Igår visade sig vädret från en förhållandevis positiv sida om man betänker att det är januari. Lite solsken och lite snö var ju värt en sväng med kelpien och kameran och det blev en … intressant upplevelse, i synnerhet eftersom solen stundtals täcktes av dimmoln, och stundtals inte. Innan jag förstod att ljusförhållandena ändrats och krävde lite chansartat skruvande på kameran så hade jag liksom hunnit ta 50 bilder.
Av sisådär 300 bilder åkte väl 260 i papperskorgen och det borde nog ha varit 290. De resterande 30 ska jag nog skiljas från en annan dag.
Efter lite photoshoppande var det i alla fall några som blev hyfsat presentabla, även om de fortfarande är onödigt ljusa.
Sen tog minneskortet slut och jag kunde inte för mitt liv hitta lönnfacken i kameraväskan där jag gömt extrakorten. Bilderna på Karlssons snöbus blev därför inte, annat än med mobilen.
Sen hittade jag extrakorten…
Och sen hittade jag Karlsson på köksbordet, igen?! Han lyfte på huvudet och funderade en kort liten sekund på om han borde gå ner när jag kom men sen sa han ”because I’m worth it…” och låg lugnt kvar. Min lilla sötnöt, och det är klart han är värd att sussa på köksbordet en gång i veckan, om det är det han vill. 😀
Nu sitter jag på ett hotellrum i Norge, igen. Den ena av de två årliga tjänsteresorna. På torsdag bär det iväg hemåt igen och då hoppas vi på att kelpiemagen har stabiliserat sig helt och hållet.
vallterrier.com 