Då har vi klarat av ännu en julafton och den här gången blev den, helt oplanerat, lugnare än någonsin. Inte för att det brukar vara särskilt stökigt men…
Besöket hos svärföräldrarna blev inställt eftersom både jag och husse är inne på femte veckan med en envis förkylning som dippar lite extra mellan varven. Husse dippade rejält igår och eftersom vi till varje pris vill undvika att smitta svärföräldrarna så fick vi hålla oss på hemmaplan tillsammans med hundarna.
En mycket lugn (och seg) dag blev det. Till och med Maro tog det lugnt (utom när vi var i skogen), förmodligen lite ”bakis” efter uppesittarkvällen med familjen J kvällen innan.
Julklappsfasen var också lugnare än någonsin men hundarna fick naturligtvis några paket. 🙂
Maro tyckte att den rosa kaninen var mysig men när Karlsson kom på att den gick att använda som kamptrasa hade den snart konverterat till fyra mycket små kamptrasor, separerade från kropp och huvud som i sin tur hade separerat från varandra och omdisponerats till soporna.
Den här bollen var mer lämpad för kamplekar och är ”still alive”.
Den gröna bollen med kvackljud trodde jag i min enfald skulle vara rätt tålig men då hade jag glömt att vi hade en mördarterrier i huset… Den bor också i soporna numera, bollen alltså, inte mördarterriern.
Nu är det juldagen, en dag som traditionellt brukar vara den dagen på året när jag unnar mig att göra absolut ingenting (frånsett att valla hundar på promenad) men igår blev det ju en riktig slödag så idag får jag försöka uträtta lite vettigt istället.
vallterrier.com 