Författare: vallterrier

Kommer ni ihåg den här?

Han finns på riktigt.

Jag har träffat honom.

Jag har pussat på honom.

Han har pussat på mig…

…och tuggat på mina tår.

Let me introduce – Bozz.

(Eller Bosse?)

Naturligtvis hade vi med oss present till nykomlingen!

Ooops, hål på strumpan uppenbarade sig i blixtljuset?

Presenten föll den lille herr’n i smaken.

Ljuvliga valptassar!

Söt? Vem? Jag?

Rätt läskig, eller hur?

Pigg, glad, nyfiken, social. Det enda man möjligtvis kunde klaga på var väl de välvässade tänderna… 🙂

Bäst att passa på att uppdarera här. Sista timmen har strömmen nämligen gått två gånger?! Mitt i hemsidesnickrandet! Hade dock varit duktig och sparat så jag tappade bara lite som jag fick göra om. Och nu börjar jag se ljuset i tunneln… 😉

Idag har det åter varit en ljuvlig vinterdag, i den mån de kan vara ljuvliga… På förmiddagen åkte jag till Elfsborg för att träna med ”gänget” men det visade sig att vårt kommunikationssystem angående vilka som kan komma och inte har sina brister. Det var nämligen bara jag som kom… Men skit samma; solen sken och värmde alldeles underbart, planen var plogad och fin så det var bara att köra. Vi fick till ett rejält pass på ca 1,5 timme.

Det var väl ömsom vin och ömsom vatten. Vinklarna i krypet börjar kännas rätt OK, inkallning med ställande är inte fullt så OK, rutan – njae. Experimenterade en del med fria följet och körde en hel del långsam marsch. Den lilla lydnadsterriern såg för skön ut för han fick nästan problem att hålla balansen när det gick så långsamt?! Men koncentrerad blev han och kontakten var fin. Kanske kan vara en väg att gå för att få det momentet mer stabilt?

Stegen körde vi också, för första gången sedan i höstas och … det tar sig. Problemet nu är tempot. Han travar eller galopperar så att jag får problem att hänga med, för jag misstänker att domarna inte ser med blida ögon på språngmarscherande förare i det momentet? Och så skippar han gärna sista steget på nedvägen. Men det är ju ett tag kvar tills det behöver vara tävlingsmässigt så vi jobbar vidare.

Solen värmde så gott idag så jag vågade mig till och med på två platsliggningar à 6-7 minuter utan att riskera en anmälan till DRIS (Djurens Rätt i Samhället). Han låg fint, och när jag gick och gömde mig – ännu finare. Jag tjuvkikade nämligen. 😉

Nu känns det nästan som om jag fått tillbaks träningssuget? Man kan ju alltid hoppas…

Ja som sagt (igår); ibland är det åtminstone liiite underbart…

KD efterlyste bokreatips i en kommantar igår. Nu har jag varit inne och gjort min reabeställning på Bokus. För egen del blev det en rejäl komplettering av Arne Dahl-samlingen (nu är den nästan komplett!), en Michael Connelly, en Harlan Coben och en Denise Mina. Uteslutande deckare men det var mest för att jag inte orkade bläddra igenom 25 sidor skönlitteratur när jag redan klämt 17 sidor deckare, och plånboken desutom började hosta ansträngt.

Det jag varmt kan rekommendera är; Karin Alvtegen! Har man inte läst hennes böcker så bör man se till att göra det snarast. Basta! Det fanns en hel ”drös” på rean, men jag har dem alla sedan tidigare. Man hittar dem under deckar-kategorin vilket är lite missvisande. Psykologisk thriller är nog mer rättvisande, om det nu funnits någon sådan kategori. Alla är helt fristående, inga återkommande karaktärer, så i vilken ordning man köper och läser spelar ingen roll.

I övrigt känner jag mig lite orättvist behandlad idag. Igår kväll var vi bortbjudna till kompisar som snart emigrerar utomlands för (minst) fyra år. Det känns jättekonstigt! Även om vi inte umgåtts jättefrekvent så har det ändå alltid varit regelbundet återkommande, och de har alltid funnits där. ”Hon” och jag har även jobbat ihop under några år. Många midsommaraftnar, nyårsaftnar och andra tillfällen har vi spenderat tillsammans.

Hur som helst var kvällen jättetrevlig. Eftersom fredagkvällar inte direkt är min ”peak” på veckan så valde jag att köra och drack inget starkare än Ramlösa. Trots det är jag supertrött och känner mig lätt bakis idag. Förmodligen bara för att jag sovit rätt dåligt, men ändå…? Livet ÄR orättvist!

***

Edit, en stund senare: uttryckte mig kanske lite flummigt? Orättvisan handlar inte om att de ska flytta utomlands och inte jag, utan om att jag ska må bakis trots strikt intag av Ramlösa. SÅ var det, om nu någon trodde någon annat. 🙂

Fick just ett nyhetsbrev från Bokus. I morgon kan man börja förhandsboka bokrean… Jag som gjort mitt absolut bästa för att förtränga att det skulle komma en sådan öht… Och av någon outgrundlig anledning har jag inte färre olästa böcker i hyllan nu än vid samma tidpunkt förra året. Förstår inte hur det går till?

Även om det bär emot så måste jag erkänna att ibland kan vintern vara (åtminstone lite) underbar. Idag är det några minusgrader, strålande solsken och vindstilla. Dessutom har helgens regn, som övergick i blötsnö, som övergick i snö gjort att det inte ens är särskilt halt. Och med Icebug på fötterna blir det näst intill perfekt. 🙂

(Borde jag inte få ett par gratis snart, så mycket reklam som jag gör?)

Tyvärr är två vildhundar (varav den ena är konstant kopplad) inte bra att kombinera med kamera så några foton från lunchpromenaden  blev det inte. Men i helgen kanske, om vädret håller i sig?

Men efter senaste tidens grågrågrågrågrå väder behövs det verkligen lite, eller mycket, sol!

Det är rent av så att jag blir lite träningssugen. Kanske hinner med ett lydnadspass med K innan mörkret faller? Men först måste jag jobba några timmar till.

Liten Karlsson passade på att njuta av solen så fort den tittade in genom fönstret i morse.

(Och ja, det är under trimbordet han ligger. Det är liksom ingen idé att fälla ihop det mellan kloklippningarna. 🙂 )

Tiden går inte, som det ibland sägs.
Den glider.
Ljudlöst och bakslugt i bakgrunden.

Ur boken Jenny av Jonas Gardell.

När jag gick från jobbet idag stötte jag på en hundbekant som jobbar i samma hus. Vi blev stående och pratade en bra stund, och bland annat diskuterade vi den här filmen som jag inte sett på ett par år.

När jag kom hem hade jag fått länken i ett mail från pappa! Världen är bra liten…

Vore lite kul att testa med Karlsson, men man får ju inte tävla i detta med en terrier i det här landet så det får nog vara. Vi har ju också en del annat att pyssla med.

I övrigt har dagen (förutom jobb) ägnats åt ett nytt besök på odontologen på Sahlgrenska. Den nya rotfyllningen är påbörjad och min tand, som jag inte var särskilt besvärad av tidigare, gör nu ont?! Men det är tydligen helt enligt regelboken sa specialisttandläkaren. För övrigt en man som verkar mycket kunnig och förtroendeingivande. Att han dessutom är trevlig gör ju inte saken sämre. Med det inte sagt att det är värt 5.500:-, men det känns åtminstone lite bättre. Nackdelen är att jag smakar som en hel kemikaliefabrik i käften?! Det hjälper inte vad jag äter, dricker och röker (har iofs bara testat Marlboro… 😉 ) så smakar det lika illa. Jag har t o m ätit en grönsak utan att få bukt med det!

Nu är det snickeri på den (eventuellt) blivande hemsidan som gäller resten av kvällen. Husse har varit hemma hela dagen och roat hundarna. Izas ”sår” ser f ö bättre ut idag tycker jag. Som sagt; jag avvaktar åtminstone helgen innan jag ringer veterinären.

Nu har jag flyt igen, åtminstone med bygget av den (eventuellt) blivande hemsidan. Fick hjälp av ett proffs som kikade på koden en stund och hittade vad som felade, så nu funkar det igen. Yesss, kvällen är räddad. Och helgen. Och…

Iza verkar inte heller bry sig om sitt ”sår”, och efter några muntliga näsbrännor från matte och lite mer alsolspritsdoft verkar även Karlsson ha tappat intresset. Puh…

Det där med att sitta på händerna gick … sådär. Dock ringde jag inte veterinären utan till V, som brukar trimma Karlsson ibland. Hon äger adekvata verktyg för rakning av det aktuella området, hon har erfarenheter av hotspot/våteksem på egen hund och hon är dessutom sjuksköterska. Kan det bli bättre?

Det blev en blixtutryckning på lunchrasten och vad det är blev vi inte så mycket klokare på. V tyckte inte det såg ut som hotspot, men området är nu rakat och baddning med alsolsprit kommer att ske tre gånger om dagen. Ska försöka avvakta ett par dagar och se hur det utvecklas. Fördelen med alsolspriten är också att K inte är lika intresserad längre. Första gången han stack dit näsan efter alsolsprit-baddning fick han en rejäl nysattack. 😀

K och Iza fick varsitt buspass med diverse pudlar i rasthagen också. Storpudeln Simson är ju Izas soul-mate. De umgicks mycket när de var yngre, och det skiljer bara ett halvår i ålder. Nu har de nog inte träffats på två-tre år men det var som om det var igår. Simsons lillebror Påvel som brukar vara den vildare var dock rätt lugn idag eftersom han halkade omkull igår och hade ont i nacken. Men Iza förstod tydligen och tog det så försiktigt med honom.

Karlsson fick sedan busa runt med Simson och toypudeltiken Tiffy. Han fick rätt bra fart på gamla Simson till slut, och även lilltjejen gick igång.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; har man haft en hund som min första, Dixie, så njuter man oerhört av att ha två hundar som är socialt kompetenta och som man kan släppa ihop med andra hundar så här. Det gjorde man inte med Dixie…

Tyvärr var inte kameran med, annars hade det nog kunnat bli en del härliga bilder. Kameran var dock inte det första jag tänkte på när jag skulle iväg och raka rumpa på schäfern. 🙂

Sedan någon vecka tillbaka har Karlsson varit ovanligt intresserad av Izas ”rumpa” och ställen där hon har suttit. Det har han ju varit förr, men inte på det här intensiva viset. Löp är uteslutet eftersom hon är kastrerad. Hans ”uppvaktningar” har hon undanröjt genom att helt enkelt sätta sig ner. 🙂

Sedan ett par dagar har jag märkt att intresset ibland fokuserats till området på ovansidan av svansen, precis vid svansroten, och Iza har även varit lite irriterad och ”gnagt”, men bara ytterst sporadiskt. Analsäckarna var ju min första tanke, men jag försökte behärska mina hönsmorsetalanger lite och inte slänga mig på telefonen och ringa veterinären omedelbart.

Nu har jag dock hittat boven i dramat. Precis vid ryggslutet/svansroten har hon ett hårlöst irriterat område, stort som en enkrona ungefär… Hotspot (våteksem) kanske, även om hon aldrig haft problem med det tidigare. Eller också är det analsäckarna som krånglar och hon själv har gnagt igång en hotspot? Hon är rätt duktig på att ”sköta” sig när jag är i närheten så hon kanske har gnagt i lönndom?

Nu har jag tvättat med Klorhexidin. Tyvärr kan jag inte använda sprayen för då förvandlas hon till en rytande sabeltandad tiger, men det  får väl duga med vanlig Klorhex-lösning.

Nu ska jag sätta mig på händerna för att inte komma åt telefonen och ringa det välbekanta numret. Enda gången jag ska släppa loss händerna är när det är dags för en ny klorhex-omgång. Ska försöka ge det åtminstone ett dygn och se hur det utvecklas innan jag ringer… eller kanske inte? I morgon är det torsdag och då får jag säkert inte tid förrän efter helgen…

Om nu någon tror att förra ”inlägget” grundade sig på något nyligen självupplevt så måste jag dementera. Husse har faktiskt full sjukdomsinsikt på den fronten och skulle inte ens försöka. 😉

Snacka om fastkörning i hemsidesnickrandet!

Jag hade en startsida som fungerade men jag var inte helt nöjd med designen. Nu har jag gjort om den, lyckats slarva bort den första, och får inte den nya att fungera som jag vill. Och ändå gör jag precis som på den förra när jag ska fixa länkar osv. Tycker jag i alla fall. Men uppenbarligen gör jag något fel. Nu ser jag i kors, tårarna är nära (ja sån blir jag när jag kör fast) och … jag blir galen!

Klart slut!

Kvällen igår blev ett stort fiasko pga av att matte fick ett fullständigt hjärnsläpp.

När jag packat in mig och Iza, samt ryggsäcken med tillbehör, i bilen och ska köra iväg så slår det mig; var det verkligen simning 19.40 idag? Vi simmar ”alltid” 19.40, men jag fick onda aningar. Och mycket riktigt; när jag gick in och kollade almanackan stod det 18:50… *suck* Vid det laget var klockan ungefär 19.05 och det tar minst 15 minuter att ta sig dit så det var liksom kört.

Nåja, jag ringer väl och kollar om det är ledigt senare tänkte jag. Men tji fick jag. ”På grund av stor patienttillströmning hinner vi inte svara i telefon…”

Jag blev så där irrationellt superirriterad, till ingen nytta. Just  det faktum att det var Izas födelsedag gjorde av någon underlig anledning att jag blev extra frustrerad; jag hade ju liksom ”lovat”. Misstänker dock att Iza var minst lika lycklig för att slippa tillbringa födelsedagen i simbassängen. Som kompensation tog jag med mig hund och pannlampa ut på en promenad istället. Inte ens det blev lyckat eftersom jag inte orkade byta om utan var klädd för att sitta i bilen/vara inomhus i en varm simhall och DET var ingen optimal klädsel för -2° och kalla vindar…

Det som retade mig mest av allt var att jag ”aldrig” glömmer  en bokad tid. Nej det är faktiskt sant. Det är extremt sällsynt att jag glömmer något som ska göras typ tandläkartider, möten på jobbet osv. Sist det hände var nog år 2000 när jag missade en frisörtid… Ibland får jag kolla exakt tidpunkt i kalendern, men jag glömmer inte. OK, det gjorde jag ju inte igår heller, men det var det där med tiden.

Och vad lärde vi oss av detta?

Jo, ändra aldrig ett vinnande koncept, dvs simma alltid måndagar 19.40!