Summertour 2012 – femte stopp Kindslägret

Så har jag då klarat av mitt elfte Kindsläger. För första gången har jag (och terriern) kört sök en hel vecka. Det var … jobbigt. Och roligt.

Jag har ju alltid hävdat att lägret är den verkliga semestern. All mat är serverad, man behöver inte tänka på disk, städning etc. I år var det dock lite annorlunda eftersom jag för första gången ingick i lägerkommittén, vilket innebär extra jobb både före, under och efter lägret. Roligt, men lite extra slitsamt.

På dagarna har vi naturligtvis tränat hund. Framför allt sök, men vi har även hunnit med lite lydnad. Eftersom det större delen av veckan varit värmebölja, vilket vi inte riktigt var vana vid, så var det tufft för både folk och fä. Mycket möda har lagts på att hitta skugga för bilar och tillfälliga basläger. Man ska naturligtvis inte klaga på vädret när det äntligen blev riktigt, riktigt fint, men…?

Veckan har tillbringats tilllsammans med dessa hundar och deras mattar/hussar:

Schäfern Tamm

 

Border Collien Kiwi

 

 

Kelpien Petter

Mallen Grappa

 

Mallen Banjo, och…

…sist men inte minst Finaste Farbror Bosse!
(Med sina f d blodöron börjar han se lite luggsliten ut men i sökrutan
eller på appellplan är han minsann inte
det minsta sliten. 🙂 )

Farbror Bosses matte S var på semester och hade lånat ut Bosse till Grappas matte för lite träning inför SM. Han visade sig också komma väl till pass i andra sammanhang, men det återkommer vi till.

Terriern då? Mindes han något sedan vår senaste träning i Blekingen i april? Jo då, det gjorde han allt. Vi kunde börja ungefär där vi slutade. Jag orkar inte gå in på detaljer men under veckan har vi ändrat en del i upplägget och jag tror det är till det positiva. Den som haft mest problem är nog jag. Logistiken är inte helt lätt! När man trodde att man åtminstone började få koll på vad som ska göras och ungefär när så … ändrar vi på stora delar. Spåret sitter ju liksom i ryggmärgen men vi (läs jag) har mycket långt kvar innan mitt agerande i sökrutan är lika inarbetat… *puh*

På torsdagen drabbades dock den lilla terriern av soppatorsk de luxe. Då kom A (farbror Bosses vikarierande matte) på att vi kunde använda Fabror Bosse för att skrämma upp honom lite. Det har ju fungerat förr, i både uppletande och spårupptag, så varför inte i söket? Magistern var mycket fascinerad av våra idéer men varför inte prova? Det där med ”skrämma” ska man dock ta med en nypa salt. Bosse skräms inte det minsta, men när han snor terrierns saker (som i det här fallet var sökfiguranterna) så blixtrar det till i hjärnan på det lilla träsktrollet och han får betydligt bättre fokus på uppgiften.

Första passet på torsdagen strulade han på första figgen och på figge två var han rejält ointresserad. När hon reste sig upp och sprang iväg stod han i princip och gäspade med en min av ”spring du om du tycker det är så roligt, jag har det bra här (under min korkek”…”. Då åkte han in i bilen och till nästa pass tog vi fram farbror Bo. Karlsson fick se en figge gå iväg varefter vi skickade Farbror Bo på figgen på andra sidan stigen. Karlsson betedde sig exakt som förväntat – dvs skrek som en stucken gris och kämpade febrilt för att komma iväg. Konkurrens gör underverk!

När Bosse kommit tillbaks skickade jag K på andra sidan stigen och enligt figgen var han som ”en jordfräs” när han sökte – och hittade. 🙂 Efter det fick farbror Bosse leta reda på ytterligare en figge, till Karlssons stora (och mycket hörbara) förtvivlan och sen åkte K in i bilen. Den minnesbilden kunde han ju sova på över natten.

Sista dagen hade vi farbror Bo i beredskap i bakgrunden, och efter tre bra skick fick han ta den fjärde figgen under Karlssons högljudda protester. Magistern tyckte nog att vi var lite elaka eftersom K faktiskt varit duktig, men att spä på minnesbilden av konkurrensen tror jag inte skadade ett dugg. 😉 Nu hoppas vi bara att det inte dröjer allt för länge till nästa träning så att minnesbilden sitter kvar. Farbror Bosses matte utarbetar för närvarande en prislista i förhoppningen att Bosse ska bli självförsörjande på äldre dagar. Att utbilda en terrier i sök är tydligen inte gratis. 😀

Några bilder från måndagens sökpass.

Påklädd och klar – väntar på sin tur.

På tisdag eftermiddag kom Iza på studiebesök och hon stannade i två hela dagar. Hon tyckte nog det var mysig att vara på läger igen. 🙂 Att hon inte får vara med hela veckan numera är mest för att det blir mycket liggande i bilen och det är nog inte så nyttigt för den gamla kroppen. Dessutom har hon förvandlats till en bitch i bilen på senare år…? Jag vet inte varför men numera låter det mycket när någon annan hund kommer i närheten av bilen, oavsett om jag är i närheten eller inte, och det blir minst sagt påfrestande.

På onsdagen fick hon hjälpa till att valla rutan (kopplad) och så fick hon vara fikahund i skogen samt barhund en stund på kvällen. MYS! På onsdagen beväpnade jag en av de andra deltagarna med en påse köttbullar och så fick hon vara med och valla rutan lös och springa emellan oss. När hon väl kom på att hon var lös och kunde skutta runt som hon ville gjorde hon det med liv och lust. 🙂 Lilla hjärtat (och storviltjägaren) är ju inte direkt bortskämd med det.

Till råga på allt fick hon ett spår också, lite senare. Hon såg lite fundersam ut när jag satte på selen men sen ramlade poletten ner och hon spårade jättefint, framför allt med tanke på att det är riktigt länge sen sist. Förvisso missade vi slutapporten, men vad gjorde det? Hon var nöjd och glad ändå och mitt samvete var lite lättare. 🙂

Som sagt; en bra men ganska slitsam lägervecka som tagit hårt på den gamla matten. Att jag sovit dåligt på nätterna (snitt på ca fyra timmar!) har väl inte direkt underlättat. Något mer veckoläger i sök lär det inte bli, tyvärr. Helgläger eller enstaka pass på helgerna ska vi nog orka med dock men om det räcker för att komma till tävlingsstart återstår att se. Som det känns nu är det dock inte aktuellt med tävlingsstart förrän tidigast till våren, om det blir en snöfattig vinter med mycket träning. Blir det en djävulsvinter lär det bli tidigast nästa höst… Nåja, det blir när det blir, OM det blir?

Väderfacit; en riktig varm och torr vecka. Lite regn på söndag natt men i övrigt torrt. Igår, när vi höll på att röja upp stugan och dess omgivningar efter att de flesta deltagare redan lämnat, brakade det dock loss med ett riktigt rejält åskväder och skyfall…

6 reaktioner på ”Summertour 2012 – femte stopp Kindslägret

  1. Konkurrens är en lysande träningsmetod! Den har jag använt mig mycket av, i alla fall här hemma. I söket har det inte behövts, i vart fall inte hittills. 😉

  2. Tänk alla dessa timmar jag lagt ner på träning, när jag istället borde utbildat honom till terrierskrämma direkt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s