Jag har två hundar med väldigt olika preferenser när det handlar om boll med snöre.
Den ena bryr sig bara om SNÖRET och kan springa och lattja hur länge som helst alldeles på egen tass. Boll utan snöre lämnas däremot ganska omgående till matte. Här har vi ett problem i träningen när det kommer till avståndsbelöning eftersom jag får iväg en boll UTAN snöre ca fem meter och kastar jag en boll med snöre så har vi liksom tränat färdigt för den dagen… 😛
Den andra bryr sig bara om BOLLEN! Om bollen drunknar i snön skulle det aldrig falla honom in att dra upp den med hjälp av snöret. Nej man gräver sig ner till BOLLEN! När man har fått tag på BOLLEN springer man omedelbart till matte och kampar eller byter mot något gott. 🙂
Vem som är vem kan ni ju gissa. 😛
Ibland får man bollen i munnen ändå och då ser man lite förvånad ut. 😀