… att man inte vet vilka idioter man umgås med på vägarna.
Detta hände dessutom på vägen till mitt jobb, men eftersom jag jobbade hemma i tisdags så drabbades jag åtminstone inte rent praktiskt, den här gången…
För övrigt börjar jag bli allvarligt oroad över min tilltagande demens. I morse skulle jag leta fram ett par respektabla höstskor, att ha på mig till jobbet. Jag hittade de jag letade efter. Dessutom hittade jag ett par som jag definitivt inte visste att jag hade! Modell: lite tuffare promenadsko. Jag känner igen dem, mycket vagt, men jag har ingen aning om när, var eller hur de kommit i min ägo. Att döma av modellen bör de inte vara äldre än max två år. Förhoppningsvis har jag väl betalat dem i alla fall. 😉 Visst kan jag glömma bort skor, men när jag väl hittar dem igen brukar jag inte bli förvånad, men det blev jag i morse. Hur som helst såg de i princip oanvända ut. Nu har jag använt dem hela dagen och de visade sig vara väldig sköna. Men; bör jag söka vård på närmaste demensenhet?
Igår fick terriern vilodag, men det har vi tagit igen ikväll, på BK hemma. Intensivträning av inkallning med ställande, med belöning bakom. Han har fortfarande inte greppat systemet riktigt, och ser han inte leksaken så springer han oftast mot mig när jag säger ”varsågod”, men förhoppningsvis börjar det klarna lite. Ställandena är trots allt ganska hyfsade, men då pratar vi 20-30 meters sträcka, och inte 50 som i högre, eller 75 som i elit… jag bävar.
Har för mig att det var något mer begåvat (hm…) jag tänkt skriva här, men det har fallit ur minnet (demensen igen?) så jag går ner och rensar lite fådda kantareller istället. 🙂
En pipande noshörning & solsken, kan det bli bättre?
vallterrier.com 
Haha, härliga Karlsson, vilket uttryck han har – säger han Tack matte – eller säger han ”Pipen är miiiiiiiin”.
Han säger ”Pipen är miiin”!
Angående demensutredning. Var inte orolig Lotta. Det är först när du inte vet vad skorna ska användas till du ska söka hjälp 🙂 Ha sköna höstdagar önskar M-L ( som jobbar med dementa på nätterna) och Karlssons kullsyster Trolla.
Tack för det lugnande beskedet. 🙂
Åååå, vad han ser ut att njuta. Gullepojken!
Hehe, den där grejen såg jag i BT och var ”tvungen” att göra rewright på till vår egen. Det tog cirka en timma, sedan var den dagens mest klickade grej. 😛
Sött träsktroll!
Eftersom inkallning med ställande var ett moment som en av klubbkamraterna hade på Jan G-kursen jag gick, så kan jag kasta in hans rekommendation som i alla fall delvis gick ut på att lära hunden att stanna på korta avstånd. Det gjorde inget om startsträckan var lång = full fart, men däremot själva ställandet skulle komma först… 15 m från föraren.
Hm… det är väl ungefär där vi är idag, max.