Författare: vallterrier

Idag har Iza spårat. Med husse!!!

Trodde aldrig detta skulle ske, men jag sådde ett litet frö för några veckor sedan. Det vore ju kul om hon kunde se honom som något annat än en ganska tråkig promenadfarbror, och så slipper jag ha lika dåligt samvete. Idag blev det alltså av.

Jag la ett ganska enkelt spår på vår åker, med tre apporter + slut + 2 gotteburkar. Första gotteburken hittade hon, men sen kom hon på att ”ve och fasa, matte är inte med!”. Hon blev ganska splittrad ett tag men kom sen igång och spårade åtminstone hyfsat. Dock travade hon över alla tre pinnarna, hon funderade förmodligen fortfarande på vad som hänt, och vem som höll i linan, men när hon kom till slutapporten tog hon åtminstone den. Nästa gång ska jag antingen gå med i spåret eller hålla mig inomhus. Husse såg inte alltför avskräckt ut heller så…?

Karlsson har fått ett uppletande. Två korridorer (i skogen den här gången) med ca 20-30 meter mellan, och tre föremål i varje. Han fick in alla föremålen på åtta skick, och när han kom tillbaks utan letade han fint på vägen in också. Det känns som om vi börjar ta oss tillbaks på ”banan” efter det oförklarliga strulet. På näst sista skicket var han för go’. Två meter framför mig blev det tydligen ”error” i terrierhjärnan. Han tvärnitade och hade helt plötsligt ingen aning om vad han höll på med. När jag peppade honom med ett ”ut och leta” stirrade han till på mig, skällde en gång, och sen var det full fart ut.

Sen blev det lite lydnadsträning med fokus på framåtsändande. Jag tycker att min lilla grupp är ruskigt behändig, fyra röda platshinkar à 12:- som alltid ställer upp utan att klaga! Idag kändes det som om poletten började arbeta sig ner i terrierhjärnan vad det gäller tempot efter gruppen. Flera gånger fick jag honom att trava (ja det är lagom med trav när man har korta ben 🙂 ) rakt fram, en ganska lång sträcka. Och han köper även att jag berömmer honom under tiden och fortsätter bara framåt. Det är självklart massor kvar innan momentet är färdigt, men idag kändes det bra.

Rensning i en massa pappershögar har jag också hunnit med, och jag kan konstatera att om de bara får ligga tillräckligt länge så kan man slänga det mesta och slipper fundera på var man ska sortera in eländet.

Planerna för morgondagen är spår, ev. ett uppletande till och mer framåtsändande. Det gäller att passa på när man kan träna i dagsljus, och innan snön kommer…

Kommer ni ihåg när man skrev brev?

För hand.

Riktiga brev, som berättade något om ens liv.

Som man sedan stoppade i ett kuvert.

Och lät posten distribuera.

Minns ni det?

(Orsaken till denna reflektion är morgonens microstädning i en ”pappershög”. Där hittade jag flera sådana brev, som uppenbarligen överlevt några tidigare städningar i samma pappershög med tanke på när de var daterade. De överlevde även denna…)

Det kom en utmaning från Ingrid på kennel Enduro, så jag får väl ta tag i den. Inte helt lätt att hitta ”fakta” som inte ventilerats tidigare på bloggen, men jag gör ett försök så får vi se hur långt jag kommer.

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

1. Under en period i mitt liv (80-talet) var jag en smått fanatisk skidåkare (slalom). Minst en vecka i alperna (där jag även träffade husse) varje vinter och ofta en eller två veckor i svenska fjällen. Nu har jag inte stått på skidor sedan … 1996!

2. När jag var liten var jag ”alltid” sjuk, halsfluss i tid och otid. När jag var ca 12 år opererades halsmandlarna bort och sedan dess är jag sjuk väldigt sällan jämfört med ”snittet”! Har inte varit sjukskriven en enda dag sedan 1996. (Och nu åker jag förmodligen på influensa inom 24 timmar bara för att jag skrev det där…)

3. Har ett pinsamt bra språköra. Tar efter dialekter och uttryck alldeles för fort (och helt omedvetet) för att det ska vara nyttigt. Detta språköra ledde även till betyg 5 i franska på högstadiet, för mitt fina uttal! Att jag inte begrep vad jag sa lyckades läraren tydligen inte genomskåda?

4. Älskar att skriva och fotografera och hamnade väl till sist ganska rätt i yrkeslivet, även om jag gärna skulle ägna mig åt andra former av texter. Att jag älskar att skriva framgår kanske också av den odrägligt ofta uppdaterade bloggen.

5. Har ett i det närmaste perverst intresse för kartor. Kan sitta och läsa kartor bara för att…

6. Tycker inte om siffror, matematik och bokföring och har en inre spärr som effektivt hindrar mig från att förstå den enklaste ekvation (eller vad man ska den till). Ett yrke som ekonom vore en verklig mardröm…

7. Bästa veckan på året är hundlägerveckan (i Kind). Att kunna träna hund, prata hund, leva med hund dygnet runt utan att någon tittar konstigt på en eller suckar djupt är underbart.

Jag utmanar följande sju personer:

Marie

Pernilla

Agnetha

Lena

Ingrid

Anna-Karin

Bibbi

1978-80 jobbade jag extra på ett discotek i metropolen Mora där jag för tillfället bodde. Mitt musikintresse var stort och när det var lugnt, dvs innan gästerna anlände, brukade jag prya lite som diskjockey. Idag låter det oerhört komiskt, men när jag var 18-19 år var det verkligen drömyrket. 😀 Vid det laget hade jag övergett drömmen om att bli ridlärare…

Här kommer några av låtarna från den perioden. Den första kunde jag t.o.m. texten till vilket kan anses som rätt märkligt (!) och jag har en, tror jag, hyfsat unik version på maxi-singel. (Kommer någon ihåg dom? Stora som LP-skivor, men med bara en låt på varje sida?) Och ja, jag skriver ”har” för den finns fortfarande i samlingen, som faktiskt inte är undanstoppad utan står startberedd, inte alltför långt från den gamla hederliga skivspelaren. Mina skivor kommer jag aldrig att kunna skiljas ifrån! Och alla dessa finns i samlingen, även om de inte har spelats på de sista 25 åren eller nå’t. 🙂

***

***

***

***

***

Puh, många blev det, men jag kunde inte välja. För varje låt jag sökte på youtube kom det fram förslag på fler gamla godingar. 🙂

Det kom en hälsning från Gino:

Här skickar husse en bild från mitt födelsedagsfirande. På bilden ser man min kompis Pippifågel, som är en glad prick, och så förstås älgen Runo, som är min bästis och som alltid ställer upp. Hallon och grädde smakar mums. Undrar nu bara hur länge man ska vänta på nästa födelsedag??? Börjar redan fundera…

Puss till mamma Manda och mina syskon, morbror Karlsson och, så förstås, tant Iza.

(Blogginnehaverskans kommentar: Jag har inga som helst minnen av att polishundarna vi hade hemma någonsin åt hallonbakelse på köksbordet? Tänk vad saker ändras när man blir borderterrierägare. 🙂 )

Då har husse stigit i graderna och är numera utsedd till assisterande hundtränare. Den oerhört betungande uppgiften bestod i att, på BK Vardagsrummet, stå placerade framför den påslagna TV:n och vid lämpliga tidpunkter portionera ut små korvbitar i matskålen jag placerat vid hans fötter. Jag får säga att han skötte den komplicerade uppgiften med bravur. 🙂 När Karlssons första förvåning lagt sig fick vi till några riktigt hyfsade växlingar ligg-stå. Det är risk att vår assisterande tränare får ställa upp fler gånger, men då ska jag utrusta honom med någon form av korvförvaring som inte prasslar så förb….at. Dessutom måste jag utröna vilka handtecken som funkar bäst. Just nu kör jag stå-tecken med högerhanden och ligg med vänster… Känns onödigt komplicerat men å andra sidan blir det ju tydligare för K inbillar jag mig?

***

Min bil är uthämtad från tillpiffningsfirman och är nu så blank och vacker att det tar emot att köra med den. Helst skulle den stå på sin p-plats och bara glänsa i någon vecka eller två. Tyvärr funkar inte livet riktigt så och den har redan varit inne i stan och vänt. Och den är sååå blank att jag gick förbi den när jag kom ut från ICA. DEN fina bilen kunde ju inte var min liksom… 🙂

***

Dagens nostalgi är faktiskt inte sååå nostalgisk, men den bevisar att jag faktiskt inte endast lever i det förflutna vad det gäller musik. 😉 Den är från det här decenniet även om den har några år på nacken. En riktig läcker låt med ett härligt ”flow”. Så härligt att jag gick och köpte CD:n, men det kunde ha kvittat visade det sig. Inte ”my kind of music” egentligen, men undantaget som bekräftar regeln kanske? Videon, som jag aldrig sett tidigare, var riktigt läckert gjord så titta gärna klart även om ni inte gillar musiken.

(Och den är NORSK!)

Idag grattar vi Gino som fyller år! 1 år! Hipp, hipp, hurra!

Jag, Iza och Karlsson har även gratulerat via telefon. Hundarnas gratulationer var väl inte lika välartikulerade som mopsens uttalande i förra inlägget, men de kom i alla fall från hjärtat. 🙂

Underbart! Det är nästan så att man blir sugen på att byta ras, men bara nästan. 😀

***

Igår blev det ett pass på BK Vardagsrummet igen. Har införskaffat en matta att träna på. (Det är ju lite svårt att kräva ”fastfrusna” tassar i t ex positionsväxlingarna om hundstackar’n ska slinta runt på parketten.) Det är en tämligen anskrämlig ”gångmatta” som rullas ihop och stoppas undan när vi inte tränar. Vi använde den första gången i måndags och igår (onsdag) rullade den taggade lille terriern ut den nästan på egen tass. Snacka om tasstarget! 🙂

Gårdagens pass bestod som sagt av positionsväxlingar, den här gången med bakombelöning. I början blev han helt blockerad av korvbiten som låg vid svanstippen men ganska snart köpte han konceptet och jag tror han förstod vad som lönade sig. Ska använda mig av husse så småningom, för att lägga ut belöningen. Det borde ju även skapa en förväntan på tävlingsledaren i tävlingssituationen, och därmed minska lusten att flytta framåt, eller tänker jag fel nu? (För ickehundnördar; tävlingsledaren står verkligen bakom hunden på tävling.)

Vi gjorde även några krypstarter och nu var det klockrent även i första försöket. Slump eller duktig hund? Vet ej.

Till husses stora förtvivlan körde vi även skallet. 🙂 Men i ärlighetens namn övade vi mest på ”tyst-delen”.

Synd att vi inte har ett större (längre) hus, för det är liiite svårt att träna framåtsändandet… 😉

Eftersom min bil tillbringat natten hos ”tillpiffaren” plockade jag ur träningsryggsäcken och ställde den i pannrummet. K har varit mycket förbryllad över detta och tillbringat en hel del tid med att stå och titta längansfullt på pannrumsdörren, och när den öppnats har han omedelbart gått till ryggsäcken och gjort inbrytningsförsök. Det verkar som han förstått värdet i den. 🙂

Hämtade precis posten. Där låg räkningen för bytet av kretskortet. Den var inte rolig. Alls!

6433:- skulle de ha, inkl resa, arbete och moms. *hick*

Tog en chansning och ringde försäkringsbolaget men var långt ifrån säker på att de skulle ersätta något.

Nu, 10 minuter senare, är 4433:- på väg till vårt bankkonto, 2000:- i självrisk drog de av. Jag behövde inte ens fylla i en skadeanmälan eller skicka in kopia på fakturan?! Man ska inte upphöra att förvånas, och det är ju lite oväntat att det är åt det positiva hållet när man har med försäkringsbolag att göra.

Idag hissar jag alltså Länsförsäkringar, men det kan ändra sig fort. 😉

Eftersom norrmännen svek sitt löfte igår blev det ingen träning. Det utlovade uppehållsvädret blev tydligen försenat och när jag borde ha gett mig iväg och tränat regnade det fortfarande. Det går någon slags gräns där… Mörker och regn i kombination är aldrig roligt, men om det regnar redan innan jag har bytt till hundträningskläderna så… Om det däremot börjar regna när jag sitter i bilen och är på väg så fullföljer jag.

Någon timme senare slutade det och då kunde jag ha åkt, men då var både tränings- och korvkvoten fylld för den lille terriern. Det är fantastiskt vad mycket man kan träna på vardagsrumsgolvet. Med en avundsjukt tjutande schäfer utanför dörren.

Gårdagens pass bestod av stadga i ligg, sitt och stå. Till sist grejade han t.o.m att stå med fastgjutna tassar trots att jag provocerade honom rejält med favoritpipen. Duktigt träsktroll! Vi tränade även på positionsväxlingarna i fjärren. Det går framåt, om än sakta, med växlingarna från ligg till stå, och rörelsemönstret är ganska långt ifrån det jag vill ha, men vi har ju hela vintern på oss. 🙂

Iza fick ett litet pass också, med stegförflyttningar och vändningar på stället, 0,5 meter framför näsan på det platsliggande träsktrollet. Han var inte riktigt med på upplägget men efter några tillsägelser förstod han att han faktiskt skulle ligga still.

Nu ska jag beta av resterande 544 typsnitt…

***

Dagens sökord:

hon försvarar foto av kill bill

Och på tal om sökord: tror folk att det sitter någon extremt allmänbildad människa och svarar på frågor på Googles huvudkontor i Silicon Valley (eller var det nu är placerat)? Jag tänker på förra sökordet hur liten är tavlan av Mona Lisa. Hade vederbörande sökt på bara Mona Lisa hade man fått Wikipedia som första träff och ett omedelbart svar på frågan… Nu fick man min blogg som fjärde eller femte träff istället, och där fanns det INTE svar på den frågan, det kan jag garantera. 🙂

Jag har just, via webben, kollat av 720 typsnitt av 1264 möjliga. Det är inte klokt vad många mystiska, och troligen helt oanvändbara, typsnitt det finns. Här kommer ett exempel.

Vad ska man ha det till – liksom?

Resterande 544 sparar jag till i morgon. Skumt jobb man har?!

Nu väntar jag bara på att den norska väderleksprognosen för Boråsområdet skall uppfyllas (=uppehåll) och då ska vi åka och träna!

Dagens djävulsrunda ”avnjöts” i regn. Fördelen med regnet är att såväl italienska vinthundar som yorkshireterriers och mördartaxar förvaras inomhus. Eftersom Ferdinand och hans vänner tagits in för vinterförvaring (alternativt omvandlats till entrecôte, oxfilé och nötfärs?) var det rätt lugnt, frånsett nå’n förvirrad katt som inte förstått att det regnade.

När vi var nästan hemma blev det dock riktigt spännande. Först passerade vi det sociala, nyfikna (och oerhört söta) russfölet som bara verkar tycka att det är kul när Iza gör sina pantersprång i kort koppel. Jag tycker inte det är lika kul… Iza är dock nästan okontaktbar så det är bara att försöka ta sig förbi utan att snubbla på schäferben eller terriers. Men idag fick det här med russ en ny dimension när vi kom till nästa hage. Där gick några stycken som inte varit i närheten av vägen på hela sommaren och hösten, utan gått i en hage längre bort. Uppenbarligen var åtminstone en utav dem, ett fjolårsföl, gravt understimulerad och uttråkad. H*n kom i full fart mot staketet och tvärnitade. Där väntade h*n på att Iza skulle studsa till (och h*n behövde inte vänta länge) och då for h*n iväg i full galopp genom hela hagen, för att tvärvända och upprepa samma procedur. Fem gånger!!! Behöver jag säga att Iza var billig innan vi lyckats ta oss förbi?

Hon bryr sig inte särskilt mycket om hästarna om de inte bryr sig om henne, men när de beter sig på det sättet släpper allt. Hon är totalt blockerad och det hjälper inte vad jag säger eller gör.  Som tur är så är hon åtminstone tyst. Karlsson skriker som en stucken gris i någon form av drevskall men han är trots allt kontaktbar och kan t o m fås att hålla käft och sätta sig fot en kort stund. Men inte Iza…

Den, trots regnet, ganska sköna och lugna promenaden förvandlades alltså till en mardröm innan vi var hemma och humöret var i botten. 😦

Biabädden duger tydligen att luta sig mot (den skymtar till vänster) men inte att ligga i? Det är dock uppenbart att de trivs tillsammans, storasyster & lillebror. 🙂

Ikväll är det medlemsmöte på klubben, och jag är inte där! Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv. 😉 Sedan jag började engagera mig i klubben för ca 15 år sedan har jag inte missat många möten. Så länge jag var ansvarig för klubbtidningen (och hemsidan) ansåg jag att det var min förb….de skyldighet att vara där för att hålla mig informerad om vad som var på gång (för att i min tur kunna informera vidare) men si … det behövs ju inte längre. Nu är det andra som förväntas hålla sig informerade… Skönt!

Min lust till engagemang är fortfarande rekordlåg och jag kommer nog behöva ett långt sabbatsår innan suget kommer tillbaks, om det någonsin gör det? Och lusten att sitta på tjafsiga, gnälliga möten är om möjligt ännu lägre. Nä, det känns faktiskt väldigt befriande att slippa bry sig om något annat än sina egna hundar för en stund. Gårdagens testledaruppdrag, och det för några veckor sedan, var planerade ända sedan i vintras och då backar jag naturligtvis inte ur, men nu är det inget mer bokat.

Så, vad gör man då en blåsig, mörk och stundtals regnig måndagkväll i november? Jo, man skickar ut husse på promenad med schäfern och själv tränar man fjärrdirigering med den lille terriern – inomhus. Och när det är gjort spontantrimmar man lite. Det är ju inte så länge sedan sist, men på något mirakulöst sätt har han ådragit sig märkliga punkfrisyrer på huvudet, magen (bröstkorgen) och öronen! Hans små fina öron som hittills skött sig nästan själva började helt plötsligt få tendenser till tofsar? Nu är samtliga punkfrissor ett minne blott! För övrigt tog jag rätt sparsamt. Han ska få vara lite vildvuxen och lagom påpälsad under vintern för alltid hjälper det väl lite mot kylan. Annars känner jag mig lätt abstinent – utan tillgång till ett enda avsnitt av Six Feet Under, men om posten sköter sig får jag en ny laddning i morgon.

Slutligen en bild på min (för tillfället) vackert blommande azalea. Vi får se hur länge det varar?

För ett tag sedan fick jag tips av Agnetha om en norsk vädersajt som skulle vara relativt tillförlitlig. Och säga vad man vill om norrmän men här verkar de faktiskt ha lyckats.

Eftersom en utomhusfotning (i jobbet) ska ske den här veckan gäller det att pricka rätt i planeringen och i morse vid nio-tiden gick jag in där för att kolla utsikterna för veckan i min del av världen. Även om det inte var av direkt av intresse så kollade jag av ”time for time”-prognosen för idag. Enligt den skulle det regna kl 9 och kl 10, vara uppehåll vid 11 och SOL klockan 12?! Just då, klockan 9 var det svart som natten ute och regnet vräkte ner. Jag garvade rått för mig själv: ”HA – sol klockan 12? Glöm det!”

Klockan 11.30 började det ljusna vid horisonten, kl 11.50 bröt solen igenom och nu, klockan 12.01, skiner faktiskt solen…!