Då sitter man på ett hotellrum utanför Oslo igen. Den första av årets två tjänstenorgeresor är alltså ett faktum. Jag är oerhört glad att det bara är två gånger om året, och totalt fem nätter för särskilt kul är det inte med hotellrum… Den här gången finns det dock både dörr, dörrkarm och lås på rummet och sån’t livar ju upp lite. Förra gången, när Iza var med, blev vi anvisade ett rum utan alla tre detaljerna eftersom renovering pågick. En ytterst irriterad matte såg dock till att få ett rum med hyfsat färdigrenoverad dörr…

Den här gången kändes det dock nästan lite skönt att åka iväg, och slippa renoveringsröran hemma… 🙂 Det mesta är nu rivet och det som är kvar fixar vi till helgen.

Jag har uppenbarligen även fixat en bra metod för att få varmare väderlek. Plockade fram den stora, tjocka, varma dunjackan i morse för att slippa frysa under Norgevistelsen. När vi landade på tågstationen var det -2°?! Är det vad som krävs så får jag väl fortsätta med stor, tjock, varm dunjacka när vi kommer hem?

Ett av helgens projekt var att slänga ut ytterligare en gammal trotjänare. Senast var det ju Ivar och nu var det dags för – monsteran. Monsteran som nog har hängt med ungefär lika länge som Ivar… När jag för ett antal år sedan insåg att den antagit odrägliga proportioner och skulle slänga ut den fegade jag ur på slutet och klippte av en ”stump” med ett par blad och satte i vatten i en vas modell större för att se om den skulle utveckla rötter. Det gjorde den. Och i vasen har den blivit kvar, och växt, och växt, och växt. Dock utan att grena sig. Vågar knappt gissa hur länge den bott i vasen men rätt många år är det nu. Det här med jord verkar alltså vara lite överflödigt? Den har dock inte grenat sig utan alla blad har kommit från samma ”stam”. Verkligen inte särskilt vackert men varje gång jag funderat på att slänga den har jag drabbat av grav separationsångest. Men – i lördags åkte den alltså. 😦

På lördag kväll bevistade jag mitt, troligen, sista årsmöte på Borås BK. Jag har ju inte varit på klubben sedan i september så det kändes lite konstigt. Jag lämnade nyckeln till stugan och hämtade utmärkelsen för årets högreklass-hund. Tittar man på ”bucklan” (som är en ljuslykta) kan man dock börja undra vad som menas. Är Karlsson högre än vad – en tax? 😉 Men man kan å andra sidan försöka bortse från särskrivningen och istället fundera på hur pinsamt det är att bli årets högreklass-hund för tredje året i rad? Troligen kommer man fram till att det är ganska pinsamt eftersom man rimligen borde varit uppflyttad till elit för länge sen… Nåja, jag tror inte den sortens utmärkelse finns i Kinds BK…

Igår blev det, mot alla odds, sökträning. Morgonens temperatur bådade inte gott men det steg en del under dagen så vid 13-tiden körde vi igång. Vi kan konstatera att tre veckors uppehåll inte är nyttigt för någon i ekipaget. Jag vet inte vem som var mest förvirrad av mig och terriern? Priset togs nästan på slutet när vi skulle köra markeringsövningar och för att göra det lätt för oss valde att göra det utmed vägen där bilarna stod. Tyvärr hade vi lite otur när vi tänkte… Som första ”fig” la vi matte till den höglöpande tiken, och matten la vi på ett område där den höglöpande tiken troligen rastat sig på väg till rutan. Det blev milt uttryckt tilt i hjärnan på terriern som helt glömde vad han höll på med. Lösrulle – que? Springa till matte med den – que? Det mesta var ett stort QUE? Och det höll till viss del i sig under resten av markeringarna även om vi bytte figgar till de med lite mer neutral doft. 🙂 Nu satsar vi på lördag för nästa pass och hoppas att vi är lite bättre organiserade. 🙂

I lördags var det ju tämligen skitkallt (-18° på morgonen) men strålande sol fram på dagen. Någon längre tur med kameran inbjöd inte temperaturen (eller vardagsrumsrivningen) till men en liten fotosejour från altanen blev det trots allt. Och kan man inte skåda ett par (eller fyra) syrenknoppar på rotskotten? Extremt frusna knoppar, men dock … de inger visst hopp – eller hur?

Sen kan man kalla det ett vårtecken, eller vad man vill. Men vid mellanlandningen på centralen i Göteborg idag hittade jag äntligen en ny handväska. Efter att ha dammsugit Borås väskaffärer utan resultat gick det nu på ungefär 8,5 minut. Jag köper ju inte nya väskor särskilt ofta så när jag gör det vill det till att det blir rätt och jag tror faktiskt att det här känns bra. Flyttade in i den redan på tåget och jo – det ska nog funka. 🙂 Det är andra gången jag hittar en väska där så det får väl bli en utflykt till Göteborg direkt nästa gång det är dags för något nytt på den fronten. 🙂

Avslutningsvis; är inte detta rätt lämplig reselitteratur för en Norgeresa – eller inte? Är man rädd för norska seriemördare är det nog ett uselt val i och för sig. Sen kan man undrar ju om det finns guidade turer à la Wallander i Ystad men med Kurt utbytt mot Harry Hole och hans fotspår; Sofies gate, Frognerbadet, polishus, häkte, sjukhus etc. Kanske kunde vara ett kvällsnöje?

Men jag tror jag nöjer mig med att sätta på TV:n om en stund. Nu har jag ju i alla fall fördrivit en bra stund med att formulera ett oerhört långt, tämligen förvirrat och fullständigt meningslöst blogginlägg och därmed kommit något närmare den tidpunkt när man faktiskt kan lägga huvudet på den medhavda Tempurkudden utan att riskera att vakna kl 04.00…