Hej chaparrally!

Efter vårt tredje godkända resultat i rallyns fortsättningsklass drabbades jag av antingen:
1. Hybris
2. Hjärnsläpp
3. Sinnesförvirring

Troligen var det en kombination av alla tre diagnoserna för jag anmälde oss till en avancerad klass, drygt tre veckor senare. Hur svårt kan det va’, liksom?

Igår inföll ”drygt tre veckor senare” och med facit i hand borde vi ha hållit oss till den ursprungliga planen, dvs: någon gång efter sommaren, utan att specificera vilken sommar, vilket år. Något jag inte heller riktigt tog hänsyn till var bristen på träningstid med massor av jobb, krävande kelpie och en helg i Tallinn…

Gårdagens start i avancerad vill vi nog förtränga snarast möjligt. Samma domare som ropade upp oss först på förra tävlingen, för att vi vunnit, ropade nu upp oss först – för att vi kommit sist (om man bortser från diskade ekipage). 😛

Jag kan bara skratta åt eländet och vet ärligt talat inte riktigt hur vi bar oss åt för att tappa så många poäng? Hur många poäng som blev kvar? HA! Det tänker jag inte tala om!

Jag har inte ens orkat sätta mig och jämföra banskissen och protokollet för att försöka räkna ut vad som hände. Några saker vet jag naturligtvis, men långtifrån alla. Det fåniga är att jag tycker nog att banan var ganska lätt, åtminstone jämfört med en del banskisser jag sett, och jag kände mig inte alls särskilt orolig innan.

Nåja, alltid lärde vi oss något men dagens största behållning var i alla fall att träffa Anne-Lie och Holly som kommit dit för att supporta oss. Det tackar vi för, men om de haft lite fler banderoller och pompoms så hade det nog gått bättre, eller inte… 😀

Nåja, vi fick en mycket trevlig pratstund, mestadels på temat jag-har-inte-haft-någon-kelpie-förut-ska-det-va’-såhär?! Intressant att dela erfarenheter med en annan nybörjare i kelpieträsket och dessutom med en kelpie som är bara två veckor yngre än Maro. Vi kan väl säga att vi har en del gemensamt… *host*

Karlsson var nog inte fullt lika imponerad av vår ”date”. Här lämnade vi äntligen chokladtomten hemma för att göra något bara han och jag, och vad blev det; jo vi träffade en annan chokladtomte! Han som levt i trygg förvissning om att det bara finns en drabbades av existensiella funderingar av typen ”hur många chokladtomtar finns det i världen?”. Vi kanske kan skylla poängbristen på det? 😛

150614A 150614B 150614DInte ens öronhångel hjälpte. Karlsson var tämligen ointresserad. 🙂

150614E

Nedanstående bilder är tagna av Anne-Lie. Tack för lånet. 🙂

150614F 150614G 150614H 150614I 150614J

Till sist några bilder från själva tävlingen. Vid startskylten var vi fortfarande på samma planet, även om Karlsson höll på att diska oss genom att springa in på banan i förtid men jag hann hejda honom med några centimeter tillgodo!150614K

Och beviset för att han hoppade agilityhinder i högerhandling!150614L 150614M

Så lägger vi den tävlingsdagen djupt ner i något arkiv där vi aldrig hittar själv tävlingsdelen igen. Resten av dagen var dock trevlig. Jag tror dock att Karlsson stoppar Holly djupt ner i samma arkiv. 😛

Idag har jag och Maro återupptagit spårkarriären (efter att jag jobbat ett försvarligt antal timmar). Vi börjar om lite från början för att se om vi kan hitta hans motivation och fokus igen. Därför blev det ett kort spår på 200 meter med favoritleksaken fastbunden i slutet. Han var nog lite snopen att det var slut där, men det kan han fundera på ett tag. Nu ska vi gå försiktigt fram. Om en dryg  månad är det ju dags för läger också, för min spårguru. 🙂

För första gången i historien kommer vi, efter denna urusla vår och försommar, att ha blommande syrener till midsommar. De har inte riktigt slagit ut än! I morse såg de ut så här, efter nattens regn. För att återkoppla lite till det här inlägget: första och sista bilden här nedanför är tagna med ca 1,5 timmes mellanrum, i den uppåtgående solen bakom granskogen. Samma syrén, samma vinkel… 😉

150614N 150614O 150614P
Och på tal om försenad växtlighet; vår rhododendron ser ut så här idag! Blomning någon gång i juli kanske?

150614Q

Ettårskalas!

Det går inte så bra det här. Nedanstående inlägg författades redan i måndags eftersom jag insåg att jag inte skulle hinna igår, dvs på rätt dag. Problemet var bara att jag glömde att publicera det igår… Fördelen med det är att det nu kan kompletteras med kalas- och presentbilder. 🙂

******************

Idag fyller den här filuren, A-Amaroo eller till vardags; Maro, ett år.

150601C
Ett år! Hur gick det till? För ett år sedan visste jag dock inte ens att han fanns eftersom jag gick och väntade på en kull med valpar som skulle födas två veckor senare… Nu blev det  bara tikar i den kullen, besvikelsen var stor men så dök det upp en möjlighet som jag tog och nu har vi tillbringat 10 månader tillsammans.

Efter två ”coola” hundar (Iza & Karlsson) är ju livet med kelpie onekligen lite … annorlunda. Det händer mycket och det händer fort. Alla reaktioner är kanske inte helt logiska 😉 men jag tror det blir bra när han landar, framåt 8-9-årsåldern eller så. 😀 Just nu är det även mycket hormoner i omlopp som han inte riktigt vet var han ska göra av och träningen går både upp och ner, hit och dit men oftast är han duktig och väldigt rolig att träna med. Just nu är han dock för ”vimsig” för att man ens ska våga tänka ordet ”tävling”. Vi stressar inte utan vill ha en ordentlig grund att stå på innan vi ens funderar på det. Han är i alla fall glad, positiv, social och positivt inställd till det mesta.

Så mycket mer hinns inte med att skriva idag men ikväll blir det kalas med tårta och presenter. 🙂

Så här såg han ut första gången vi träffades, då han var ca 4 veckor gammal. Då visste jag dock inte att det var han som var HAN, liksom. Han gjorde dock sitt bästa för att charma mig så jag blev inte alls ledsen när de andra, som stod före i kön, hade valt och det visade sig att han ”blev över” åt mig. 🙂

140629D
Ett par dagar efter hemkomsten såg det ut så här:

140731H

 

140731D

Ett par färskare bilder, tagna med iPhonen på gårdagens promenad.
Nedan en högst spontan uppställning (med blöt mage).
150601A

Maro och Karlsson är oftast goda vänner även om det inte alltid låter så. Det är dock mycket snack och liten verkstad. 🙂

150601B
GRATTIS MARO!

**************

På födelsedagens kväll var det ett himla kalasande. Först kalasade vi för att fira att en klubbkompis kvalat in till lydnads-SM. En trevlig liten tillställning på klubben med tårta och bubbel. Självklart fick även födelsedagsbarnet, iklädd blinghalsband dagen till ära, smaka på SM-tårtan. 🙂

150603A

När vi kom hem ”bakade” matte pannkaksleverpastejbaconosttårta som slank ner snabbare än någon hann säga ”tårta” och sen var det presentutdelning. En ny bädd av favoritmodellen, en ny leksak och en ny spårsele i rätt storlek. Det var ju mycket lägligt att Björkis levererade beställningen lagom till födelsedagen. 😉

150603B

Idag har han blivit vaccinerad och vägd (18,5 kg). Han var inte lika imponerad av den tillställningen som av gårdagens spektakel. Själva sprutan märkte han nog inte ens men de täta och ganska jobbiga besöken i vintras har satt sina spår i den lilla kelpiehjärnan. Får ta mig i kragen och springa in till veterinären titt som tätt, även när vi inte har något ärende dit egentligen. Har de bara tid så har de erbjudit sig att bara gosa med honom och mata honom. 🙂 Har de inte tid får jag väl stå för gos och mat själv. 🙂