Dag: 6 november, 2012

I söndags körde vi sök igen och min teori om näsdjuren stärktes. Han jobbade på jättefint i den blöta och rätt kuperade rutan och det funkade två-tre skick men sen tog näsan liksom slut. Han gjorde t o m ett par fina tomslag (där han borde ha hittat figuranten) utan att tappa motivationen. Trots att han var riktigt nära figuranterna hittade han inte ända fram. Han stack (enligt figuranterna) till sist ner näsan och försökte spåra men inte ens det gav utdelning trots att de skickats fram i rutan från ena legan till nästa.

Sökpasset tillsammans med förra helgens katastrofspecial på KM:et, ett ”skumt” uppletande i veckan samt några rejäla nysattacker har stärkt min teori om noskvalster. Igår, när jag ändå var hos veterinären, passade jag alltså på att flirta till mig ett recept på Stronghold till det lilla djuret och även till det något större djuret. Det är väl bäst att behandla båda så att de pyttesmå odjuren inte studsar tillbaka, typ.

I söndags kväll, när husse kom hem från guld-matchen på Borås Arena tog Karlsson emot iförd detta specialbeställda halsband i Elfsborgs färger. Snyggt tyckte husse. 🙂 Karlsson var dock en aning kluven med tanke på att han har rötterna i Malmö… 😉

…som idag är något piggare. Eller faktiskt mycket piggare.

Sederingen igår kväll, i samband med stygntagningen, tog hårt på tanten och det tog ett tag innan hon vaknade till igen. Jag jollrade, pillade, pratade, pep… Tog till allt jag kunde komma på men hon sussade vidare. En kort stund funderade jag på att be dem hämta en random, gärna talför, katt och sätta framför näsan på henne men nej … kändes som en effektiv metod men kanske inte så trevlig för katten? 😉

Till sist tog jag till det tunga artilleriet och ropade ”Karlsson” med bästa inkallningsrösten (fast på lite lägre volym) och då… då vaknade hon till, tittade sig förvirrat omkring och undrade vad hon missat?  Konkurrens kan göra underverk. 🙂

Hon var f ö broderad med mycket välgjorda korsstygn och det var riktigt trixigt att få loss dem men till sist gick det vägen.

På bilden ser hon faktiskt odrägligt pigg ut jämfört med det tillstånd hon befann sig i större delen av kvällen igår. Idag är hon dock sitt vanliga jag som det verkar. Inte bryr hon sig om ögat heller. Den (mycket) unga (norska) veterinären (som gav mig associationer till Birk i Ronja Rövardotter) trodde att hon kanske skulle vara irriterad och behöva tratten ett par dagar till men så verkar inte vara fallet.

När hon sussade passade vi även på att kolla i munnen där de trasiga tänderna suttit och vid en av de f d tänderna såg det inte helt bra ut. Nu blir det antibiotika i sju dagar och dessutom ska hon ”gurgla” med antibakteriell lösning en gång om dagen. Wish me luck! 🙂

Nu kan vi alltså ägna oss åt att hålla tummarna för att hålet efter tanden rättar till sig. Om ni inte har något annat för er alltså.