Författare: vallterrier

I år är det femton år sedan vi totalrenoverade vårt hus. På de flesta ställen är det mycket hög tid att gå in på andra varvet. Framför allt vardagsrummet, men ytskikten och golven i övriga utrymmen skulle definitivt också behöva en översyn. En del börjar bli slitet och en del har jag helt enkelt tröttnat på.

Något jag inte tröttnat på är dock inredningen och kaklet i köket. Detta valdes i klassiska modeller och håller i många år och känns inte på något sätt akut att byta ut. Dock verkar Murhpy tycka annorlunda!

Kaklet har nämligen börjat rämna i fogarna, och även fixen har börjat tappa greppet. Numera vågar jag knappt torka kaklet med en trasa eftersom vissa plattor vickar rejält. Förvisso  har jag satt upp kaklet själv med bistånd av min dåvarande chef som var något mer bevandrad i branschen än vad jag var. Men nog borde det väl hålla mer än 15 år?

Bild: kakelspecialisten.se

Den här modellen är det, enkelt och klassiskt. Dyker med mycket jämna mellanrum upp i diverse inredningsmagasin också, så helt fel ute var jag inte när jag valde det även om skälet inte var att vara ”inne” utan att jag helt enkelt tyckte om det.

Men varför in i glödheta …. kan det inte sitta fast på väggen då?

Och om det nu ska bytas kan vi väl knappast med att sätta upp samma igen? Snacka om fantasilöst.

Men vad ska man då ha istället?

Ideligen dessa i-landsproblem…

Igår kväll startade vi om med Izas simning. Av olika anledningar (bl a min skada) har hon inte simmat sedan den 1/12. Min nioåriga schäfertant busade loss fullständigt innan hon kom i vattnet. Hon lekte kurragömma och tafatt med matte runt bassängen till de andra ”gästernas” stora förtjusning. De skulle passera ut från massagerummet, genom simhallen, med en foxterrier men stod glatt och väntade och tittade ut genom fönstret i dörren medan jag försökte fånga in vilddjuret. Alla utom jag hade nog roligt. Eller… jag hade nog också roligt egentligen, för hon ser för härlig ut när hon rusar runt, men jag försökte åtminstone dölja det. 😉

Simningen gick galant och hon tyckte nog det var roligt, både att simma och att rå om matte på tu man hand. Det som var mindre roligt var att hon lyckats gå upp nästan ett kilo sedan sist, något oklart varför, men det får vi åtgärda. Brukar inte vara så svårt att reglera hennes vikt. Hon är ju inte överviktig på något sätt, men matchvikten på 27 kilo bör hon hålla, framför allt nu när hon börjar bli till åren.

Utanför fönstret faller nu snön intensivt, och har så gjort både natten till igår och natten till idag. Hundpromenad känns måttligt lockande eftersom skogsvägarna bitvis består av fullkomliga skridskobanor. Under snön! När det var snöfritt var det ju enkelt att undvika dom, men nu? Förhoppningsvis har väl den förhållandevis blöta snön luckrat upp isen och gjort den mindre hal men det vet man inte förrän man landar hemma igen med hela armar och ben. Eller inte? Och med någon dm snö ovanpå isen hjälper det tyvärr inte ens med Icebug.

Igår beställde jag en pryl på nätet från ett företag där jag inte handlat på flera år.

Idag fick jag ett erbjudande från samma företag som hade gett mig 50% rabatt… (=250 pengar).

Igår köpte jag äntligen en gigantiskt plastlåda med lock för att kunna stuva undan en del kläder som används sällan. Den köptes på ICA Maxi och kostade 219:-.

Idag får man två sådana lådor för 259.- enligt Maxis reklamblad, och en sådan låda till hade jag utan tvekan haft användning för.

Very, VERY bad timing på min ära…

Idag har jag köpt glass, men inte för att äta.

Mina kriterier, när jag strosade runt glassdiskarna på Maxi, var; vilken glass blir bäst på bild?

Skumt jobb man har…

Har glömt bort att jag faktiskt fått en utmärkelse, från två olika håll! Tackar och bockar ödmjukast för detta. 😉

Utmärkelsen har kommit från Agnetha och Pia.

“Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet.
Syftet är att sprida vänskap.
Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig.
Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!”

I utmärkelsen ingår också att nominera 8 bloggar, som passar in på ovanstående kriterier. Den här utmärkelsen har ju vandrat runt ett tag nu och jag tror de flesta av mina favoritbloggar redan har fått den. Och eftersom jag drabbades av en obehaglig beslutsångest; – vilka ska jag välja? så låter jag det vara bra här. 🙂

Tja, då var det dags! Tänkte dela med mig av kvällens middag. (Ja, det finns över också så om någon är sugen så kan jag bokstavligen dela med mig. 😉 )

Men eftersom jag ibland är en lat person tänker jag inte skriva ner receptet här utan länkar helt enkelt:

http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15165

Mycket gott och, framför allt, enkelt!!!

Eftersom jag inte gillar senap (surprise!) så struntade jag i den och tog Santa Marias Fishfoodkrydda i rätt hyfsad mängd istället för bara salt.

Smarrigt sa Bull!

Har just kört ett pass med ”nosdutt i handflata” för både Karlsson och Iza. Uppenbarligen ramlade det ner fler poletter än jag trodde hos Iza när vi körde det förra gången, för idag kopplade hon på en gång. Visst, några slängar med tassen på toasitsen blev det, men i övrigt verkade hon ha fattat. Och min högra hand sitter kvar, utan ens en rispa av schäfertänderna. 🙂

Ibland när man klickertränar känns det onekligen som om man skulle behöva en tredje hand för att hantera klicker, belöning och – som i det här fallet – targethanden. Tror jag löste det hyfsat ändå, men inte optimalt.

Karlsson hade definitivt greppat vad det handlat om för där var det inga tveksamheter om vad jag ville. Försökte få till lite stadga i det hela, dvs längre tid med nosen i handflatan, men njae… det gick sådär.

Försökte också börja om med ”stå” genom att klicka för distinkt landning med framtassarna i golvet. Tror han fattade lite, men ska nog köra en repetition om en stund.

I dag har vi även tränat en stund med träningsgänget. Några minusgrader och vedervidrig blåst gjorde att det blev ganska kort men intensivt. Man kan säga att vi hade ganska mycket teori. 😉 Under det praktiskta passet körde jag utgångarna på framåtsändandet när jag hade en grupp som kunde placera ut boll vid punkten för tempoväxling. Vet inte hur stor effekt det hade egentligen, men nu har jag testat. Hinkarna i all ära men de har sina begränsningar, och däribland just detta att placera ut belöningar. Lite fritt följ med kommendering blev det också och idag såg det bättre ut enligt hörsägen. Testade att inte säga ett ljud på hela tiden, dvs inga fotkommandon vid starterna, och då såg det bättre ut. Tror att han skärper sig mer när han inte får någon förvarning om att det ska bära iväg. Vi får väl se om min teori håller, men idag kändes det iaf bra.

Annars har det inte hänt så mycket i helgen. Igår kände jag mig allmänt trött, klen och eländig. På gårdagens långa promenad (som var längre än vanligt) var benen inte med mig som de borde och orken tröt på ett oroväckande sätt. Var ganska övertygad om att jag skulle vakna upp med influensa (eller något i den stilen) idag men se det gjorde jag inte, och idag har jag varit tillbaks i normala gängor. Tack och lov!

Och i morgon är det måndag igen. Puh…

För övrigt längtar jag något alldeles vansinnigt efter lite varmare väder. Det behöver inte bli sommar men +10° och vindstilla vore en högvinst. Det blir onekligen lättare och roligare att träna hund när man inte ser ut, och beter sig, som en Michelingubbe.

…såg Iza ut så här. 🙂

Min grå (!) schäfer  var något mindre grå om nosen och något mer grå på kroppen, även om det inte syns här. Rätt söt var hon iaf även då. 🙂

(Det är sån’t man hittar när man egentligen letar efter något helt annat…)

…men de här tulpanerna kunde jag bara inte motstå.

Och samtidigt hittade jag en bild från som togs här om dagen där man ser Karlssons alla bäddattiraljer. Nu kompletterat med en schäfer och då dög det tydligen. 🙂

Igår kväll blev det, precis som jag skrev, träning av handflate-target. Vad jag ska ha det till? Det kanske ni får se, så småningom. 😉

Låste in mig och K på toaletten för att vi skulle få vara ifred. Han greppade det hela på 2-3 minuter och t o m hoppade upp för att dutta med nosen i min handflata när jag stod upp. Även om han inte är strikt klickertränad så har jag ändå använt klickern på ett helt annat sätt med honom än med Iza som hade några år på nacken när vi började. K testar och bjuder på beteenden i en helt anna takt, även om han också låser sig ibland.

Sen skulle jag byta hund men det var lättare sagt än gjort. Karlsson tryckte in sig mellan toaletten och väggen för han tänkte minsann inte missa några korvbitar. 🙂 Till sist fick jag ut honom och jag och Iza blev ensamma. Tänkte köra samma koncept på henne utan någon som helst tanke på vad jag ska ha det till, utan bara för att…

När vi har klickertränat inomhus har det mest gått ut på att ”peka” ut stolen, kökssoffan, spisen och att stänga lådor. Detta har hon gjort med liv och lust och till priset av en bitvis ganska luggsliten inredning eftersom nyanserat pekande med nosen inte ligger i hennes natur. Nej där är det rejäla krafsanden med tassen, och de kraftiga schäferklorna, som gäller. Detta var heller inte så lyckat när jag skulle lära henne vinka och hon vid något tillfälle var så nära att hon lyckades krafsa mig på låret exakt när jag klickade. Sen hade jag en hund som jagade mig runt huset för att krafsa mig på låret… Ja den hunden gör inget halvhjärtat. 🙂

Nåväl, åter till gårdagen; jag höll ut handflatan en bit från kroppen. Iza stirrade mig i ögonen. Och så stod vi en stund. Sen började hon febrilt titta sig omkring efter stolar, soffor eller lådor att stänga. Ingetdera var särskilt väl representerat på toaletten. Sen testade hon att välta papperskorgen, sju gånger. När inte det dög slängde hon upp tassen på toalettsitsen, ungefär åtta gånger. 😀

Till sist tror jag att hon fick lite grepp på vad det hela handlade om, så nästa gång kommer hon säkert försöka hugga av mig handen, i all välmening. Hon gör som sagt inget halvhjärtat. 🙂

Murphy alltså. Men den här gången har han ett förnamn och det är – ”husse”.

Husse har lyckats sparka till knappen på kupévärmaren i min bil så att den med liv och lust ägnat sig åt att blåsa – kalluft! Och naturligtvis sammanfaller detta med den morgon när det är tangerat årsbästa för minusgraderna och isen sitter som tvåkomponentslim på rutorna.

Kors i taket! Nu har det gått över ett dygn sedan förra inlägget. Det vete katten om det inte är årsbästa? 😉

Igår klurade vi ut en ny promenadväg enligt tidigare planering. Trots husses skepticism blev det jättebra och vi har nu en ny härlig runda på dryga timmen. Just igår var det lite oländigt att gå pga frusen (knölig) mark och bitvis mycket is, men annars var det kanon!

På kvällen körde jag lite hemmaträning med båda hundarna. Ja, Iza fick faktiskt också ett pass! Varje gång jag kör med henne och hon är hyfsat koncentrerad och ”på” så blir jag paradoxalt nog ledsen. Naturligtvis är jag glad att hon är duktig, men jag blir ledsen för att hon har så svårt med koncentrationen och att det då bara blir konflikter mellan oss. För någon härligare hund att gå ett fritt följ med, när hon verkligen gör vad hon ska, finns inte. Då är hon sååå himla läcker! Men det hjälper ju tyvärr inte när man kommer till tävlingsmiljön alt. normal klubbmiljö. Då blir vi bara frustrerade båda två. Men tänk OM jag fått (skaffat mig) den hjälp vi uppenbarligen hade behövt på ett tidigt stadium och vi hade hamnat på samma planet så… För kapacitet har hon den hunden, det är det ingen tvekan om.

Med K tragglade jag starter. Och starter. Och lite … starter. Hans lilla egenhet; att släppa kontakten precis i startögonblicket för att sedan återuppta den, hade fallit i glömska, men i söndags blev jag påmind. Körde massor av enstegsförflyttningar (med klicker) och upptäckte att han har någon form av tics. I 95% av starterna slickar han sig om munnen, samtidigt som han vrider huvudet och blicken framåt i en halv sekund?! Egentligen kanske jag borde lägga mer energi på resten av fria följet där han är ganska ”vinglig”, men just nu fokuserar vi på detta. Och munslickandet tror jag faktiskt inte är en lugnande signal utan helt enkelt ”tics”. 🙂

Nu ska jag gå och träna handflate-target. Jag har nämligen en plan… 😉

Japp, detta är inlägg nummer 1000 i den här bloggen! Om jag valt att bara behandla ett ”ämne” i varje inlägg hade jag säkert varit uppe i 3000, för ofta trycker jag in både tre, fyra och fem ämnen i inläggen.  Men som sagt, nu är det 1000! Och vad är bättre än att fira det med en alldeles hemsnickrad lista/utmaning?

Listan bygger inte på kalla fakta utan mer på drömmar, visioner, förhoppningar… Lite annat har halkat med också, men det är faktiskt ganska lite ”hund”. 😉 Dock är listan väldigt egotrippad, dvs vad vill jag/du. Lösningarna på de stora världsproblemen tar vi en annan gång. Kanske. 🙂

Regler: Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan, svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.

Tre yrken du drömde om när du var yngre?

1. Ridlärare
2. Veterinär
3. Musikproducent på radio alt. disc-jockey

Tre yrken du skulle vilja prova på?

1. Författare
2. Journalist
3. Fotograf

Tre yrken du inte skulle vilja ha?

1. Läkare/sjuksköterska (jag är ingen omvårdnadsmänniska men är fylld av beundran för de som fixar det)
2. Tandläkare (men jösses, rota i folks äckliga tänder, men det är väl tur att det finns dom som vill)
3. Revisor/ekonom (siffror och jag – nä, ingen bra kombination)

Tre språk du skulle vilja kunna?

1. Italienska
2. Franska (har jag läst i fem år, någon gång på stenåldern, men glömt ca 95%)
3. Finska (vore väl lite häftigt?)

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?

1. USA, är det som på film?
2. Australien, jag vill krama en koala!
3. Nya Zeeland, för den fantastiska naturen.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?

1. Blekinge
2. Österlen
3. Någonstans norr om polcirkeln, på sommaren

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?

1. Gotland
2. Bohuslän
3. Skåne

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?

1. Skånes nordvästra hörn
2. Skåne, längre söderut
3. Dalarna. Är ju uppväxt där.

Tre talanger du önskar att du hade?

1. Teckna/måla
2. Sjunga
3. Spela gitarr

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?

1. Loka/Ramlösa
2. Ägg
3. Cigaretter

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? (Endast för hundmänniskor eller wanna be’s.)

1. Working Kelpie
2. Aussie
3. Riesen

Tre ”saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?

1. Att träna hund på ett framgångsrikt sätt
2. Att ”mingla”. Att ta kontakt med och prata obehindrat med främmande människor
3. Fotografering

Tre (icke hundrelaterade) ”ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?

1. Fotografering/Photoshop
2. Hemsidebygge/Dreamweaver
3. Italienska

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- ”över”?

1. Ett telezoomobjektiv till kameran
2. En extern blixt till kameran
3. En ny Taiga-jacka

Jag utmanar: Agnetha, Mårr, Bacillen, Ingrid och KD

Fick just ett nyhetsbrev från Akademibokhandeln. Något oklart varför, för jag kan inte minnas att jag någonsin handlat från dom via nätet? Hur som helst ombads man att svara på 12 enkla frågor och lätt understimulerad som jag för tillfället är nappade jag, för ovanlighetens skull, på ”erbjudandet”. Man kunde vinna en bok.

Men snacka om mystiska frågor! Några var väl lite relaterade till den litterära världen, men långt ifrån allt. Detta är några exempel på skum-frågorna.

Vilken är din favoritpizza?

Vilket är ditt favoritgodis?

Vilken är ditt barns favoritbok?

Vilken är ditt barns favoriträtt?

Och så var det något om mitt barns teckningar?

Men … ursäkta mig? Jag har inte barn! Och jag äter inte pizza. Inte godis heller för den delen.

Och exakt vad väntade man sig att få ut av svaret på enkäten, med de frågorna? Förmodligen ingenting, mer än att aktivera sina kunder, men det borde väl inte ha varit så svårt att hitta på frågor som kändes lite mer relevanta (bokrelaterade?) och inte diskvalificerade en stor del av befolkningen. Det är ju faktiskt fler än jag som inte har barn, och har man barn har man oftast mer än ett…

Så kom igen Akademibokhandeln, skärp er!

Jag behöver väl knappast nämna att jag backade ur innan det hela var slutfört?

(Och om jag nu valt att etikettera mina inlägg så hade detta ilägg helt klart hamnat under etiketten ”i-landsproblem”.)

Framför TV:n en tisdagskväll i januari:

Fåtölj 1: schäfer

Fåtölj 2: matte

2-sitssoffa: husse

3-sitssoffa: liten terrier

Va?

Det är iofs ingen som har tvingat någon annan till en placering (utom möjligen schäfern som är hänvisad till ”sin” fåtölj och accepterar detta), men ändå?