Igår kväll, på en vanlig sprillans tisdagkväll, bärgade vi en ny titel i rallylydnaden – Världens Bästa Karlsson och jag. Efter dubbeltävlingen i Angered förra helgen lyckades jag efteranmäla mig till Göteborgsavdelningen och det var ett smart drag.

Blev lite svettig när jag såg banskissen, mycket långsamt tempo och till råga på allt en 360° vändning mitt i det långsamma. Det var ju mitt dålig korttidsminne som ställde till det i vår första start i fortsättningsklassen när jag väldigt snabbt glömde bort att jag skulle gå långsamt. Vi kan väl säga som så att jag nötte den delen av gräsmattan ganska mycket på banvandringen. 😉

Det lönade sig! 87 p, vinst och ett RLD F att lägga till på visitkortet som skulle kunna se ut så här:

Jag är mycket väl medveten om att den raden inte alls är särskilt varken imponerande eller lång men att det helt plötsligt, vid nio års ålder, börjar ramla in titlar (två på en månad) är ju onekligen lite komiskt. 😀

Det tog oss alltså ca 19 månader och tre tävlingar till RLD N. Förra året gjorde vi inte en enda tävling. För exakt en månad sedan igår gjorde vi vår första (misslyckade) start i fortsättningklassen och igår var det dags för RLD F. Nu ska vi träna högerhandling och annat nytt under sommaren så får vi se vad vi hittar på till hösten. 😉

Det där med kvällstävling på en vardag var förresten ett genidrag av Göteborgsavdelningen. Helt perfekt att slippa lägga en ”hel” lördag eller söndag. De körde bara en klass, snabbt och effektivt. Banvandring 18.30, prisutdelning kl 21.

Prisutdelningen var f ö lite chockartad när det visade sig att vi vunnit, på hyfsat blygsamma 87 poäng?! Det brukar ju alltid vara någon som fixar 99 eller 100. Det roligaste var dock att det på protokollet stod ”Snygga tempoväxlingar!”. Det som var min stora ångest innan… 🙂

I helgen var vi ute och spårade med efterföljande lydnadspass. Spåret har börjat strula och jag tror det beror på att jag inte har lika snabba tassar som den lilla chokladtomten. När jag inte hänger med i hans tempo blir han frustrerad och börjar pyssla med annat. Jag la ett spår åt honom i måndags också, på hemmaplan. Gick ut spåret själv, terrängen var perfekt (mjuk och fin, fuktig mossa) och det var praktiskt taget vindstilla. Det gick mycket bättre än i söndags men vi har mycket att jobba på. Har jag nämnt att jag ser fram emot lägret i sommar, med min spårguru som instruktör. 😉 En ny spårsele har jag också beställt eftersom den han har börjar bli för liten. Jag var ju förberedd på att den kanske inte skulle hänga med till vuxen ålder när jag beställde den.

Efter söndagens spår fick Karlsson busa av sig lite med Like. Det blev väl inte så mycket bus som vi trott, han hade fullt upp med att pinka in reviret (!), men efter en stund kom han igång.

Efter lydnadspasset, som utspelade sig i någon sorts stormvindar, skrev jag så här på FB:

I lördags körde vi ett lydnadspass på Borås BK. Dock tror jag att det är mycket hormoner i omlopp för ibland är det verkligen dåligt med responsen. ”Ligg – vad är det? Har aaaldrig hört det ordet…” typ. Andra stunder är han jätteduktig… Det är inte lätt alla gånger, för varken honom eller mig. 🙂 Leka och kampa kan man dock alltid göra och då tar han i för kung och fosterland. 🙂

Igår hade det regnat rejält på förmiddagen och på lunchpromenden lyckades jag fånga dessa bilder med Fånen. Inte världens bästa skärpa men rätt talande ändå. Det är då man önskar att man haft finkameran med sig.

Vi har ju kämpat ett tag med att man faktiskt sitter kvar i bilen tills man får tillåtelse att hoppa ut. Det har gått bättre och bättre och på slutet riktigt bra. Idag ”levlade” han dock upp det hela lite.

– Jag går inte ut förrän du mutar mig. 🙂

Den taktiken kör alltid Karlsson när vi kommer hem (aldrig annars) och det är ju inte utan att man börjar fundera på hur mycket de egentligen snappar upp från varandra? Jag kanske skulle försöka få Karlsson att lära honom framåtsändande, kryp och skall trots allt. 😀

Nej, nu ut och träna lite. Känner att jag tappade lite fokus på vad jag och Maro borde göra. Är mest sugen på att träna nya rallymoment med Karlsson. Roligt med en nytändning! Det är ju nu utmaningarna börjar. Nybörjar- och fortsättningsklassen handlar ju mest om att matte ska kunna läsa (och förstå) skyltar när man har en hyfsat rutinerad lydnadhund men nu blir det en ny dimension av det hela. 🙂

Puh… idag fick jag en sån där attack av ”ärdetsåhärlivetskavara?” igen. Det känns som om jag aldrig hinner göra varken det jag vill eller det jag borde. Hypermycket på jobbet, ideella plikter som kallar, hundar som ska tränas, ett hus som håller på att gro igen, blommor som ska vattnas osv. Bloggen hamnar alltså långt ner på prioriteringslistan. Ett inlägg i månaden ligger väl snittet på nu… Något jag lär sörja om några år när/om jag vill kolla vad vi hade för oss våren 2015.

Sen sist har jag dock hunnit ägna mig åt en hel del hundaktiviteter, även om jag önskar att jag hunnit ännu mer.

Jag och Maro har bl a haft en stunds privatträning för Jenny Wibäck i samband med att hon höll ett kanonbra föredrag på klubben. Vi fick många bra tips i vår träning. Jenny var den största förespråkaren för att det var en Australian Kelpie jag skulle ha, så nu fick hon stå sitt kast. 😉

Karlsson och jag har debuterat i fortsättningsklassen i rallylydnad på Marks BK. Det kan inte vara lätt att ha en matte med taskigt närminne och tunghäfta… 😦 Jag brände hela 20 poäng på att jag glömde gå saaakta mellan momenten när så skulle ske. Hade jag bara kommit ihåg det en av gångerna hade det godkända resultatet varit ett faktum men nu landade det på 66 poäng… Helgen efter fick vi en rejäl genomkörare av klubbens rallyexpert, på två knepiga banor. Det tackade vi för. 🙂

Förra helgen (1-2 maj) var det lydnadskurs för Lillemor Edström på klubben. Jag hade med mig husvagnen och tog en (mycket välbehövlig) minisemester med god mat, gott vin och gott snack på kvällarna. Kursen var egentligen tänkt som en uppföljning av kursen i höstas men pga en massa avhopp var vi bara 1,5 ekipage som var med förra gången och resten var nya. Men det spelar ju ingen roll egentligen, eftersom alla körs individuellt. Vi fick med oss massor av bra tips! Maro överraskade verkligen åt det positiva hållet genom att ha ett fokus som jag inte riktigt förväntade mig. Han var, som vanligt, sjövild utanför ”planen” men när det var skarpt läge fokuserade han och skötte sig jättefint. På förmiddagen dag 2 körde vi igenom klass 1 tävlingsmässigt, dvs med kommendering, folk på plan, publik och utan belöningar (utom en liiiten korvbit efter linförigheten) och den prestationen var verkligen en överraskning. OK, det finns många detaljer att pilla i men han höll ihop hela programmet och utförde även moment vi knappt tränat på långt över förväntan och på ett klart betygsmässigt sätt. Det finns hopp! 🙂

Vårt fokus under helgen låg annars på fritt följ/linförighet, fjärrdirigering och apportering.

Några bilder tagna av Sofia Christiansson med min kamera.

Fjärrdirigering med målet ”låsta framtassar”. Han har ett naturligt rörelsemönster som gör det svårt att sikta mot någon annan modell.

Mellan varven försökte han hångla upp instruktören, och lyckades ganska bra. 🙂

Apporteringen är vi inte helt överens om hur den ska utföras men det tar sig. 🙂

”Men nu kan vi väl göra något annat matte!”

Spårat har vi också gjort sen sist. Inte så mycket som vi vill och borde, och resultatet har varit blandat… Mer tid och engagemang på den fronten krävs. Jag ser fram emot sommarens läger där vi ska köra spår för Geir B. Larsen. Det är den bästa spårinstruktör jag någonsin haft och både Iza och Karlsson har utvecklats mycket under hans ledning så det ska bli kanonkul!

Igår var jag och Karlsson på Angereds BK och svingade våra lurviga på rallylydnadsbanorna. Ja, pluralis. Det var nämligen dubbla klasser. Två banor helt utan tempoväxlingar och därmed snälla mot mattes närminne. Det hela slutade med två godkända/kvalificerande resultat; 81 och 92 poäng och 92-poängaren resulterade dessutom i en delad andra-placering (och rosett! 😉 ) av ca 28 startande. Det kände vi oss mycket nöjda med, men det känns extra surt att vi missade poänggränsen i Mark. Hade vi bara råddat hem den hade han kunnat skriva RLD F också på visitkortet. 😉 Nåja, vi får försöka hitta någon annan lämplig tävling inom rimligt avstånd.

Idag har större delen av dagen gått åt till att försöka komma ikapp mitt liv, mitt hem och mina blommor. Samtliga ruskigt eftersatta den här våren.

Jag har också, med husses hjälp, hämtat hem en sån här som jag hade lagt undan i en butik. Frågan är bara när/om jag och Karlsson ska hinna gunga i den? Maro har lite svårt för möbler som inte står still så jag inbillar mig i alla fall att jag och Karlsson får ha den för oss själva, när/om…