Dag: 16 oktober, 2008

Kurragömma har väl de flesta lekt någon gång. I det här huset har vi nu en ny lek som vi kallar terriergömma. 🙂

Den stora fyrbeningen är ju sällan många decimeter från mig när vi är inomhus. Den lilla fyrbeningen däremot lever sitt eget liv. Han kan t ex mycket väl ligga och sova i vardagsrummet på dagen när jag och Iza är upp på andra våning. Eller gå upp och lägga sig i arbetsrummet när övriga familjen är på nedervåningen. Inget konstigt med det.

Men ibland försvinner han! Spårlöst!

Det hände senast här om kvällen. Innan jag gick för att borsta tänderna ställde jag in mina kängor i pannrummet, där de hör hemma. En snabb operation på ca tre sekunder. Sen gick jag in på toaletten för att borsta tänderna. Då brukar oftast den lille följa med och roa sig med att apportera toarullar. Den här gången var han inte med, men jag funderade inte så mycket mer på det. När jag kom ut var det bara en schäfer som väntade på att få gå upp och lägga sig. Ingen terrier? Gick ett varv in i vardagsrummet men fortfarande ingen terrier?

Då slog det mig: pannrummet!

Och mycket riktigt; där inne i kolmörkret stod han, alldeles tyst, och bara väntade. När jag öppnade klev han ut och såg ut som om inget hänt.

Det är inte första gången han ”blivit kvar” där inne. Som längst har han nog varit där en timme eller nå’t utan att vi hunnit sakna honom, och utan att han protesterat?! Detta lilla djur som ofta och gärna ger hals när något inte passar finner sig utan problem i att vara instängd i ett kolmörkt pannrum?

Förklara det den som kan! 😉