Om att bygga en flistugg…

Då är 2011 års Kindläger ett (trevlig) minne blott! Men många nya kunskaper har vi fått med oss. Nu gäller det bara att omsätta dem praktiskt också…

Under lägerveckan brukar man ju leva i en bubbla där man på sin höjd hör nyheterna på radion om man råkar sitta i bilen vid något jämnt klockslag. Den här gången blev det dock lite annorlunda med tanke på det oerhört tragiska som hände i Norge och som vi blev varse via Facebook (!) på fredagkvällen. Sedan eskalerade det ju, som alla vet, i en brant kurva. Det fanns ju både deltagare och instruktör från Norge med på lägret dessutom. Vi höll i alla fall en tyst minut i spårskogen klockan 12 på måndagen. Så mycket mer kunde vi liksom inte göra…

Målet för veckan var att bygga en liten spårhund med högre motivation på pinnarna och bättre fart i spåret. En hund som inte ägnar sig så mycket åt ”ska bara…”. Och en hund som inte dras som en magnet till alla vägar man kommer i närheten av… Vi har kommit en bit på väg, men att den vägen skulle innefatta byggandet av en niokilos flistugg hade jag kanske inte riktigt räknat med. 😉

Instruktör var Rune Westerlund, Kiragårdens Kennel. Mycket meriterad inom svenskbrukset, men jobbar även med hundar på heltid inom försvaret sedan många år tillbaka. Han hade flera idéer om hur vi skulle uppnå vårt mål, eller OK… mitt mål då. Karlsson tycker nog att han har det rätt bra som han har det, eller hade det. 😛

Vi började med back to basic; dvs latexpiparmedsvansisnöre, inkluderat synretning. Det köper han naturligtvis med hull och hår, terriern, och då är det inga som helst problem med varken fart eller motivation minsann. Sen skulle vi tagga honom på pinnarna och det gick också bra, så länge magistern var med i spåret och var lekfarbror. Att leka och kampa med mig i spåret ställde han sig lite *host* frågande till. – Köttbullar matte, K Ö T T B U L L A R! Det har ju någonstans på vägen landat i att pinnarna byts mot köttbullar eller annat godis, möjligtvis med inslag av lite kasta pinne-lekar, men kampa – Nehej du matte, kampar gör jag med magistern så matar du mig, OK? Vi har alltså en del att jobba på…

Bilderna är tagna av Johanna Mastenbroek med min dvärgkamera.

– Swing it magistern… 🙂

– Morr då för f…n…

Mysigt att bara ligga på magisterns mage och tugga också…

När magistern var med funkade det även att leka/kampa med mig, men inte lika intensivt. När vi sista dagen skickades ut på tu man hand i ett spår så, tja, njae, det gick väl sådär. Vi kom runt spåret, och hittade alla pinnar. Med de två första fick vi även igång lite lek men vid den tredje (och näst sista) stod han bara och stirrade in i blåbärsskogen och tyckte jag var superlarvig. Eller också var han helt enkelt trött? Nåja, jag är helt enkelt inte lika bra på pinnlekarna men får väl lägga mig i hårdträning och se om det går att hjärntvätta det lilla djuret?

– Tjoho, pinne!

– Jo, visst kan jag kampa med matte också, om magistern är med. Var är han förresten…?

– Men släpp då, kärring!

I övrigt har vi kört uppletande några gånger, med blandade resultat. En eftermiddag körde vi lydnad med störning i form av automatisk gräsklippare som tuffade runt på plan. – Mycket skumt, sa Karlsson som inte kunde släppa den riktigt trots att han fick springa fram och kolla att det inte var en leksak/hund/vilt djur/dammsugare/whatever.

En dag fick han även gå parallellspår med den trefaldige svenska mästaren i skydd (!) som vi hade i vår grupp, men jag tror inte han blev särskilt ”starstruck”? 🙂 Vi bytte spår så att Karlsson fick gå den hussens spår. Korsningarna löste han jättefint och visst blev han lite mer taggad av en viss konkurrens så det ska vi utveckla.

Fler bilder från veckan finns här, för den som är nyfiken.

En trevlig vecka med ett trevligt gäng tog som vanligt slut alldeles för fort. I år lite extra fort eftersom jag bröt redan vid fredag lunch. Då kom husse och Iza och kopplade på husvagnen (nåja, Iza var kanske inte så inblandad i just kopplandet, men hon var glad att se mig 🙂 ) och så fortsatte vi mot hemlig ort (Falkenberg!) för firande av husses jämna födelsedag. Där anslöt på lördagen Karlssons uppfödare och det blev ett surprise-party av det hela, åtminstone för husse. Jag var ju naturligtvis inblandad i komplotten. 🙂 Det blev en jättemysig helg med trevligt sällskap och kanonväder. Dessutom på en suverän camping. CC-campingen vid Olofsbo kan varmt rekommenderas, men då måste man naturligtvis vara medlem i Caravan Club. Egen appellplan hade vi också, direkt utanför tomten.

Mycket fotat blev det tyvärr inte, men en bild på schäfertanten i strandrågen (?) fick jag i alla fall till.

Även helgen tog naturligtvis slut på tok för fort och igår åkte vi hemåt. Tvätt och fix har stått på schemat, och i morgon tycker tydligen arbetsgivaren att det är en god idé att jag infinner mig på jobbet?! En vecka, eller tre, till hade inte alls varit fel…

6 reaktioner på ”Om att bygga en flistugg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s