Författare: vallterrier

Så var det det där med sökmotorer igen…

enda djur med knäveck på alla fyra ben

Ovanstående har någon sökt på och hamnat hos mig?! Och varför söker man på det? 🙂

Idag kom jag hem från jobbet redan vid 15.45. Slängde ifrån mig mina saker, bytte till hundkläder och iväg ut igen fort som attan tillsammans med Iza för att hinna gå djävulsrundan innan mörkret föll fullständigt, eller åtminstone få fast mark under fötterna (= grusväg). Idag är dessutom en så’n där dag när det egentligen aldrig blivit ljust. Extremt novembrigt med andra ord.

I början av promenaden bäddades vi in i en blandning mellan dimma och duggregn. När det började bli riktigt mörkt och vi fortfarande inte var ute på grusvägen flög det en liiiten, liiiten tanke genom mitt huvud; ”om det varit snö nu så hade det åtminstone varit lite ljusare”. Men se DET skulle jag aldrig ha tänkt för 10 minuter senare hade duggregnet förvandlats till snö och innan vi var hemma hade det börjat bildas ett snötäcke. Jag ville alltså inte ha snö, jag bara tänkte en liten tanke? På söndag är det dags för tävlingslydnadskursen och träna platsliggning med K i snö…? Nä, det tror jag inte riktigt på. Bara att hålla tummarna för att skiten försvinner till dess.

En fördel med risigt novemberväder är att trots allt att man kan passera djävulshuset i lugn och ro. De små ”kräken” klarar väl inte av vädret…?
Idag kom mina beställda CD, så nu har jag något att lyssna på i helgen. Har bara hört delar av Amy Winehouse än så länge.

Igår kväll avåts årets första (och näst sista?) julbord. Åtminstone i offentliga sammanhang. Det var fortsättning på gårdagens arrangemang och var lagom trevligt men det blev inte sent eftersom jag hade en hyfsat hektisk arbetsdag framför mig.

Karlsson öga verkar bli bättre och bättre. Nu syns det inte alls att han är irriterad. Utom när han ska få ögonsalvan förstås. 😉 Frågade veterinären i måndags om hon trodde vi kunde vara med på kursen och det skulle inte vara några som helst problem sa hon, om inget tillstötte. Jag bedömer själv att han verkar vara nästan fullt återställd. På måndag ska vi dock till veterinären för en koll att det läker på rätt sätt av sig själv och inte behöver ”fixas”. Håller tummarna för att allt är OK.

Jag har sett honom!

Han finns!

På riktigt!

.

.

.

.

.

Martin Timell alltså… 😉

Satt och tittade på räkningen från måndagens kvällsutflykt. 2374:- gick utfärden på. Självklart var det värt varenda krona att få hjälp direkt med det trasiga ögat. Men tittar man på specifikationen så…

Ögonundersökning 118,40
Tryckmätning öga 212,60
Klinikavgift jourtid 1568,-

Jag tänker inte hetsa upp mig ens över klinikavgiften. Inser att det kostar att driva ett djursjukhus dygnet runt när det kanske vissa nätter inte kommer in en enda krona, åtminstone inte från akuta besökare. Och jag är oerhört tacksam att möjligheten till akutvård finns inom räckhåll när man behöver den .

MEN, så kommer det jag retar mig på;

Moms 474,75!!!

Tycker att det är oerhört irriterande att det ska vara 25% moms på djursjukvård! Vet att detta diskuterats men inte vilken nivå det kommit upp till. Skattesatserna är ju ganska differentierade på andra typer av varor & tjänster så varför inte en lägre momssats på djursjukvård?

Ungefär lika irriterande är det att glasögon inte är bidragsberättigade. Snacka om handikapphjälpmedel!? Själv skulle jag knappt ta mig nedför trappan, och ännu mindre till jobbet, utan glasögon. Och något jobb skulle jag över huvud taget inte kunna utföra. Nu är det sannolikt hög tid att investera i ett par progressiva glasögon (ja, sååå gammal är jag tydligen, och hur gick DET till?!) för sisådär 6-7.000,- så där rök den digitala systemkameran jag drömde om i somras. *suck*

Jag menar; hör man dåligt så får man en hörapparat, eller får betala en del av kostnaden. Har man ont i en tand så är lagningen rabatterad av staten trots att man faktiskt kan jobba med en utdragen tand istället för en lagad. De som lider av inkontinens får gratis (eller rabatterade?) inkontinensskydd osv. osv. Varför i he****e får man inget bidrag till glasögon? Skulle tro att argumentet är att det skulle bli för dyrt eftersom så stor del av befolkningen faktiskt behöver glasögon. Men det hela blir ju inte mer logiskt för det…

Så; det var dagens inlägg i samhällsdebatten!

Ikväll har jag och Iza varit på stadsvandring på egen hand (eller tass). Det är faktiskt riktigt mysigt när vi går på promenad bara hon och jag. Det händer ju inte alltför ofta numera, men jag tror hon uppskattar det minst lika mycket som jag.

Karlsson öga verkar fortsätta åt rätt håll, dvs det bättre hållet. Mindre knip och kis. Dock har han fortfarande inte förstått vad han ska med ögonsalva till?

Har shoppat lite skivor ikväll också. Sedan jag blev med CD-spelare i bilen så lyssnar jag helt plötsligt på skivor igen. Den här gången blev det Amy Winehouse, Nisse Hellberg och Eldkvarn. Rätt spretig blandning… 🙂 Eldkvarn lyssnade jag mycket på för ett antal år sedan. Har inte hört något av den senaste, Svart Blogg, men det var ”specialpris”, bara 69.-. så då kan man chansa lite. Lite blues med Hellberg kan väl aldrig vara fel och Amy Winehouse blir spännande. Tror jag kommer gilla den skivan!
Imorgon ska jag på ett arrangemang med branschföreningen. En av dagens föredragshållare är Martin Timell. Ska nog fråga honom om han inte kan renovera mitt vardagsrum när han ändå är i stan? Det brukar ju bara ta en timme ungefär när han gör det, så det borde väl inte vara omöjligt? Ett senare flyg hem bara… 😀

************

Och varför i he***te funkar inte radbrytningarna som dom ska – alltid? Naturligtvis ska avsnittet om Timell vara ett nytt stycke, men det är inte alltid man får som man vill … uppenbarligen.

Att den tiden sedan länge är förbi, när man köade halva nätter utanför Svala & Söderlund i Stockholm för konsertbiljetter, kom väl inte som någon direkt överraskning, ens för mig. (Detta utspelade sig alltså någon gång strax efter att ”dom” uppfann hjulet och långt innan ”dom” uppfann internettet.)

Numera är uppenbarligen det roligaste man kan komma på i köväg att, tillsammans med sina vassa armbågar, köa utanför lasarettsapoteket strax före 08.00 en tisdagsmorgon. När dörrarna öppnade sig var jag först in, snabb som en vessla, drog startnummer 001 och tre minuter senare var jag på väg därifrån med Karlssons pupillvidgande ögondroppar i ett säkert grepp.

Jag har idag fått tillfälle att konstatera att en borderterrier har en helt fantastisk muskulatur runt ögonen. Hade jag hälften av dom musklerna i ryggen så… Hur som helst hade han inga som helst planer på att medverka i projekt ögondroppar och -salva men till sist fick han ge sig för grupptrycket från husse och matte. Det är tio gånger enklare att utsätta Iza för sådana här behandlingar. Dels finner hon sig, och så finns det lite mer att ta i.

Dagen har han för övrigt tillbringat i lugn och ro hos svärmor. Jag har tillbringat en del tid med att fundera på hur skadan kan ha uppkommit och kommit fram till att den förmodligen uppstod när han och storasyster ”grovhånglade” igår eftermiddag. Det var i all vänskaplighet men ganska intensivt. Stundtals hade K hela huvudet inne i Izas käft och tyckte det var jättemysigt, men med facit i hand var det kanske inte en så god idé? Dom var söta när dom höll på men när de märkte att de var iakttagna slutade de omedelbums. 🙂

För övrigt så verkar han inte fullt så irriterad i ögat nu ikväll. Visst blinkar han och kniper lite men inte alls som igår, så det går förhoppningsvis åt rätt håll.

I en kommentar till förra inlägget skrev Agnetha att det där med ”tummen i ögat” inte menades bokstavligen utan bara bildligen? Va’! Kom som en total överraskning för mig…? Den här gången känner jag mig dock ganska oskyldig. Men faktum är att jag en gång faktiskt, bokstavligen, satt tummen i ögat på Iza. Helt utan planering. Och helt utan effekt. Tror inte ens hon märkte att det hände och inte behövde vi åka till veterinären efteråt heller…

Tack för alla ”krya på Karlsson”-kommentarer också. Vi gör vårt bästa!

När jag tränade igår tyckte jag att K såg lite irriterad ut i sitt högra öga. Jag och Tytti försökte hjälpas åt att titta i strålkastarljuset men såg inget konstigt. En stund efter att vi landat hemma igen upptäckte jag att han knep ihop ögat ordentligt. När jag försökte titta på det igen knep han ännu mer…

Ringde djursjukhuset här i stan som har öppet till 22. Där svarade dom inte ens i telefon pga hög ”patient-tillströmning”. Ringde då Blå Stjärnan i Göteborg och de tyckte jag skulle komma ner. Sagt och gjort. Lastade in hela familjen i bilen och åkte. Jag lovar; det har ALDRIG varit så långt till Göteborg. Samtidigt var jag tacksam att det inte var en sjuk häst det var frågan om och att vi skulle åka småvägar till Skara med hästtransport efter… Det gäller att se ljuspunkterna?!

Nåväl, när vi kom fram var vi ju förberedda på att det skulle bli en del väntan. Parkering var dock helt ren från bilar och vi blev insläppta på en gång.

Med facit i hand var det tur att vi åkte ner. K har ett rejält sår på hornhinnan! (OK, ca 3×3 mm, men det var veterinären som använde ordet ”rejält”, eller ”stort”.) Det upptäcktes när de grönfärgade ögat, sådär fint som jag sett på ”Djursjukhuset” på TV. Prognosen är dock god, det ska tydligen läkas helt och hållet på någon vecka. Dock kan det behöva lite hjälp på traven så ett nytt veterinärbesök om en vecka får planeras in. Ögonsalva fick vi med oss men ögondropparna fanns inte på djursjukhuset. Ett kvällsöppet apotek fanns inte heller i Göteborg, och självklart inte i Borås. Nu väntar jag på att klockan ska närma sig 08.00, när lasaretts-apoteket öppnar, så att jag kan hämta ut dropparna.

Som grädde på moset fick jag även en kontroll av hans knäleder. Sedan hältan i september har det grott ett litet frö i min hjärna om patella-luxation. Inte för att jag har trott det egentligen, men det lilla fröt hade slagit rot. Frågade veterinären igår om hon var bra på knäleder. Hon sken upp som en sol och sa; JA. Hon hade förvisso inte fått sitt specialist-bevis ännu, men ändå. Hon kände igenom honom ordentligt och kunde inte hitta någonting. Skönt! Det är väl bara att acceptera att jag har en hund som väljer att gå och stå på tre ben ibland. 🙂

Ikväll åkte jag till klubben med enbart lille K i bagaget. Iza fick gå promenad med husse. På hemmaplan. I mörkret.

Bl a så genomförde vi en platsliggning i grupp. För första gången på länge var K okopplad. Han låg mellan favvo-Tarrak, som han betraktar som ett stort mjukis-djur, och en hoffe-tik som han är lite småkär i. Men han låg! Jag var inte långt bort, 4 meter kanske. Men han låg! Känns som ett litet steg i rätt riktning ändå. Det här med platsen börjar kännas riktigt akut nu. Vi är redan och nosar på elitklassmoment för att ha något att variera träningen med så en fungerande platsliggning tills vårsäsongen drar igång vore inte fel. Jag får väl hoppas att den kommande helgens tävlingskurs kan bli en hjälp på traven.

I övrigt körde vi hopp-apport, inkallning med ställande, inkallning med läggande, apportering och – framåtsändande, med koner som grupp. Några gånger gick det faktiskt riktigt hyfsat.

I övrigt har dagen bl a bestått av en möjlig hussvampsdiagnos och en trasig tvättmaskin. Problem nummer två känns oerhört banalt jämfört med problem nummer 1. Det är långtifrån säkert ännu men idag har det varit en fukttekniker här och kollat på möjligheten att sätta in en krypgrundsavfuktare. Han ville ta prover och skicka in för analys för att kunna utesluta den diagnosen. Skulle det vara så illa blir det INTE roligt. Bryta upp alla golv nere och allt som det för med sig. Det är ett stort och stökigt (och dyrt) projekt och vi lär inte kunna bo i huset under tiden. Så håll gärna en tumme för att han har fel!

Första delen består dessutom av att gräva ut såpass att fuktteknikern kan ta sig in och jobba. Nå’n som har en pygmé att hyra ut? Eller … jag kanske kan utbilda Karlsson till förste grävare?

Gå INTE ut på promenad utan handskar när det är +2° och blåser nordanvind!

Livet från den ljusa sidan, med Jack Nicholson och Helen Hunt.
Den gick iofs på SVT 1 i fredags så jag kanske är lite sent ute? Detta var andra gången jag såg den och jag blev lika fascinerad som förra gången över Jack Nicholsons rollprestation som osympatisk neurotiker med tvångstankar. Det han gör, det gör han BRA! Det mest fascinerande är nästan när han lyckas överföra sina tvångstankar på den lilla hunden (griffon?) som han pådyvlats och de gemensamt hoppar över skarvarna i beläggningen på trottoaren. 😀

Har ni inte sett den – SE DEN!

En annan klart sevärd film med Nicholson (om man nu gillar honom) är Galen i kärlek (Something’s Gotta Give) där han spelar mot Diane Keaton.

Idag tog t o m jyckarna sovmorgon. 08.15 gick vi upp, och det tackar man för.

Dagen har gått åt till att tvätta husets alla fönster. Även om huset inte är stort så tar det sin lilla stund. Och dom där utåtgående, dubbelkopplade (heter det väl?)  fönstren på andra våningen känns inte längre som en lika god idé som när vi satte in dom och man var strax över 30 år. Att hänga i ”krokig arm” för att tvätta utsidan på dom är inte så roligt. M a o blir det inte gjort sådär jätteofta, men idag har det skett!

Under slutfasen av min fönstertvätt irrade husse bort sig på åkern utanför huset. Och under tiden han irrade tappade han bort en del saker också. Detta fick jag och K reda ut sedan, medan husse och Iza var på promenad. Jag får säga att K fixade det med den äran. Det var länge sedan han gick ett ”icke matte-spår” och jag hade ingen aning om var husse varit så det var ”lita på din hund” som gällde. Det roligaste är att jag känner att jag nu läser honom bra. Han är väldigt tydlig när han har spår och inte och tappar han spåret så ringar han fint bakåt. Hur som helst fick vi med oss alla pinnar och pipar hem.

Sen blev det en skogspromenad även för hans del, med en hel del träning. Vi har nu flyttat ut avlämningsövningarna från BK Köket till skogen och det funkar riktigt bra. Igår fick han tag på en ihoprullad strumpa som inte var riktigt död och då blev det ett race, men förutom det så sköter han sig kanonfint. Körde även inkallning med läggande i skogen och det gick också riktig bra.

Eftermiddagen har tillbringats hos svågern på födelsedagskalas och nu står det väl inte på förrän det är ”natta” och dags att gå och lägga sig igen…

Hela hösten har gått i asocialitetens tecken. Har det inte varit tävlingar för egen del så har jag varit funktionär av något slag eller haft en klubbtidning att ”pilla” med, eller något annat ”måste”.

Så kom helt plötsligt den här helgen. Helt obokad?!  Naturligtvis massor av projekt man skulle kunna  ta tag i, men inga ”måsten”. Helt plötsligt kände jag att det var dags att ta ett litet tag i den sociala biten och igår ringde jag våra f d grannar M, T, T och T och kollade om dom hade lust att komma hit ikväll. Och det hade dom. Nu har vi alltså umgåtts, ätit god mat, druckit gott vin osv. Det blev dock ett ganska tidigt avslut eftersom barnen (och därmed även föräldrarna) skulle upp i ottan och iväg på diverse idrottsevenemang. Men trevligt var det! Kanske skulle göra nå’t sånt här oftare?

Jag dagdrömmer ofta om att bygga ut huset. Det är tre rum och kök idag och ett rum till eller två skulle inte göra ont. Dock är inte projektet ekonomiskt försvarbart i husses ögon och vem vet, han kanske har rätt?

I natt drömde jag dock att jag inte behövde bygga ut huset. För helt plötsligt hittade jag ett rum till på andra våning! ”Bakom” sovrummet låg det, med ingång via en av snedtaks-garderoberna (kattvind tror jag det kallas?) och – vilket rum! Fint trägolv, vitmålade fräscha väggar och lika stort som hela den nuvarande ovanvåning. Det var … helt OK! Dock var det belamrat med massor av glasföremål som föregående husägare lämnat efter sig. Just när jag engagerat en massa vänner för att hjälpa mig att röja ut, och vi som bäst höll på att packa allt i lådor för att skänka till närmaste loppmarknad … då vaknade jag. Och jag blev besviken på riktigt, för så verkligt var det i drömmen. Kanske behöver gå i terapi…?

Jag har utsett (ett av) vinterns stora projekt: Att få Karlsson att lämna av uppletandeföremål på ett snyggt sätt. Dvs helst sittande vid sidan. Utan tugg. Det är ju ett tag sedan vi körde uppletande nu, men om man ska dela upp momentet (och det ska man ju 😉 ) så tycker Karlsson att själva letandet är 8 på en tiogradig skala. Att springa med föremålet i munnen är 11 och att lämna av … typ 2.

Eftersom jag lyckats rätt bra med apporteringen finns det ju inget som säger att det inte skulle funka om jag lär in det på samma sätt. Dvs på BK Köket! Och medelst hjärntvätt.
Sagt och gjort! Hämtade lattjolajban-lådan i bilen. Den som innehåller allt mellan himmel och jord; från små bitar av vattenslang till glasögonfodral, plånböcker och gamla handskar. Och lite till. Tog ett föremål i taget och väntade bara ut honom tills han förstod att det var gripa och komma in och sitta som gav utdelning. Problem uppstod dock med de föremål som inte var riktigt döda… Det fanns bl a en handske i tyg som visade vissa livstecken och då bar det iväg ut i hallen för att döda den. Men till sist var den jättedöd och då kunde han stolt lämna över även den till matte. 🙂

Han hade också vissa problem med en plånbok som var lite svår att få grepp på. Men efter diverse tandagnissel lyckades han hitta en hörne att greppa och förflytta den till rätt plats. I skogen har han inga större problem med den, men när den låg platt på köksgolvet var det lite annorlunda. 🙂

Jag skulle dock uppskatta lite fastare grepp i prylarna. Nu var det försiktiga nyp i ytterkanterna. Men det brukar bli bättre i skogen när han har lite mer fart. Om inte annat märker han väl att det inte funkar med mes-bett för då tappar man prylarna!

Den besvärliga plånboken gick att få tag på till sist. Och eftersom matte har blixten uppfälld gäller det att blunda. 😀

Någon var ju besviken på den korta listan med hundarnas egenheter som jag fick ihop. Men, det skulle ju bara vara sex punkter. Nu har jag funderat en stund och kommit på några till, så jag kan ju lika gärna plita ner dom också. Med ålderns rätt börjar jag med Iza. Karlsson kommer en annan dag.

Iza
Kapitel 2

7. Rädd för flugor.
Denna hund som fick bra betyg på både hårdhet och dådkraft på korningen är alltså rädd för flugor!!! Åtminstone när de befinner sig i sovrummet. Eller … egentligen är hon nog inte rädd för flugorna utan för hur jag ska reagera/agera. En gång för några år sedan hade sovrummet fullständigt invaderats av flugor när jag skulle gå och lägga mig. Det blev seriös flugjakt med tidning en bra stund. Iza är, som sagt, väldigt känslig för min sinnesstämning och den gången var sinnesstämningen … inte bra. Så obehaget hon upplevde då gör att hon än idag, om hon hör en fluga i sovrummet, sneglar ängsligt på mig. Om jag så mycket som viftar på en tå, under täcket, i det läget så går hon och ställer sig vid dörren och vill ut. Första åren efter denna händelse ville hon inte ens vara i sovrummet om hon hörde en fluga men jag har tränat mig på självbehärskning…

8. Vattenspridare.
När hon dricker vatten avslutar hon med en munfull som hon sedan sprider ut på lämpliga ställen i köket.

9. Dreglar.
När hon väntar på sin mat, och när jag skalar apelsin, dreglar hon som den värsta basset hound…

10. Älskar mornar – högt och ljudligt.
När man börjar röra sig på morgonen, oavsett tid, så är hon så lycklig att hon sjunger serenader. Hon skäller inte, ylar inte, gnäller inte. Hon sjunger! Och börjar man inte sprattla ”i tid” så sjunger hon serenader bara därför. När man campar kan det bli lite smått pinsamt. Man får tvångssova till 8-tiden och sen får husse kasta sig upp och ut med henne medan jag fortsätter att låtsas sova. (Att gå upp och ut med husse är tydligen inte riktigt lika lyckoframkallande.) Allt för att inte väcka alla andra på campingen. Att flytta till lägenhet känns egentligen inte heller som ett alternativ med tanke på grannarnas mentala hälsa och skönhetssömn.

11. Dammsugarpolis. Varken Iza eller Karlsson gillar dammsugaren. Detta betraktar jag inte som en ”egenhet” eftersom det verkar gälla de flesta hundar. Däremot har Izas dammsugar-hat ändrat karaktär sedan hon blev med lillebror. Nu ger hon sig inte på dammsugaren längre, hon ger sig på Karlsson och talar om att ”så gör man minsann inte!”.

12. Somnar samtidigt som matte.
När vi går och lägger oss på kvällen så ser Iza ut som om hon somnar ganska omgående i sin Bia-bädd. Jag lägger mig och läser och precis när mina ögon ramlar ihop och jag (nästan) tappar boken DÅ börjar hon drömma. Hon gnäller, sparkar i tapeten och sprattlar. Det händer ytterst sällan tidigare, dvs medan jag är fullt vaken. Hon kopplar nog inte av fullt ut förrän hon hör att min andning går ner på lågvarv…? Lite rörande, men samtidigt ganska irriterande för då vaknar jag ju till igen.

13. Extremt misstänksam och lite lättlurad
Åtminstone om jag ropar på henne inomhus. Då tror hon, på goda grunder, att jag ska utsätta henne för någon form av plågsamt djurförsök. Som t ex att stänga henne ute från arbetsrummet . Säkraste sättet att få tag på henne då är att säga ”Karlsson – fot”. Då kommer hon som ett skott! Oavsett om Karlsson faktiskt är hemma eller inte…

14. Mycket signalsäker
Trots sin ålder (snart åtta år) har hon bara varit i hundslagsmål en gång! Och då blev hon påflugen bakifrån utan att hon hann uppfatta den andra hunden. Alla andra attacker har hon avvärjt innan den andra hunden kommit fram, och gud vet vad hon gör? Jag befinner mig ju i regel bakom – i kopplet…

Så; totalt 14 egenheter. Det borde väl räcka? 😉

Klockan 04.30 imorse gick larmet. Larmet bestod av ett stycke träsktroll som stod på min huvudkudde och skällde rakt in i mitt öra. Mysigt? Näää… Eftersom jag inte orkade kliva upp och Iza verkade ta det hela med ro bestämde jag mig för att han troligen inte hade något fog för sitt larmande, mer än möjligen en mardröm. När jag även hade lyckats övertala honom om det kurade han ihop sig i mina knäveck igen och somnade gott. Det gjorde inte jag…