Författare: vallterrier

Även om det bär emot så måste jag erkänna att ibland kan vintern vara (åtminstone lite) underbar. Idag är det några minusgrader, strålande solsken och vindstilla. Dessutom har helgens regn, som övergick i blötsnö, som övergick i snö gjort att det inte ens är särskilt halt. Och med Icebug på fötterna blir det näst intill perfekt. 🙂

(Borde jag inte få ett par gratis snart, så mycket reklam som jag gör?)

Tyvärr är två vildhundar (varav den ena är konstant kopplad) inte bra att kombinera med kamera så några foton från lunchpromenaden  blev det inte. Men i helgen kanske, om vädret håller i sig?

Men efter senaste tidens grågrågrågrågrå väder behövs det verkligen lite, eller mycket, sol!

Det är rent av så att jag blir lite träningssugen. Kanske hinner med ett lydnadspass med K innan mörkret faller? Men först måste jag jobba några timmar till.

Liten Karlsson passade på att njuta av solen så fort den tittade in genom fönstret i morse.

(Och ja, det är under trimbordet han ligger. Det är liksom ingen idé att fälla ihop det mellan kloklippningarna. 🙂 )

Tiden går inte, som det ibland sägs.
Den glider.
Ljudlöst och bakslugt i bakgrunden.

Ur boken Jenny av Jonas Gardell.

När jag gick från jobbet idag stötte jag på en hundbekant som jobbar i samma hus. Vi blev stående och pratade en bra stund, och bland annat diskuterade vi den här filmen som jag inte sett på ett par år.

När jag kom hem hade jag fått länken i ett mail från pappa! Världen är bra liten…

Vore lite kul att testa med Karlsson, men man får ju inte tävla i detta med en terrier i det här landet så det får nog vara. Vi har ju också en del annat att pyssla med.

I övrigt har dagen (förutom jobb) ägnats åt ett nytt besök på odontologen på Sahlgrenska. Den nya rotfyllningen är påbörjad och min tand, som jag inte var särskilt besvärad av tidigare, gör nu ont?! Men det är tydligen helt enligt regelboken sa specialisttandläkaren. För övrigt en man som verkar mycket kunnig och förtroendeingivande. Att han dessutom är trevlig gör ju inte saken sämre. Med det inte sagt att det är värt 5.500:-, men det känns åtminstone lite bättre. Nackdelen är att jag smakar som en hel kemikaliefabrik i käften?! Det hjälper inte vad jag äter, dricker och röker (har iofs bara testat Marlboro… 😉 ) så smakar det lika illa. Jag har t o m ätit en grönsak utan att få bukt med det!

Nu är det snickeri på den (eventuellt) blivande hemsidan som gäller resten av kvällen. Husse har varit hemma hela dagen och roat hundarna. Izas ”sår” ser f ö bättre ut idag tycker jag. Som sagt; jag avvaktar åtminstone helgen innan jag ringer veterinären.

Nu har jag flyt igen, åtminstone med bygget av den (eventuellt) blivande hemsidan. Fick hjälp av ett proffs som kikade på koden en stund och hittade vad som felade, så nu funkar det igen. Yesss, kvällen är räddad. Och helgen. Och…

Iza verkar inte heller bry sig om sitt ”sår”, och efter några muntliga näsbrännor från matte och lite mer alsolspritsdoft verkar även Karlsson ha tappat intresset. Puh…

Det där med att sitta på händerna gick … sådär. Dock ringde jag inte veterinären utan till V, som brukar trimma Karlsson ibland. Hon äger adekvata verktyg för rakning av det aktuella området, hon har erfarenheter av hotspot/våteksem på egen hund och hon är dessutom sjuksköterska. Kan det bli bättre?

Det blev en blixtutryckning på lunchrasten och vad det är blev vi inte så mycket klokare på. V tyckte inte det såg ut som hotspot, men området är nu rakat och baddning med alsolsprit kommer att ske tre gånger om dagen. Ska försöka avvakta ett par dagar och se hur det utvecklas. Fördelen med alsolspriten är också att K inte är lika intresserad längre. Första gången han stack dit näsan efter alsolsprit-baddning fick han en rejäl nysattack. 😀

K och Iza fick varsitt buspass med diverse pudlar i rasthagen också. Storpudeln Simson är ju Izas soul-mate. De umgicks mycket när de var yngre, och det skiljer bara ett halvår i ålder. Nu har de nog inte träffats på två-tre år men det var som om det var igår. Simsons lillebror Påvel som brukar vara den vildare var dock rätt lugn idag eftersom han halkade omkull igår och hade ont i nacken. Men Iza förstod tydligen och tog det så försiktigt med honom.

Karlsson fick sedan busa runt med Simson och toypudeltiken Tiffy. Han fick rätt bra fart på gamla Simson till slut, och även lilltjejen gick igång.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; har man haft en hund som min första, Dixie, så njuter man oerhört av att ha två hundar som är socialt kompetenta och som man kan släppa ihop med andra hundar så här. Det gjorde man inte med Dixie…

Tyvärr var inte kameran med, annars hade det nog kunnat bli en del härliga bilder. Kameran var dock inte det första jag tänkte på när jag skulle iväg och raka rumpa på schäfern. 🙂

Sedan någon vecka tillbaka har Karlsson varit ovanligt intresserad av Izas ”rumpa” och ställen där hon har suttit. Det har han ju varit förr, men inte på det här intensiva viset. Löp är uteslutet eftersom hon är kastrerad. Hans ”uppvaktningar” har hon undanröjt genom att helt enkelt sätta sig ner. 🙂

Sedan ett par dagar har jag märkt att intresset ibland fokuserats till området på ovansidan av svansen, precis vid svansroten, och Iza har även varit lite irriterad och ”gnagt”, men bara ytterst sporadiskt. Analsäckarna var ju min första tanke, men jag försökte behärska mina hönsmorsetalanger lite och inte slänga mig på telefonen och ringa veterinären omedelbart.

Nu har jag dock hittat boven i dramat. Precis vid ryggslutet/svansroten har hon ett hårlöst irriterat område, stort som en enkrona ungefär… Hotspot (våteksem) kanske, även om hon aldrig haft problem med det tidigare. Eller också är det analsäckarna som krånglar och hon själv har gnagt igång en hotspot? Hon är rätt duktig på att ”sköta” sig när jag är i närheten så hon kanske har gnagt i lönndom?

Nu har jag tvättat med Klorhexidin. Tyvärr kan jag inte använda sprayen för då förvandlas hon till en rytande sabeltandad tiger, men det  får väl duga med vanlig Klorhex-lösning.

Nu ska jag sätta mig på händerna för att inte komma åt telefonen och ringa det välbekanta numret. Enda gången jag ska släppa loss händerna är när det är dags för en ny klorhex-omgång. Ska försöka ge det åtminstone ett dygn och se hur det utvecklas innan jag ringer… eller kanske inte? I morgon är det torsdag och då får jag säkert inte tid förrän efter helgen…

Om nu någon tror att förra ”inlägget” grundade sig på något nyligen självupplevt så måste jag dementera. Husse har faktiskt full sjukdomsinsikt på den fronten och skulle inte ens försöka. 😉

Snacka om fastkörning i hemsidesnickrandet!

Jag hade en startsida som fungerade men jag var inte helt nöjd med designen. Nu har jag gjort om den, lyckats slarva bort den första, och får inte den nya att fungera som jag vill. Och ändå gör jag precis som på den förra när jag ska fixa länkar osv. Tycker jag i alla fall. Men uppenbarligen gör jag något fel. Nu ser jag i kors, tårarna är nära (ja sån blir jag när jag kör fast) och … jag blir galen!

Klart slut!

Kvällen igår blev ett stort fiasko pga av att matte fick ett fullständigt hjärnsläpp.

När jag packat in mig och Iza, samt ryggsäcken med tillbehör, i bilen och ska köra iväg så slår det mig; var det verkligen simning 19.40 idag? Vi simmar ”alltid” 19.40, men jag fick onda aningar. Och mycket riktigt; när jag gick in och kollade almanackan stod det 18:50… *suck* Vid det laget var klockan ungefär 19.05 och det tar minst 15 minuter att ta sig dit så det var liksom kört.

Nåja, jag ringer väl och kollar om det är ledigt senare tänkte jag. Men tji fick jag. ”På grund av stor patienttillströmning hinner vi inte svara i telefon…”

Jag blev så där irrationellt superirriterad, till ingen nytta. Just  det faktum att det var Izas födelsedag gjorde av någon underlig anledning att jag blev extra frustrerad; jag hade ju liksom ”lovat”. Misstänker dock att Iza var minst lika lycklig för att slippa tillbringa födelsedagen i simbassängen. Som kompensation tog jag med mig hund och pannlampa ut på en promenad istället. Inte ens det blev lyckat eftersom jag inte orkade byta om utan var klädd för att sitta i bilen/vara inomhus i en varm simhall och DET var ingen optimal klädsel för -2° och kalla vindar…

Det som retade mig mest av allt var att jag ”aldrig” glömmer  en bokad tid. Nej det är faktiskt sant. Det är extremt sällsynt att jag glömmer något som ska göras typ tandläkartider, möten på jobbet osv. Sist det hände var nog år 2000 när jag missade en frisörtid… Ibland får jag kolla exakt tidpunkt i kalendern, men jag glömmer inte. OK, det gjorde jag ju inte igår heller, men det var det där med tiden.

Och vad lärde vi oss av detta?

Jo, ändra aldrig ett vinnande koncept, dvs simma alltid måndagar 19.40!

Det är mycket med siffran nio idag!

GRATTIS till min lilla schäfertant som idag, 09-02-09, fyller nio år! Och som vanligt undrar jag; var tog dom åren vägen?

Hur som helst är hon väldigt fräsch för sin ålder, och jag håller tummarna att det förblir så länge till.

Som vanligt firar vi med vaniljglass. Present är liksom ingen idé för eventuella leksaker konfiskerar Karlsson omedelbart och dödar innan någon ens hunnit säga ”grattis”.

För att undvika kvävningsincidenter fick de idag äta glass en i taget, med den andra fyrfotingen i annat rum. Senast blev ju Karlsson så stressad att han satte allt i halsen. Idag gick det lite mer ”städat” till, åtminstone för K:s del, men nu lär han väl lukta gammaldags vanilj i skägget en vecka igen. 🙂

Iza bryr sig inte om att hon inte har någon konkurrens. Och kolla blicken…

Va’, är det redan slut?

Mmmm, så gott att kunna äta lugnt och njuuuta…

Och Karlsson fortsätter att försöka slå rekord i konstiga sovställningar. 🙂

Gårdagen förflöt i ett hemsidetöcken. Efter några timmar upptäckte jag två hundar som stod och stirrade på mig och lät konstigt. Första tanken som slog mig var ungefär; vem har köpt dom? Jag började nämligen tro att jag bara hade digitala hundar. Sen kom jag på att det var mina, släppte tangentbordet för ett par timmar och gav mig ut på promenad. Jag fick i alla fall mycket gjort med hemsidan, men idag har jag fått tips om hur man kan göra på ett annat sätt, så nu kanske jag gör om alltihop…? Eller inte?

Kvällen ska jag och födelsedagsbarnet tillbringa i (och vid) simbassängen. Det får bli hennes present; egen tid med matte.

Att Karlsson är BÄST i mattes extremt partiska ögon kan ju inte komma som nå’n överraskning för någon. Men nu är han även MEST – på Borås BK. 🙂

Vid årsmötet (som gick av stapeln igår) delas det alltid ut en massa utmärkelser för årets si och årets så. Någon sådan lyckades vi inte bärga, men när det blev dags för uppflyttningsdiplomen blev det storslam. 🙂

Hela tre uppflyttningar under året var det ingen som lyckats med – mer än mitt lilla träsktroll! Till nästa årsmöte siktar vi på två…

Festen på kvällen var väl trevlig, men för min del … stillsam. Dvs jag hade bilen med mig och drack inget starkare än Loka, i motsats till de flesta andra. Vid 23-tiden åkte jag hem till hundarna, eftersom husse fått ge sig iväg och jobba, men jag misstänker att det hölls igång en bra stund efter det.

Sen kan man ju undra vad detta skulle vara bra för?

Redan igår när vi var ute och sladdade runt med hundarna i snömodden blev jag arg, frustrerad och så ledsen (nästan så att tårarna kom) på den här j*vla snön och isen som sätter käppar i hjulet för hundträningen. Och så har detta ramlat ner under natten!? Jag vill spåra, jag vill träna lydnad, jag VILL!

Sen insåg jag att det inte är någon idé att ödsla den typen av energi på nå’t jag inte kan göra något åt, mer än att möjligen flytta till Skåne. Just det är dock något som inte lär ske just den här vintern. Just nu känns det som om hela vår(tävlings)säsongen är på väg att spolieras… Vi har inte spårat på minst en månad, och innan dess var det inte heller så mycket pga av mina skador. *suckar jättedjupt*

Ja ja, man kanske kan pigga upp sig med veckans tulpan? Bilden är tagen för ett par dagar sedan och nu börjar de se lite luggslitna ut, men so what?

Nu har jag flyt! Arbetet med den (eventuellt) blivande hemsidan har lossnat. Men eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat så … lär ni få vänta ett tag på premiären. Hur långt är ett tag? Tja, hur långt är ett snöre?

Mitt största problem just nu är: om jag har en bild som är 700 pixlar bred, och under den en tabell som är 700 pixlar bred – varför i he*te blir de inte lika breda i webbläsaren?

Mitt näst största problem är hur jag ska få något annat gjort idag. Jag har nämligen en tendens att fastna…

Det var slut på både grönsaker och kryddor på ICA så jag blev tvungen att köpa frukt?! Jag som var sååå sugen på grönsaker… 😉

Trodde inte att hela stan läste min blogg, för det måste väl vara mina inlägg från igår som gjort slut på lagret, eller? Nähä, inte det nej…

Hur som helst, med eller utan grönsaker, är det underbart att det är fredag. I morgon kväll är det årsmöte och årsfest på klubben, och förhoppningsvis blir det väl någon form av gemensam hunträning på söndag om ”väglaget” tillåter. (Efter nattens snöfall, ca 1 dm, som med hjälp av plusgrader förvandlats till snömodd, slask och vatten så är det väl tveksamt.) I övrigt är helgen oplanerad. En del pill med den (eventuellt) blivande hemsidan blir det säkert. Det börjar faktiskt arta sig med såväl design som struktur. Nu ska bara ”strukturen” fyllas med innehåll också…

Periodvis drömmer jag intensivt, och kommer ihåg en hel del när jag vaknar.

I natt drömde jag att jag gjorde äggröra, men den fick stå på spisen för länge och blev … stekt potatis?!

Det vore något för en drömtydare att bita i…