Då är 2018 snart till ända. Sammanfattningen av året klarade jag av när jag skakade liv i bloggen för ett par veckor sedan. Det kan man läsa här.
När 2017 var slut, och vi gått från debut i startklass till uppflyttade till klass 2 i lydnaden och från debut i appellklass spår till uppflyttning till högre klass kändes det som ett klokt beslut att ta ett sabbatsår från tävlandet. Klokt eller inte? Hoppet upp till nästa klass är stort i båda grenarna och vi hade mycket att träna på. Jag gjorde ett litet avsteg från min plan i juni och det gick ju inget vidare men där var det många yttre faktorer som påverkade. Det som hindrat ytterligare starter i lydnaden är väl främst det faktum att Maro inte är bekväm med platsliggningen och att träningstillfällena med trygga hundar är oerhört få. Vi fortsätter att kämpa och även om vi fick ett rejält bakslag för ett par veckor sedan så har jag inte gett upp, även om den spontana känslan just då var att ”nu skiter vi i det här”… 😦
Något jag dock insett är att vi måste ut och tävla, med eller utan platsliggning. Så länge vi avstår platsen får vi helt enkelt tävla i vår egen liga, utan tankar på uppflyttning, för den lilla högkänsliga kelpien måste träna på att tävla, och koppla bort omgivningen. Jag behöver också träna på att hantera kelpien i tävlingssituationen. Det är ett ständigt pågående experiment…
På KM i november, med officiella regler, kom vi ju faktiskt upp i 196,5 p trots två nollor så det finns ju där. Vi måste bara träna på att klara av det i olika tävlingssituationer också.
Eftersom det lilla livet fann sig såväl tillrätta bland rallyskyltarna på vårt KM så att vi gick och blev klubbmästare, trots minimalt med träning, är det väl inte helt omöjligt att det blir någon/några starter även i den grenen men den som lever får se.
Karlsson då? Han får förhoppningsvis fortsätta vara frisk, pigg, lagom olydig och i vägen, som en alldeles normal pensionärsterrier. ❤
Idag är det som sagt nyårsafton och kvällen kommer tillbringas hemma, bara jag husse och hundarna, i lugn och ro. Med tanke på förkylningen som slagit klorna i oss båda (även om vi nu är på bättringsvägen) var det nog bra att inget annat var planerat. Nu håller vi bara tummarna för att de närmaste grannarna tar det lika lugnt med fyrverkerierna som vanligt.
Vi önskar alla ett gott slut på 2018 och ett alldeles strålande 2019!
vallterrier.com 