Det här blogginlägget är en ganska klockren överslagshandling.
Inom etologin, eller beteendeekologin, definieras överslagshandlingar som skenbart ologiska handlingar som en individ (djur liksom människa) utför i en konfliktsituation mellan två instinkter. (Wikipedia)
Nu kanske man kan diskutera om det är instinkter som säger att jag borde plantera om pelargoner eller storstäda huset (eller göra ca 83 andra saker på listan) men hur som helst finns det hur mycket som helst att göra på min obokade, ”lediga” dag, så jag … bloggar. Superlogiskt!
Det har varit en aktiv vecka sedan förra blogginlägget, innehållande både SPår och sÖK (SPÖK) så det blir lite ”kära (bild)dagbok” av detta, men vi tar det i hyfsat kronologisk ordning. Påskhelgen var, hur som helst, en riktigt skön batteriladdare med mycket hundaktiviteter. Något jag och min själ verkligen behövde. 🙂
Jag och Karlsson har tränat på ”åttans frestelse” och några andra nyheter som tillkommer i fortsättningsklassen i rallyn. Inget vi inte har tränat på tidigare men vi behöver fräscha upp det hela en smula. Debut om en vecka så några pass till bör vi försöka få till.
Påskdagen tillbringades i skogen. Spårträning med goda vänner. Mysigt. Maro skötte sig riktigt fint men lyckades åstadkomma märkliga miner på rätt många bilder. 😛
Foto: Annelie Nilsson
På annandagen blev det sökträning! Det var inte igår. Närmare bestämt var det nog i september…
Karlsson fick börja med att agera vallhund (när vi vallade rutan) och det tyckte han var helt ok även om medvallarna hade lite klent med godisbelöningar när han sprang kors och tvärs mellan oss. Det får vi åtgärda till nästa gång. Sen fick Maro köra några hittaövningar i den mycket måttliga vinden. Han är ju lite feg så han tog det försiktigt fram till figgarna men när han kom fram och upptäckte att både tanten och farbrorn hade baconost (!!) så tyckte han det var mysigt. 🙂 I nuläget satsar vi inte på någon sökkarriär utan det handlade mest om lite självförtroendehöjande övningar.
Sen fick Karlsson köra ett kort pass också.
Med tanke på hur länge det var sen sist, och att både han och jag var ringrostiga, så var både jag och träningskompisarna ganska imponerade. I den hyfsat risiga och jobbiga terrängen fixade han två dolda figgar, ett tomskick och en öppen figge (efter ett omskick). Lite tveksamt skall på den första som var ”nedgrävd”, eller nåja, låg i en grop lite halvhjärtat övertäckt med döda granar och kamouflagenät men i övrigt inga tveksamheter. Jag har sagt det förr och säger det igen; det är en stor sorg att den där skottberördheten skulle komma efter vår första och enda söktävling för jag hade verkligen velat fortsätta… Nåja, nu kan vi i mån av tid köra ett litet pass då och då för att det är roligt.
Maro vädrar ryggpälsen med jämna mellanrum. Det är rätt mycket spökålder just nu, men det varierar från dag till dag. Ibland ser han ut så här utan att jag ens förstår vad han reagerar på och andra dagar bryr han sig inte alls om sånt jag tror han ska gå igång på. Livet med en kelpie är rätt omväxlande. 🙂 Som jag nog skrivit tidigare så hade ju varken Iza eller Karlsson någon märkbar spökålder så jag är lite ovan. 🙂
I tisdags fick båda hundarna varsitt pass på klubben. Karlsson körde rally och Maro lite annat. I ärlighetens namn blev det nog mest koncentrationsövningar för han hade mycket att hålla ordning på. 🙂
I onsdags var det näst sista gången på nosework-kursen och nu händer det (äntligen) grejer. 🙂 Innan vi åkte hem hade vi kört både doftprov, som inför tävling, (x2) och rumssök med mycket lyckat resultat. Tänk att det kunde bli sån skillnad bara för att det blev en massa lådor att välja på (doftprovet)! Enda gången tassen åkte fram var när han hittade rätt låda och då var det inte hysteriskt på något vis utan mest ett ”pekande” för att bekräfta för mig att det var rätt. Själva markeringarna ska väl helst bli tydligare och gärna lite mer ”frys” men att han verkligen kopplat på näsan och förstått vad vi håller på med känns som ett jättestort framsteg. 🙂 Jag som hade bestämt mig för att inte gå fortsättningen börjar nästan tänka om… 😉 Bilden visar miljön för rumssöket men är tagen i efterhand.
Igår blev det ändrade planer och helt plötsligt befann jag mig i spårskogen med samma vänner som förra helgen. Det blev en heldag i ljuvligt väder med vårens första riktiga värme. Maros spår var väl ingen höjdare. Jag vet inte vad det var som distraherade? Efter att jag selat av någonstans i mitten och tänkt bryta (så dåligt var det) blev jag övertalad att trots allt fortsätta och då blev det faktiskt bättre. 🙂
Sen blev det uppletande som för Maros del innebar hämta saker som låg i en synlig hög på några meters håll OCH KOMMA IN TILL MATTE! OCH ÄTA BACONOST! Nu börjar han förstå systemet. Några gånger till med sådana övningar, på lite större avstånd,så ska jag nog våga låta honom använda näsan också. 😉
Efter det körde vi lite specialövningar som gick ut på att springa ut till folk som befann sig (synliga) en bit bort i skogen. Första gången lite tveksam men när han övervann tveksamheterna, kom fram och fick leka/kampa med bästa fårskinnsdutten var det jätteroligt. Vi körde några sådana till och avslutade med två osynliga figgar. Jag tror han har växt 5-10 cm mentalt på hittaövningarna förra helgen och gårdagens övningar. 🙂
Finalen på dagen bestod av lek och bus med kompisen Cirkus (som han fick busa med redan förra helgen) och tant Amaya. Han sköter sig jättefint med de andra hundarna och det är så skönt att se. Lagom artig och inte alls påflugen, med ett fint språk. 🙂
Idag ägnade jag en liten stund åt sånt där som ”vanliga” människor gör på helgerna. Shopping! Det gick sådär… Kom hem med en skjorta och ett par skor (nej, inte Salomon) och det var väl inte riktigt det som var tanken. Att handla vanliga kläder har hamnat jättelångt ner på prioriteringslistan och jag får nog leva den här sommaren iklädd det som finns i garderoben sen tidigare. Jag tror dock inte det är någon risk att jag behöver gå naken… 😛
vallterrier.com 