Författare: vallterrier

Idag har jag varit i stan en sväng, mest för att husse skulle få sova i lugn och ro hemma.

Jag började  med ett besök på vårdcentralen, och se på sjutton… det fanns vaccin, och på fem minuter var jag vaccinerad och klar. Än så länge har jag inte ens fått ont i armen, och förhoppningsvis kommer även övriga biverkningar att lysa med sin frånvaro. Om de inte gör det så kan det bli en intressant nyårsafton.

Sen drällde jag runt ett bra tag och kollade i affärer och hittade … ingenting?! Jo, efter många om och men hittade jag en rottingkorg, som var målet för resan. Några lagom tråkiga kronor spenderades även på Apoteket och ICA, men i övrigt … nada, så det blev en billig dag.

Sen blev det ”Chaplin goes platt-TV”. Jag stegade in på Fotriktigt för att få en koll på mina fötter, och se om det fanns några standardinlägg som kunde tänkas passa till missfostren. Upp på löpbandet, men enbart för att promenera, tack och lov. Det var ingen höjdare att se chaplinfötterna, som dessutom är i total avsaknad av fotvalv, på 42-tummaren. I färg!

Nåja, kontentan blev att mina fötter var hopplösa fall, åtminstone vad det gällde standardmodellerna av inlägg. Det är ”måttsydda” som gäller, för ca 1500:-?! Surt sa räven… Men det kanske är värt det? Jag har ju problem med höfter och rygg och med den fotställningen är det inte alls konstigt enligt specialisterna. Ska fundera lite över nyårshelgen…

Sen ber jag alla lägga märke till att jag inte har fotat en enda istapp idag. Inte heller har jag rensat kattvinden. I stort sett har jag inte gjort någon nytta alls, förutom ett träningspass på grusvägen med Karlsson (i snöfallet). Och ett lek- och röjpass i skogen med densamma. Husse förbarmade sig över Iza.

Avslutningsvis; någon som tittade på Damernas detektivbyrå i söndags? Jag försökte men slumrade in ganska snabbt och gott efter ca 30 minuter och såg sedan bara glimtar. När det var 45 minuter kvar gav jag upp och spelade in resten. Igår kväll skulle jag titta på det inspelade, men det var stört omöjligt att hålla ögonen öppna? Var den ett sömnpiller, eller är det mig det är fel på? Brukar inte somna framför TV:n fullt så snabbt, och boken tyckte jag var lite mysig.

Sitter och bläddrar bland mina bilder och hittar då (bl a) detta. Taget för exakt ett år sedan, alltså 28/12 2008. Bara lite frost, och perfekt för alla sorters hundträning. Det var tider det! Att jag den 26:e lyckats göra en frivolt och göra mig rejält illa, och därmed inte kunde träna alls så mycket som jag tänkt, var ju liksom inte vädrets fel.

Överslagshandlingarna fortsätter. Upptäckte att istapparna helt plötsligt blivit längre (surprise!) och dessutom begåvats med en ny (häftigare) ljussättning av den nedåtgående solen. Detta måste naturligtvis förevigas.

Men jag har trots allt gått en promenad med hundarna, och skottat ungefär 70% av infarten. Sen dök husse plötsligt upp och då släppte jag snöskyffeln som en het potatis. Börjar få en inflammation i något (sena, muskel, muskelfäste?) i handleden så jag  var glad att slippa.

Dessutom har jag lyckats förflytta en hel del av kattvindens innehåll ut i arbetsrummet… så det är med nöd och näppe jag tar mig fram till datorn. Men, det är ju en dag i morgon också. Väntar  med spänning på vad istapparna ska hitta på då?

En överslagshandling är inom etologin ett beteende som bryter fram när djur befinner sig i konflikt mellan att utföra olika beteenden.

I mitt fall innebär det att jag hamnat i konflikt mellan att:

1. Städa kattvinden

2. Skotta snö

3. Gå ut med hundarna

Och själva överslagshandlingen blev (bl a) att ta fram kameran och fota:

1. Istappar

2. Snö

3. Amaryllis

Den som vill lära sig mer om överslagshandlingar kan kolla Wikipedia. 😉

Sen måste man ju kolla hur bilderna blev. Och uppdatera bloggen.

Jo, det måste man faktiskt. 🙂

I lördags skottade jag ju som bekant mycket och länge på vår lååånga infart, och diverse andra gångar mellan husen, till husen och runt husen, och det blev så snyggt och prydligt. Nu är allt förstört! I natt har det ramlat ner ytterligare en decimeter av det blöta, vita, äckliga. Och nu ska det dessutom frysa på!? Fy vad jag hatar det här!

Det var f ö inte bara julen som blev ”lonely”. Husse ser vi ganska sällan numera. Om han inte jobbar så sover han, och då oftast hos sina föräldrar (där lastbilen bor) så att jag åtminstone kan leva någorlunda normalt här hemma i vårt lilla hus. Och med tanke på väderläget så innebär ”normalt”: städa och röja. Jag mjukstartade med en byrå i förrgår. (Det är onekligen fascinerande hur många par trasiga strumpor det får plats i en byrå?!) Igår var det ett (av våra två) skafferier som fick sig en omgång och just nu samlar jag mod för ett av de större projekten; en av kattvindarna…

Förresten… the Housemouse 3.0 kanske inte finns? Än… Åtminstone finns h*n inte i någon av mina fällor. Det finns ju också en möjlighet att h*n lärt sig  av sina bröders/systrars/kusiners whatsoevers misstag och insett att kravodlade russin inte är värda att gå i döden för?

Och idag hade man en rak, och praktiskt taget otrafikerad, grusväg, samt en husse som kunde eskortera Iza på en rejäl promenad. Det innebar att jag och den lille terriern kunde träna! Jippie!

Iväg mot grusvägen bar det, genom skogen så att han fick springa av sig. Vi började med lite fjärr, och dagens nyhet var att han faktiskt backade med framtassarna in i sitt från stå. Wow liksom?!

Sen nötte vi transporterna på framåtsändandet. Riktigt bra blev det, med ett lagom högt/lågt tempo.

Några inkallningar med ställande blev det också, och till sist fick han till ett skitsnyggt ställande. I samma sekund började det regna/hagla/snöa (det var lite oklart) och jag såg det som ett tecken från högre makter på att vi faktiskt skulle sluta där och då, så det gjorde vi.

… har nu mött sitt öde. Det har sitt pris att få smak på kravodlade russin. Men, det blev bara ett – igår natt. Nattens var orört och musen prydligt avrättad. Och hel. Detta får mig att tro att detta var kannibalen. Men … fällan får stå kvar, gillrad med kravodlat russin, så får vi se vad som händer.

Det har även sitt pris att bo på landet. I en trea i hyreshus i stan hade jag varken behövt ägna mig åt mössjakt eller snöskottning. Och på tal om det så har jag inte så ont i muskulaturen idag som jag befarade. Bara lite här. Och lite där. Men det är ju en dag i morgon också…

Idag har både jag och det lilla träsktrollet fått varsitt rejält bodybuilding-pass. Den lille genom att pulsa i orörd, djup, tung snö. Jag och Iza pulsade iofs i samma snö, men vi har ju liksom lite längre ben så för oss var det inte lika jobbigt. Sen fick jag för mig att inviga min nya filmkamera genom att låta honom pulsa i ännu mer djup snö. Filmpremiären kommer dock dröja ett tag pga vissa tekniska problem.

När vi kom hem tog jag mig ett bodybuildingpass genom att skotta snö. Vem, jag säger VEM, är så dum att de bygger ett garage så långt från vägen som möjligt? Men nu har jag baxat undan ca 40-50 kubikmeter tung, blöt snö och frågan är inte OM jag kommer ha träningsvärk i morgon. Frågan är snarare var, eller kanske t o m var jag INTE kommer ha träningsvärk? Och 15 minuter efter att jag var klar kommer husse hem och säger att han tänkt ta fram snöslungan (som är så stor och tung att jag inte kan rubba den), vilket han inte gjort på två år. Dessutom visste jag inte ens om/när han skulle komma  hem med tanke på de senaste dygnens intensiva jobbande… Nåja, nu är det gjort och några skumtomtar kanske jag gjorde av med på vägen?

Några ajFån-bilder från promenaden.

Sista kilometern hem var en veritabel hinderbana.

Och så här såg Karlsson ut efteråt…

…och Iza.

…men h*n har en bror/syster/kusin, whatsoever, som helt klart är lagd åt kannibalhållet. Det var en grisig brottsplats som mötte mig i morse, men jag ska bespara er detaljerna. Jakten går alltså vidare.

För övrigt så övergick gårdagens regn i blötsnö och det har väl ramlat ner ungefär 1 dm under natten och snöar fortfarande. Buskarna i trädgården har antagit en både bredare och lägre form än normalt. Eftersom mina planer på massor av spår- och lydnadsträning under jullovet ändå verkar gå åt h*vete så kunde det väl lika gärna ha hållit sig på minussidan, men det hade räckt med ett par minusgrader. Den kalla, lätta snön är ju trots allt hanterbar, men det här?!

Nej, röjning i garderob/förråd/skafferi/strumplåda (har inte bestämt mig än) får det bli istället. Och ett lydnadspass med den lille i vår träningslokal.  Och naturligtvis promenerande med bägge djuren. Min mycket korta insats i mellandagsrean gjorde jag  ju redan igår så idag kan jag definitivt stanna hemma med gott samvete. Det hade jag iofs troligen gjort ändå, för mellandagsrea är liksom inte min grej egentligen. Hade ju hoppats på att kunna provfilma lite utomhus idag, med gårdagens reafynd, men misstänker att kameran inte är gjord för blötsnöfall?

Nu vet jag hur det har gått för ICA-kängurun Karlsson fick i julklapp. 🙂

(Och örat, som icke längre är där det borde vara, är faktiskt Izas verk.)

Mina tveksamheter till mellandagsrea på juldagen är nu undanröjda! Jag var förlupen från hemmet i mindre än en timme (varav ca 30 minuter tillbringades i bilen) och hem kom jag med en sådan här. (Bilden är klickbar.) Och då hade jag hunnit med ett snabbt besök på ICA också!

Nu väntar jag på att batteriet ska laddas, sen inleds min karriär som filmfotograf. Bäva månde Sven Nykvist – eller inte? 😉

Ska försöka läsa instruktionsboken också… och varva med läsning av instruktionsboken för shiatsumassage-sitsen jag fick i julklapp.

Några som slipper bäva är garderoberna, för dem lär jag inte hinna städa eftersom  jag ska åstadkomma mästerverk med kameran. Det skulle i vilket fall som helst inte ha skett idag, men senare under jullovet.

Just nu funderar jag på om jag kan förhandla mig fram till en dags ”boxvila” för hundarna? Det är nämligen strax under 0° och ösregnar?!

(Det blev alltså inget nytt objektiv till systemkameran, utan en videokamera istället. Å andra sidan kostade den mindre än hälften av vad objektivet skulle ha kostat…)

Då har man överlevt ännu en julafton. Nu har vi det iofs väldigt lugnt, jämfört med många andra. Jullunch hos svärföräldrarna och senare middag med julklappsutdelning hemma hos oss, och vi är totalt bara sex personer. Husses bror ryckte in och körde ett pass, mellan lunch och middag, så att husse fick sova lite efter mycket intensivt jobbande i några dygn.

Julklappar fick vi allihop, även jag, så lite snäll kanske jag varit trots allt?

Till Karlsson och Iza hade jag bl a köpt en riktig, full-size fotboll. Min tanke var att den skulle hålla ett tag. Att vi kanske t o m skulle kunna busa med den på gräsmattan fram emot vårkanten? Men … hur långt är ”ett tag”? Jo, ungefär lika långt som ett snöre…

Ett tag visade sig i terrierns värld vara ungefär åtta minuter – effektiv arbetstid. Han hade lite andra åtaganden emellanåt, men när han helhjärtat tog sig an fotbollen gick det fort…

…och nästa gång jag såg den, en kort stund senare:

Det är onekligen en gåta hur en så liten (men uppenbarligen bredkäftad) hund kan mörda en fotboll på så kort tid?

Hur ICA-kängurun mår, som han fick i ett annat paket, har jag inte ens vågat kolla.

Idag ska jag rigga fällor åt the Housemouse eftersom h*n börjat ta sig lite för stora friheter. Frågan är bara var jag ska göra av fällorna för att undvika att liten nyfiken terrier fastnar där? Också på sätt och vis en mordgåta.

En annan gåta är om jag ska ta mod (inte mord) till mig och åka in till stan för elektronikkedjornas mellandagsrea och försöka fynda en videokamera? Juldagen brukar jag normalt vika åt att göra så lite som möjligt, men väntar jag till i morgon kommer chansen att hitta det jag vill ha att minska betydligt, liksom chansen att hitta en parkering, eftersom alla andra affärer i köpcentrat då också är igång. Tål att tänka på, men inte för länge…

Nu är det som bekant julafton, och vid några tillfällen har jag lagt ut mina misslyckade julkort till allmän beskådan. Och varför inte?

När det var dags för fotografering, dvs det var lite vitt på marken och solen kröp fram för första gången på evigheter, satte jag min plan i verket. Alltså plan A; att terriern skulle dra tomtesäcken.

Terriern hade dock inte samma uppfattning som jag om innehållet i plan A, utan trodde att den betydde ”döda tomtesäcken” så det slutade med att jag fick sjösätta plan B, som över huvud taget inte fanns när vi började.

Allt hade underlättats betydligt om jag haft en assistent, eller ännu hellre en fotograf så att jag hade kunnat regissera, men – det blev ju jul trots allt.;-)

Alltså; här kommer vårt bidrag till julunderhållningen.

Och den som till äventyrs lyckats missa starten på den här traditionen, från 2006, kan klicka här! Klart värt att titta på! Och då bör det tilläggas att det fanns både fotograf, och regiassistent på plats, och att jag ”bara” behövde regissera. 🙂

Ännu en gång:

EN RIKTIGT GOD JUL!

…avser tydligen att fira jul med oss. Och må så vara – man ska ju vara snäll när det är jul. Stearin och suckulenter ingår uppenbarligen i basfödan upptäckte jag nu i samband med städningen. Men på juldagen, då är väl julen över (?) och då ska det gillras fällor. Vi har inte setts sedan vi stod öga mot öga bakom spisen här om dagen, men tecknen är tydliga. H*n finns!

I övrigt är skinkan klar (inte griljerad än), Janssons är färdig, gröten kokad. Städningen är nästan klar, utom golven som står näst i tur. Sen är det klädning av gran som står på programmet och ikväll kommer M, T, T och T hit för firande av ”lilla” julafton. Det börjar nästan kännas som en tradition nu. 🙂

I dagens julkortsskörd hittade jag årets roligaste kuvert, från en av mina bloggläsare. Det som stod i julkortet värmde också gott. Men man kan undra vad brevbäraren tänkte…? 🙂

… önskar er alla en riktigt

GOD JUL!