Överslagshandlingar och SPÖK

Det här blogginlägget är en ganska klockren överslagshandling.

Inom etologin, eller beteendeekologin, definieras överslagshandlingar som skenbart ologiska handlingar som en individ (djur liksom människa) utför i en konfliktsituation mellan två instinkter. (Wikipedia)

Nu kanske man kan diskutera om det är instinkter som säger att jag borde plantera om pelargoner eller storstäda huset (eller göra ca 83 andra saker på listan) men hur som helst finns det hur mycket som helst att göra på min obokade, ”lediga” dag, så jag … bloggar. Superlogiskt!

Det har varit en aktiv vecka sedan förra blogginlägget, innehållande både SPår och sÖK (SPÖK) så det blir lite ”kära (bild)dagbok” av detta, men vi tar det i hyfsat kronologisk ordning. Påskhelgen var, hur som helst, en riktigt skön batteriladdare med mycket hundaktiviteter. Något jag och min själ verkligen behövde. 🙂

Jag och Karlsson har tränat på ”åttans frestelse” och några andra nyheter som tillkommer i fortsättningsklassen i rallyn. Inget vi inte har tränat på tidigare men vi behöver fräscha upp det hela en smula. Debut om en vecka så några pass till bör vi försöka få till.

150412A
Påskdagen tillbringades i skogen. Spårträning med goda vänner. Mysigt. Maro skötte sig riktigt fint men lyckades åstadkomma märkliga miner på rätt många bilder. 😛
Foto: Annelie Nilsson

150412B 150412C 150412D
På annandagen blev det sökträning! Det var inte igår. Närmare bestämt var det nog i september…

Karlsson fick börja med att agera vallhund (när vi vallade rutan) och det tyckte han var helt ok även om medvallarna hade lite klent med godisbelöningar när han sprang kors och tvärs mellan oss. Det får vi åtgärda till nästa gång. Sen fick Maro köra några hittaövningar i den mycket måttliga vinden. Han är ju lite feg så han tog det försiktigt fram till figgarna men när han kom fram och upptäckte att både tanten och farbrorn hade baconost (!!) så tyckte han det var mysigt. 🙂 I nuläget satsar vi inte på någon sökkarriär utan det handlade mest om lite självförtroendehöjande övningar.

150412E 150412G
Sen fick Karlsson köra ett kort pass också.
150412F

Med tanke på hur länge det var sen sist, och att både han och jag var ringrostiga, så var både jag och träningskompisarna ganska imponerade. I den hyfsat risiga och jobbiga terrängen fixade han två dolda figgar, ett tomskick och en öppen figge (efter ett omskick). Lite tveksamt skall på den första som var ”nedgrävd”, eller nåja, låg i en grop lite halvhjärtat övertäckt med döda granar och kamouflagenät men i övrigt inga tveksamheter. Jag har sagt det förr och säger det igen; det är en stor sorg att den där skottberördheten skulle komma efter vår första och enda söktävling för jag hade verkligen velat fortsätta… Nåja, nu kan vi i mån av tid köra ett litet pass då och då för att det är roligt.

Maro vädrar ryggpälsen med jämna mellanrum. Det är rätt mycket spökålder just nu, men det varierar från dag till dag. Ibland ser han ut så här utan att jag ens förstår vad han reagerar på och andra dagar bryr han sig inte alls om sånt jag tror han ska gå igång på. Livet med en kelpie är rätt omväxlande. 🙂 Som jag nog skrivit tidigare så hade ju varken Iza eller Karlsson någon märkbar spökålder så jag är lite ovan. 🙂

150412H

I tisdags fick båda hundarna varsitt pass på klubben. Karlsson körde rally och Maro lite annat. I ärlighetens namn blev det nog mest koncentrationsövningar för han hade mycket att hålla ordning på. 🙂

I onsdags var det näst sista gången på nosework-kursen och nu händer det (äntligen) grejer. 🙂 Innan vi åkte hem hade vi kört både doftprov, som inför tävling, (x2) och rumssök med mycket lyckat resultat. Tänk att det kunde bli sån skillnad bara för att det blev en massa lådor att välja på (doftprovet)! Enda gången tassen åkte fram var när han hittade rätt låda och då var det inte hysteriskt på något vis utan mest ett ”pekande” för att bekräfta för mig att det var rätt. Själva markeringarna ska väl helst bli tydligare och gärna lite mer ”frys” men att han verkligen kopplat på näsan och förstått vad vi håller på med känns som ett jättestort framsteg. 🙂 Jag som hade bestämt mig för att inte gå fortsättningen börjar nästan tänka om… 😉 Bilden visar miljön för rumssöket men är tagen i efterhand.

150412I

Igår blev det ändrade planer och helt plötsligt befann jag mig i spårskogen med samma vänner som förra helgen. Det blev en heldag i ljuvligt väder med vårens första riktiga värme. Maros spår var väl ingen höjdare. Jag vet inte vad det var som distraherade? Efter att jag selat av någonstans i mitten och tänkt bryta (så dåligt var det) blev jag övertalad att trots allt fortsätta och då blev det faktiskt bättre. 🙂

Sen blev det uppletande som för Maros del innebar hämta saker som låg i en synlig hög på några meters håll OCH KOMMA IN TILL MATTE! OCH ÄTA BACONOST! Nu börjar han förstå systemet. Några gånger till med sådana övningar, på lite större avstånd,så ska jag nog våga låta honom använda näsan också. 😉

Efter det körde vi lite specialövningar som gick ut på att springa ut till folk som befann sig (synliga) en bit bort i skogen. Första gången lite tveksam men när han övervann tveksamheterna, kom fram och fick leka/kampa med bästa fårskinnsdutten var det jätteroligt. Vi körde några sådana till och avslutade med två osynliga figgar. Jag tror han har växt 5-10 cm mentalt på hittaövningarna förra helgen och gårdagens övningar. 🙂

Finalen på dagen bestod av lek och bus med kompisen Cirkus (som han fick busa med redan förra helgen) och tant Amaya. Han sköter sig jättefint med de andra hundarna och det är så skönt att se. Lagom artig och inte alls påflugen, med ett fint språk. 🙂

150411B 150411C 150411D 150411E 150411F 150411H 150411G 150411I 150411J 150411K 150411L 150411M 150411N
Idag ägnade jag en liten stund åt sånt där som ”vanliga” människor gör på helgerna. Shopping! Det gick sådär… Kom hem med en skjorta och ett par skor (nej, inte Salomon) och det var väl inte riktigt det som var tanken. Att handla vanliga kläder har hamnat jättelångt ner på prioriteringslistan och jag får nog leva den här sommaren iklädd det som finns i garderoben sen tidigare. Jag tror dock inte det är någon risk att jag behöver gå naken… 😛

LP 2, RLD N, sph 2, sökh 1

Ja typ så skulle Karlsson kunna skriva på sitt visitkort om han hade något. Sph 2 (godkänd högre klass spår) och sökh 1 (godkänd lägre klass sök) är förvisso bara ”kompetensbeteckningar”, inga officiella titlar, som man kan rota fram djupt ner i regelverket för brukset (sid 19). Ingen vettig människa använder dem, men raden blir ju onekligen en smula mer imponerande, i synnerhet när den gäller 9 kilo terrier. 😀

150403A

Karlsson har alltså idag tagit sitt tredje kvalificerande resultat i rallylydnadens nybörjarklass, på 99 poäng av 100 möjliga, vilket resulterade i en 2:a-placering.

OK… jag var väl lite delaktig också, åtminstone när det gällde att skjutsa honom dit och att läsa skyltarna. Nog för att han är kompetent men körkort har han inte, och vissa lässvårigheter har han 😉

88-76-99 är alltså våra kvalificerande resultat. Den där med 76 stör ju ögat lite. 77 hade ju sett mer harmoniskt ut. 😛

Har man satt en gräns på fem mils radie  för att tävla rally så är det glest mellan tävlingarna. Vi började i september -13 och idag, på vår tredje tävling, blev vi ”klara”. Om löften hålls så kommer vi att tävla i fortsättningsklassen om drygt två veckor. Hur svårt kan det va’? 😉 Det får väl bli ett par veckors intensivträning på åttans frestelse… 😀

Hittills har vårvintern varit rätt tuff på många plan och motivationen för att sitta vid datorn helt frivilligt har varit riktigt dålig. Bloggeriet blir ju därefter…

Ska man försöka sig på en liten sammanfattning så har vi klarat av fem gånger av sju på nosework-kursen. Eller rättare sagt fyra eftersom jag var sjuk en gång. Det har ju mest känts som om tiden har ägnats åt att lära Karlsson att INTE trampa på lådor (tasstarget) men förra gången lossnade det en smula. När det blev riktigt många lådor och burkar kopplade hjärnan om till någon sorts vittringsapporteringsläge och det kändes som om näsan började jobba på ett helt annat sätt än tidigare. Det kanske finns hopp? Nu har vi ju inga tävlingsambitioner så något vi kan använda som aktivering ska vi säkert få med oss innan det är klart.

150403C

Maro går från klarhet till klarhet, omväxlande med att ge matte och terrier (och även husse) fler gråa hår. Ibland är han ruskigt duktig och ibland…? Förra helgens stora, positiva överraskning var detta.

150403B
Det var inte meningen att spåret skulle bli så långt – över en kilometer! Jag var helt inställd på att bryta om han blev trött, eller på att han själv skulle bryta genom att gå bort sig. Varken det ena eller andra inträffade. Appen ljuger dock en smula. Apport två och sju tog han men däremot missade han nr 3. Spåret gick (som framgår av bilden) både över åker och i skog. Dessutom hygge men det tillkom tydligen efter att satellitbilden togs. Bitvis var det också rena rama plockepinnet efter Egon. När vi var klara hade jag en liten chokladtomte som bara ville fortsätta och det kändes som om han hade kunnat spåra en km till?!

Lydnaden går väl också framåt, även om jag höll på att skratta ihjäl mig när jag insåg att han blev tävlingsmyndig, åtminstone för lydnad och rally,  igår. 🙂 Han fyllde alltså 10 månader. Tävling känns en bra bit bort, främst pga gruppmomenten men det är mycket annat det ska slipas på också. Jag brukar ju inte stressa fram tävlingsdebuter och jag tror inte vi ska göra det den här gången heller.

Han är i alla fall en kul typ med mycket humor, eller nå’t. Han får mig att skratta många gånger varje dag, mellan de stunder jag sliter mitt hår… 😉

För ett par veckor sedan släpade jag ut finkameran när solen sken och kom som vanligt hem med 3-400 bilder. Här är ett litet urval av det som blev kvar efter rensningen.

Ibland ser han ut som en normal hund. 😉

150403E
150403D

Ibland ser han galen ut. 🙂

150403F 150403G
Ibland låtsas vi att åkern är en velodrom.

150403H 150403I
Ibland tränar vi på att flirta. Kan ju vara bra att kunna till vårens alla sociala evenemang med en massa snygga brudar. Jag tror i och för sig att han behöver öva ett tag till. 😉

150403J
Ibland ser vi bara allmänt knasiga ut…

150403K
…och understundom får vi ordning på anletsdragen och ser normala ut, en kort stund. 🙂

150403L