I fredags morse drog jag och Karlsson iväg på valptittarresa (och jag för att försöka bli godkänd som valpköpare 😉 ). I varierande väder körde jag till Falun för övernattning hos A där vi inkvarterade oss i husvagnen.
På lördag morgon drog vi vidare till Rättvik vilket kändes lätt surrealistiskt. Trodde väl aldrig att jag skulle återvända dit för att kolla på valpar?! Efter att ha varit vid kyrkan/minneslunden med blommor var det så dags för valparna. 🙂
Det blev ett mycket trevligt besök där två av hanarna visade framtassarna medan den tredje, som tydligen brukar vara den mest aktiva, hade ät- och sovdag, åtminstone under de tre timmarna jag var där. Vilken av de tre hanarna som blir min (vår) är inte upp till mig att bestämma. Jag får bara vänta tills övriga val är gjorda. Så blir det när man halkar in på ett bananskal i sista sekunden. Jag är dock övertygad om att det blir bra oavsett vilken av de tre musketörerna det blir. De är ungefär lika läskiga allihop. 🙂
Vi gjorde ett försök till porträttfotografering också, men förhållandena var väl inte de bästa. Trixade en del med kamerainställningarna utan att lyckas särskilt bra…
Den något mindre bruna hanen, som gjorde allt han kunde för att charma mig – och lyckades. 🙂
Den blå hanen, som också bedrev charmoffensiv. 🙂
Den – för dagen trötta och mätta – något större hanen. 🙂
Nu blir det några spännande veckor tills övriga har bestämt sig… Jag försöker verkligen nollställa hjärnan men visst har jag en favorit, eller två. Konstigt vore det väl annars. Å andra sidan känns det rätt skönt att slippa ”ansvaret” för väljandet. Jag behöver liksom inte oroa mig för att välja fel utan får bara bestämma mig för att det blir bra, hur det än blir. 🙂
Lite mer blandade valpbilder, även på tikarna. 🙂
När vi var tillbaks i Falun efter några mycket trevliga timmar hos valparna (och uppfödaren 😉 ) gav jag mig ut på en rejäl promenad med Karlsson. Även det var en smula surrealistiskt. Förra gången jag promenerade i den skogen var Iza med. Då kunde jag inte ana att hon bara skulle vara med oss i ungefär tre veckor till även om jag anade att hon inte skulle promenera med oss där den här sommaren. Då var blåbären mogna och vi kom inte så långt på en timme med tanke på alla blåbär som skulle ätas. 🙂
Igår såg det ut så här…
Vi nådde även Izas favoritsten. Där skulle hon prompt upp varje gång vi passarade, under alla år. Även om det nog ibland tog ett par år mellan gångerna så glömde hon den aldrig. En gång hade hon ju fått godis när hon hoppade upp där… 🙂
Liten Karlsson letade förtvivlat efter mogna blåbär och kunde inte inse att vi var ute ett par veckor tidigare än normalt. Till sist, i ett gynnsamt läge (södersluttning) hittade han dock ett par-tre stycken som var hyfsat mogna. Lycka!
Hemresan idag gick som på räls. Lite växlande väder, allt från strålande sol till skyfall, men med JCS, Red Hot Chili Peppers, The Ark och Hoffmaestro i stereon rullade det på bra. Medtrafikanterna skötte sig över förväntan. Synd bara att vissa glömde sätta kryss för ”gaspedal” när de beställde extrautrustning till bilen… 😉
Nu är det en vecka kvar att jobba innan semestern bryter ut och de tre första semesterveckorna kommer nog kännas ovanligt långa… 😉
vallterrier.com 
Insåg precis nu, när jag läste detta, att jag/vi har aldrig valt valp! Hampus var ju ”valpen som blev över”, med Birk var det uppfödaren som gjorde fördelningen och likaså med Otto. Lazer var ju enda hanen i kullen så där var det inget att snacka om och med Kompiz så hade vi samma läge som du – sist in bland valpköparna, så det var återigen ”den som blev över”. Det har dock blivit bra (Birks cancer tror jag inte man kan koppla ihop med valet – eller icke-valet) så det tror jag det blir för dig också!