Virrigt värre!

Eftersom hundarnas mat- och sovklocka uppenbarligen inte ställts om till vintertid (eller ”normaltid”) blev jag väckt kl 06.15 i morse. Dagen blev alltså en timme längre än tänkt (eller hur man nu räknar) och en del inomhuspyssel har blivit undanröjt. Bl a ägnade jag 2,5 timme (!) åt att eliminiera strykhögen. Medelst strykning. En stund var jag extremt sugen på eliminering via bazooka eller något annat lika effektivt. Saltsyra kanske?

Precis som jag misstänkte blev privatträningen inställd. Vädret var inte direkt lockande så jag var inte särskilt ledsen för det. När regnet och blåsandet lugnat ner sig lite framåt eftermiddagen lyckades jag åtminstone realisera spåret till Karlsson. Känner att det är dags att börja med lite svårigheter, förutom ”rena” pinnar och skogspinnar. Det var ett tag sedan vi gjorde något extra. Det hela började med ett upptag. Draget fram till spåret var ”sådär”, han hade motvind och ville välja håll alldeles för tidigt eftersom han fick spåret i näsan redan vid påsläppet. Med viss guidning tog han sig till sist rakt framåt, och sen valde han rätt håll. Den första svårigheten var en återgång på ca 10 meter. Den löste han fint, förmodligen delvis för att jag stannade och inte lät honom skena iväg för långt. Men när han märkte att han inte fick gå framåt valde han ganska snart att söka bakåt och det gav ju utdelning. Nästa svårighet var ett ”virrvarr” där jag vallat av en ruta på ca 10×10 meter i en vinkel. Något han aldrig utsatts för tidigare. Visst hade jag räknat med att det skulle bli virrigt, men inte fullt så virrigt som det blev när grannen kom och promenerade förbi med sin hund inte alls långt från rutan där vi virrade runt. Karlsson tappade koncentrationen ganska rejält men till sist fick han tag på utgångsspåret och fortsatte. Då uppstod nästa problem. Granne + hund hade i ca 50 meter gått exakt i samma spår som jag gått, fast åt andra hållet. Det där med håll brydde sig inte Karlsson om utan han spårade glatt deras bakspår. Så småningom separerades dock spåren och ungefär där låg en pinne och sen var han på banan igen. Det blev dock en väldigt nyttig träning för mig, på hur han beter sig vid förledningsspår. Jösses vad intensiteten ökade! Han är onekligen ganska lättläst bara matte har spårögonen öppna.

Eftersom vi var ganska blöta när vi kom hem var det lika bra att fortsätta. Jag stoppade in Karlsson en liten stund och riggade för första gången upp mina fyra framåtsändande-hinkar på åkern. Inte alls långt ifrån där vi körde uppletande igår.

När jag tog ut honom sprang han som en stolle ut på åkern, checkade av hinkarna och sen … sen bar det iväg i expressfart ut i gårdagens ruta där han virrade runt några varv. Det tog en liten stund innan han sansade sig och insåg att det var något annat vi skulle göra, men sen skötte han sig riktigt fint. Fokus idag låg på riktningen, och att han inte skulle stanna var femte meter som han tenderat att göra. Förvisso skitsnygga ställanden i färdriktningen, precis som det ska vara på framförgåendet, men det är ju inte riktigt det man önskar sig i det här momentet. Riktningen höll han bra, varje gång i mitten av de fyra hinkarna, och stoppen kom ganska sällan. Däremot var farten för hög helt plötsligt? Förut har han ju slagit av till trav (som är helt OK tempo på en liten hund) helt naturligt efter en liten bit, men idag var det full galopp nästan hela tiden och därmed blev avståndet till mig för stort. Det får bli nästa projekt, idag var det som sagt riktningen som prioriterades och premierades. Vet inte om jag tänker rätt här, men det lär snart visa sig.

Jag har även roat mig med att slänga ihop en tidningsartikel. Vi får väl se om den dyker upp i en tidning nära dig. 😉

Och så har ännu en helg gått. Alldeles för fort! Som vanligt…