Författare: vallterrier

Någon som kan gissa vad detta är?

.

.

.

Nej, det är inte ett mjukdjur från leksaksaffären.

.

.

.

Nej, det är inte en koalabjörn.

.

.

.

Det är faktiskt en hund. 🙂

Säger dom…?

Hur som helst kommer han om knappt tre veckor att flytta hem till våra vänner (och f d grannar) T, T, T och M som äntligen bestämt sig för att bli hundägare igen. Vet inte vem som är mest exalterad, mamma T eller T den yngste?

Karlsson kommer säkert få en chans att delta i uppfostran, om han nu är intresserad? Han tycker ju att valpar är lite konstiga och behandlar dom väldigt varsamt. Senast för ett par veckor sedan la han sig platt på rygg för en tremånaders ACD-tik som fräste ifrån när han gjorde lekinviter?! Nåja, snäll är han ju i alla fall, på gränsen till mesig… 🙂

Vad det är för ras? Det får bli dagens gissningstävling. Och just därför kan jag ännu inte tala om var jag har stulit bilden. 😉

Jösses vad jag är less på att hela min del av världen är täckt av ett fem centimeter tjockt lager av is och skar-snö! Med de temperaturer som varit (oftast strax under noll) och den ringa snömängden är det dessutom rejäl tjäle och det kommer förmodligen inte försvinna förrän framåt mitten på juni… *snyft*

Eftersom det varit töväder och lite regn mellan varven har dessutom allt frusit fast i knöliga formationer och möjligheterna (?) att vricka fötterna är i det närmaste oändliga.

Jag vill ha barmark NU!

Undrar om jag ska starta en namninsamling?

Inte nog med att jag nästan varit i Göteborg (Lerum) både lördag och söndag. Idag har jag varit Göteborg ”på riktigt”. Den här gången gällde det ett betydligt tråkigare uppdrag. Och dyrare.

Jag har alltså varit på odontologen på Sahlgrenska för att en expert skulle titta på en krånglande tand, efter remiss från min tandläkare. Det är en rotfylld tand som fått en infektion i en av rotkanalerna. Jag har inte ont eftersom den ”dränerar” sig själv, men det är likt förb….at en infektion och den kanske man inte ska gå och dra på så många år till? Nåväl, idag blev jag informerad om att orsaken är att rotkanalen inte blivit helt ”ren” i samband med rotfyllningen!

Det är alltså ett misslyckat tandläkarjobb som nu kommer kosta mig ytterligare 5.495 pengar! Hur mycket den ursprungliga rotfyllningen kostade har jag, tack och lov, förträngt. Hade kunnat tänka mig ett stort antal andra, och avsevärt roligare, sätt att bromsa lågkonjunkturen. Dessutom kommer det ”kosta” minst tre halvdagar ledigt från jobbet… *mycket djup dubbelsuck*

Även om jag idag fann mitt mål, Sahlgrenska, vid första försöket så började jag åter igen fundera på varför inte Göteborgarna kunde dra sin ”tunnelbana” under jord? De där vidriga spårvagnarna ger mig stora skälvan när jag ska köra bil bland dem!

På fredag bär det iväg till Göteborg igen (!), för seminariedag å jobbets vägnar. Och på lördag drar vi till Stockholm. Sen får jag hålla mig i skinnet en stund. Åtminstone till den 12:e då det blir första ”riktiga” besöket på Sahlgrenska, dvs med behandling.

***

Kvällens hundträning har bestått av omvänt lockande med Iza, och det är en prövning för mattes knogar och smärttröskel. Iza är ju inte direkt den diskreta typen, och det tog en bra stund innan hon insåg att det inte ledde till något att gnaga och bita på mattes hand. Strax innan blodvite skulle uppstå ramlade det tack och lov ner en liten polett och hon drog sig undan godishanden istället. Det kanske går att lära nio-åriga schäfertanter något nytt trots allt?

Karlsson fick även han ett pass med omvänt lockande och han greppar betydligt snabbare. Nu var det ju inte rikigt första gången för hans del, men nästan. Lite hopp-stå körde vi också samt krypvinklar och det finns helt klart hopp. 🙂

Förmodligen är det (som vanligt) jag som haft för höga förväntningar på kursen, men jag måste erkänna att jag är lite kluven. Och kluvenheten gäller framför allt – prissättningen.

När kursen blev full och det fortfarande fanns intresse så erbjöd man några platser för deltagare utan hund, dvs åhörare. Med hund betalade man 2000:- och utan hund 800:-. Nu var kursen väldigt teoretisk och under de praktiska passen delades vi upp i grupper om 2-3 deltagare där vi till stor del fick hjälpa varandra och klura och fundera. Nyttigt, visst, inte tu tal om det. Men den effektiva tiden där man som ekipage hade direkt stöd och hjälp av ”kurshållaren” blev alltså mycket begränsad. Förvisso rättvis fördelad mellan hundekipagen, men om jag räknar snällt så har jag och Karlsson fått ”hands on”-hjälp i 30 minuter. (I verkligheten tror jag inte det var mer än 20, men vi är snälla och säger 30.) Då blir minutpriset 40:-/minuten! Och då räknar jag alltså  bara på skillnaden mellan att gå med hund eller utan!

Om det inte varit deltagare utan hund med hade jag förmodligen inte reflekterat över det, men…

Så, nu var det färdiggnällt.

Rent teoretiskt var kursen jättebra. Många intressanta frågor har uppkommit, diskuterats och besvarats. Den som förväntar sig ett referat av vad jag har lärt mig lär bli besviken för något sådant kommer inte. Jag är förmodligen norra halvklotets uslaste antecknare och har inte en enda skriven rad med mig hem. Det som har fastnat har fastnat liksom… Och när jag börjar applicera det på vår hundträning kanske det dyker upp här, i små portioner. Rubriken på kursen var ju ”Bli en bättre hundtränare”, och det har jag förhoppningsvis blivit?

Både igår och idag tog jag en del av lunchrasten för att passa på att träna på egen hand framför den stooora spegelväggen i en av lokalerna, och jösses vad nyttigt! Nu smider jag planer för spegelvägg och nålfiltsmatta på ”kontoret” i lagår’n. 🙂 Tyvärr lär det väl sluta som de flesta av mina ”byggnadsprojekt. *suck*

Så mycket fotat har det inte blivit men några bilder kommer här.

(Och ja, jag överlevde körslaget och fick se min favoritkör (Team Hanna) gå till final. Lite bökigt att inte få se finalen nästa lördag eftersom jag då har annat för mig, men jag får väl klara det också.)

Jag är trött. Jättetrött. Extremt jättetrött!

Fnatte är också jättetrött även om han inte gjort så mycket idag. Dock har han haft en del sjå med att vara ordningsman och påtala så fort någon ny kommit in i lokalen, även om det varit för både andra och tredje gången. När lugnet lägrat sig har han vilat och skött sig jättefint.

Dagen har bestått av mestadels teori och huvudet är fullt. Lite praktik har också hunnits med, men i morgon blir det mer momentträning. Två moment ska vi hinna med, ett påbörjat moment som behöver ”putsas” och ett nytt.

För vår del blir det inkallning med ställande och som ”nytt” får det bli vinklarna i krypet. Övriga nya moment känns för ”stora” att börja med, och för övrigt har vi ju inte några bruksmoment som inte är påbörjade även om de är långt ifrån klara.  I lydnaden finns det ju en del, men jag har ju natten på mig att ändra mig. Det kanske blir dirigeringsapporteringen istället?

Överlever jag Körslaget ikväll ska jag banne mig ha tapperhetsmedalj. Det slutar sannolikt med att jag springer runt som en galen hamster i varenda reklampaus för att inte somna…

Bambi på hal is har väl de flesta hört talas om, men Fnatte på halt golv…? Naturligtvis är det allra bästaste Karlsson som avses, och nya smeknamnet är inte Knatte och inte Tjatte utan just – Fnatte!

Att det utbryter totalt kaos inför våra promenader är ju ingen nyhet, men när detta kombineras med ett äkta TerrierFnatt blir det något alldeles extra, och detta inträffade idag.

Hur det går till? Jo det ska jag förklara… 🙂

Fnatte tar sats (likt Fred Flintstone) på det hala köksgolvet, springer i full fart in i vardagsrummet och upp i Izas fåtölj där det finns dämpande krockkudde i form av stoppat ryggstöd. Sen tar han full fart från fåtöljen tillbaks ut i köket. Och rakt in under köksbordet. Någon meter innan köksbordet börjar han bromsa men det är liiite sent. Med vild blick (tänk människoblick i berg- och dalbana inför värsta utförslutet) sladdar han in bland bords- och stolsben. Och kommer ut därifrån förvånansvärt välbehållen. Och lycklig.

Sen gör han samma sak en gång till.

Och en gång till.

Och en gång…

Ja, ni fattar.

Kanske?

(Och nej, jag har ingen filmkamera!)

Utanför fönstret faller snön och i morgon är det julklappsutdelning?!

Jo, då är det faktiskt dags för den allra bästa julklappen. Den jag någon gång i höstas beställde till mig själv; helgkursen för Maria Hagström på Alfa Hundcenter i Lerum.

Och här sitter jag och är nervös?!

Om nu någon till äventyrs undrar vad jag gör så … sitter jag fast i Dreamweaver.

Jag gör hemsida.

Det är kul.

Det går inte alldeles som på räls.

Har trots allt knåpat ihop en startsida som jag är rätt nöjd med.

Nu är det bara resten kvar…

Joddeladiho!

(Och btw, WordPress verkar ha fått lite fnatt igen? Mina egna kommentarer i min egen blogg fastnar i spamfiltret?! OK, jag var inte inloggad, men ändå? Och jag får inte mail om alla kommentarer, bara vissa…?)

Jag kommer osökt att tänka på Djungelboken och King Louie; – Ja vill ju va’ som duhuhu… 🙂

Det enda jag nu behöver veta är vem som betalar ut pengarna så att jag kan skicka mitt kontonummer? Eller ska jag kanske auktionera ut bloggen via Tradera? Jag saknar viss information om detaljerna…

Men så var det det finstilta också:

Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.

*asg*

Hur mycket är din blogg värd? (Bilden ovan är klickbar.)

…tänkte man här? Och hur stod man ut i nästan ett år? Varför försökte man inte sälja dem tidigare? Och klarar man att ta hand om, socialisera, miljöträna och uppfostra tio valpar/unghundar? Dessutom i en kombination av raser som låter som en riktig rysare. Skulle tyvärr inte tro det…

http://www.bt.se/sok_annonser/privatannonser/unghundar-blandras(1095681).gm

Tre av fyra mornar vaknar jag med den här låten på repeat innanför pannbenet.

(Ni kan skippa det tre minuter långa ”introt”)

Ungefär här förvandlades Team Hanna till mina favoriter. Och det är väl bara att erkänna; jag har tydligen någon mystisk böjelse för långhåriga karlar som kan sjunga?! Förra året var det Team Cans som stod högst på favoritlistan, och det berodde inte på att jag tillbringat några år av mitt liv i Mora. 😉 Nu var det uppenbarligen inte bara jag som tyckte att de var bra eftersom de gick och vann hela alltet, men ändå.

Tre av fyra saker på gårdagens lista klarades av:

1. Jag tränade hund i vardagsrummet och nu t o m hoppade Karlsson upp med pipen i munnen för att kunna trycka in den i min handflata. OK, det funkade inte varje gång men ”oroväckande” ofta? Och ja, Iza fick också ett pass.

2. Jag tog ett fotbad och fixade till lite skönare gångverktyg.

3. Jag letade valpbilder. Och fann! Pga dåtidens kamera (det känns verkligen som om det är hundra år sedan, inte åtta och ett halvt) är bilderna färre och de flesta av ganska usel kvalitet. Men nu är det som sagt återfunna. Bland annat hittade jag detta:

Jag har nog vid något tillfälle nämnt att Iza ”egentligen” är grå, vilket känns ganska otroligt med tanke på hur hon ser ut idag. Men det står ”grå” i stamtavlan och här är ytterligare ett bevis, från femmånadersåldern! Å andra sidan får jag nog vara tacksam att hon inte blev en urblekt klorinschäfer utan gick åt det mörka mer normalfärgade hållet istället. (Bilden är inte scannad utan fotograferad, så kvaliten är därefter.)

Avslutningsvis en bild jag tog här om dagen, och man kan undra; var slutar den ena och börjar den andra? 🙂

Efter en enträgen övertalningskampanj från Mårr har jag – håll i er nu – köpt en burk … Dijonsenap! Jag har aldrig gillat senap, i något sammahang, men vem vet – det kanske stämmer att det gör underverk med grytor och liknande? Och att det aldrig är för sent att lära sig äta det? Dessutom kanske det finns en anledning till att det står med i receptet på den kanongoda laxlådan jag tipsade om här om dagen. Nåväl, nu står burken i kylskåpet så får vi se vad den tänker ta sig till. 🙂

Idag har jag återfunnit åtminstone 33% av Iza-bilderna jag letat efter. Valpbilderna är fortfarande gone by west, och en del andra (digitala) bilder som jag letade efter halva (nåja) jullovet har jag heller inte hittat. Men dessa är inte fy skam. Jag kan inte ta åt mig äran av fotot men möjligen av regin? Bilderna är tagna för fem år sedan av proffsfotograf i samband med en jobbfotning där Iza var med och modellade. Kopplet är naturligtvis ett irritationsmoment, men det finns ju photoshop, om jag nu ska göra något mer med bilderna, vilket jag nog ska. Och ni som varit med här ett tag känner säkert igen den första bilden som till och från funnits med i headern på bloggen, men de högupplösta bilderna har varit på rymmen.

Nu ska jag försöka bestämma vad jag ska ägna kvällen åt, förutom vardagsrumsträning med K? Egenvård av fötter? Fortsatt bildletande? Trixande med den eventuellt blivande hemsidan? Inget låter egentligen särskilt frestande men fotvård är nog det mest akuta med tanke på hur schemat ser ut framöver.

Detta är något av det klokaste, bästa (och sundaste) jag läst angående livet med våra hundar.

Läs och begrunda!

http://vov.bloggagratis.se/2009/01/15/1287330-i-heta-klickerdiskussioner-lutar-jag-mig-tillbaka-pa-80-regeln/

…tyckte K det var att ligga plats i vardagsrummet när jag och Iza klickertränade nosduttar så att korvbitarna flög, precis framför hans söta näsa.

Det var hemskt.

Orättvist.

Gräsligt.

Och alldeles, alldeles vidrigt.

Efter ett par omläggningar låg han dock fint en längre stund. Och jag tror inte han fick några bestående men. Åtminstone inga negativa. 😉 (Eh… kan man få positiva men?)

Han hade först fått ett rejält pass med hopp-stå, nosduttar och att avlämna leksak via nosdutt, så det var inte särskilt synd om honom. Det var rätt kul att se konflikterna som uppstod i hans hjärna och kropp när han fått leksaken och jag höll fram handen. Så länge han inte såg handen så låg han glatt och tuggade på pipen, innesluten i sin lilla terrier-bubbla. Men fick han syn på handen kunde han liksom inte motstå att gå dit och dutta med nosen, med leksaken i munnen. Ibland såg det verkligen ut som om han försökte låta bli, men det gick liksom inte… Och det är ju det som är målet, åtminstone enligt hans sluga matte. Framhållen handflata ska fungera som en magnet. 🙂 Sen ska det erkännas att vi än så länge inte testat med latexpip. Måste hjärntvätta lite (läs: mycket) mer med ”vanlig” pip först.

Hopp-stå är inte jätteenkelt, men han börjar fatta. Tror jag. Men mitt kroppsspråk är fortfarande väldigt viktigt. Nu var detta andra träningstillfället så vad kan man begära?

Lite kryp på mattan hann vi med också, och jäklar vad han kröp?! Han t o m tjuvstartade några gånger, men hellre det än att han ligger kvar när jag börjar gå.

Det var aftonens rapport från BK Hemma.

Nu ska jag gå och leta valpbilder på Iza i mina gigantiska gömmor med pappersfoton. Håller nämligen på att ”pula” med något som kanske, kanske kan bli en hemsida om gud är god och jag har medvind. Och om det blir så vore det väl käckt med någon valpbild även på schäfertanten? Eftersom hon är född på stenåldern (hon också), dvs innan digitalkameran fanns i allas ägo, så är det pappersarkivet som gäller. För att jag skulle satt in dem i album? Nä, den galna idén tror inte ens jag på…