Månad: augusti 2008

Kanske, kanske har den lille terriern kapitulerat och insett att matte faktiskt har mer terriertemperament (=envishet) än vad han har?

Igår åkte vi till Elfsborg där vi inledde med en enskild platsliggning, och det gick kanon! Han låg i 10 minuter utan en tendens till att resa sig. Han skällde inte heller, och jag tror inte ens han gnällde? Med riksväg 27 och rusningstrafiken 20 meter bakom hans rygg uppfattade åtminstone jag ingenting. Det värsta som hände var att han tittade sig omkring lite, och vid ett tillfälle nosade men när jag sa: ”nej – ligg!” så la han ner huvudet och låg jättefint resten av tiden. Det kanske finns hopp?

Priset jag fick betala var att han, senare under passet, vägrade krypa. ”Har matte sagt ligg så ligger jag” typ… Så jag fick återuppliva ner-kommandot, och då låste han sig inte i ligget. Framförgående fixade han också riktigt bra. Körde mellan ”gubbarna” som finns på plan, som förberedelse till framåtsändandet.

Tja, på det stora hela var han ganska dyr igår. 🙂

Igår kväll utspelade sig viljornas kamp på klubbens appellplan. Jag tror jag vann?!

Träningspasset inleddes med singel-platsliggning för den lilla terriern. Han låg alltså inte på singel, utan ensam. 😉

Målsättningen var 10 minuter. Efter 30 sekunder började han pipa, efter 1 minut visade han prov på lite terrier-temperament och började gläfsa irriterat, och efter ca 1,5 minut ställde han sig upp. Jag fjärrdirigerade ner honom igen, alltså utan att gå tillbaks, och sen låg han faktiskt jättefint. Något enstaka pipande hördes väl, men han var nästan helt tyst. Efter åtta minuter låg han jättefint och då gick jag tillbaks och bjöd på en god tuggis, medan han fortfarande låg, och en massa mys.

Framtiden lär utvisa vem som vann, men jag hoppas det var jag.

Efter ett kort lydnadspass med storasyster var det dags för hennes simning. En av djursjukvårdarna kom in och pratade en stund. Hon frågade lite försynt; ”Vem är det här?” och syftade naturligtvis på simmerskan. ”Det är Iza” svarade jag. ”Säger det dig nåt?”. ”Ja det var väl henne vi Opererade för några år sedan?”

Hon sa verkligen Opererade, med versalt O! Den operationen, när Iza höll på att stryka med i samband med kastreringen, har tydligen satt sig i minnet på de flesta i personalen. Och det är fem år sedan! Snacka om att det måste ha varit dramatiskt…

Idag lyckades jag övertala husse att lägga ett spår åt Karlsson. Han fick noggranna instruktioner, som vi repeterade flera gånger, och för en gångs skull blev det ungefär som jag hade tänkt mig, om än något i kortaste laget. På ett ställe hade husse och K diametralt olika uppfattningar om var spåret gick. Behöver jag berätta vem som hade rätt? Karlsson naturligtvis… 🙂 Och ja, jag tror vi kom upp i en fyra idag. 😉

Sen tog vi en busrunda i skogen, och när vi kom hem var det lydnad på programmet. Och lydnadspasset började med platsliggning, i tio minuter! Med mig på 25-30 meters avstånd. Efter sex minuter fick han nog av tramset och ställde sig upp. Förmodligen har han räknat ut att om han ställer sig så kommer jag tillbaka…? För det gör man ju normalt på träning, går tillbaks och lägger om hunden alltså. Men tji fick han. Jag kommenderade ”ligg” från min position och efter tre försök tänkte han nog: ”det var en j*vla sur kärring, det är väl bäst jag lägger mig igen då så att hon blir tyst”, och sen låg han jättefint resten av tiden. Ska försöka praktisera den här metoden nu, oavsett var vi är, och varje dag, eller åtminstone varje träningspass. Han måste dock förstå att detta kan inträffa även när det är andra hundar närvarande. Problemet är bara att antalet statister (andra hundar och förare) som står ut med att jag står på avstånd och vrålar ”nej, ligg” är begränsat. Mycket begränsat. Jag kommer i dagsläget på en, pensionären Ricky, så jag får väl försöka arrangera något ihop med honom och hans husse, de har ju ställt upp förr.

Vi avslutade lydnadspasset med kryp och framförgående. Idag blev det lite stopp i krypet, men framförgåendet var i stort sett kanonfint.

Nu är även ”kalaset” avklarat. Med en temperatur på 14° och kalla vindar fick det tyvärr avhållas inomhus, men maten var god och även tårtan tror jag, för de förtappade själar som äter sån’t. 😉

Snart är det måndag igen…! Pest och pina. Men den här gången är det bara fyradagarsvecka. På fredag bär det iväg mot Västerås och SM. Jag har just blåst upp två rejäla luftmadrasser för att kolla så att åtminstone en utav dem behåller luften. Det är en nog så viktig detalj när man ska husera i ett förtält. 🙂

Om jag kan min ufologi rätt så är väl kontakt av tredje graden när man verkligen har sett varelser från yttre rymden, inte bara deras farkost?

Karlsson har idag haft kattkontakt av tredje graden, för tredje dagen i rad! Det började med attacken i fredags. Igår stötte vi på en annan katt, precis utanför tomten, och jag talade med värsta basrösten om att ”nähäpp, sådana ska vi INTE bry oss om”. Han var ju tvungen att bevisa att han är terrier, så istället för att skälla på katten skällde han på mig. 🙂 Men katten släppte han intresset för. Idag, under morgonkissen, som skedde vid en buske vid infarten till tomten, med lös hund, såg jag hur han sträckte på halsen lite och tittade ut på vägen. Jag gick ett par meter närmare för att se vad som ådrog sig hans intresse och jo; en katt! Jag tog åter till basrösten och upphov ett kraftigt ”NEJ”, varvid den lille terriern vänder och går in?! Snacka om att han samlar stjärnor i himlen!

Hans kattkontakter tidigare har varit ganska begränsade, och oftast har Iza varit med vilket lett till att Karlsson varit sympatihysterisk, men jag tror sällan han förstått varför. Men nu… Jag blir så lycklig! 🙂 Iza hade, i motsvarande situation, varit ”gone by west” innan jag ens hunnit förstå att något var på gång.

Igår fick f ö den lille terriern ett spår. Betyget blev väl 3,5 på en 5-gradig skala, så idag ska jag försöka fixa en repris, som förhoppningsvis landar på en fyra, minst. Vi får väl se vad jag hinner med, för i eftermiddag ska det hållas försenat födelsedagskalas för husses familj, och det kräver en del förberedelser.

Så har vi då varit ute och klantat till det på tävlingsbanan igen. Lydnadsklass I i Bollebygd stod på programmet på fredagkvällen.

Det började bra med att jag kom iväg hemifrån i god tid, trots full arbetsdag. När jag kommit in till stan (1 mil hemifrån) insåg jag att jag glömt alla papper man måste ha med sig när man ska tävla, dvs stamtavla, vaccinationsintyg och medlemskort… Första gången DET händer, jag brukar ha superkoll på det. Vänder, kör som en fartdåre hem, hämtar pappren och iväg igen. Kom fram med 10 minuter till godo och får parkera lååångt ifrån planen. Rusar till ”inskrivningen”, utan hund, visar mina papper och väntar sedan på lottning. Naturligtvis drar jag nummer fem, dvs platsliggning i första gruppen och den skulle ske typ … NU! Småspringer till bilen, hämtar hunden, småspringer tillbaks och rakt in på plan för platsliggning. Inte ALLS något lysande upplägg…

Om det berodde på det eller vad som var orsaken kan jag spekulera ihjäl mig om, men hur som helst ställde han sig upp på ett tidigt stadium, och guuud vad jag svettades… Han tittade åt höger, han tittade åt vänster, hans hals och nos antog helt nya och oanade längder, han satte sig ner, han kliade sig, han inspekterade genitalierna och slutligen, när de oändligt långa två minuterna nästan var slut gick han bakåt till staketet och … kissade! Ja puh… Jag får ju vara evigt tacksam att han inte gick fram till någon annan hund. Den golden som låg på hans högra sida hade säkert inte tackat nej till en hambo. Och om någon inte redan har förstått det så var det en klockren 0:a.

Sen gick det bättre, men det kan ha berott på att jag slappnade av eftersom risken för uppflyttning ändå nästan var försvunnen. Men å andra sidan, jag hade ett liiitet hopp kvar så lite nervös var jag ändå. Poängen för föreställningen blev som följer:

Platsliggning: 0

Tandvisning: 10

Linförighet: 8,5 Släpar något i vissa lägen

Läggande: 9 Ngt långsamt

Inkallande: 9,5 SS (sakta sättande eller snett sättande?)

Ställande: 9 SS (se ovan)

Apportering: 6 Tugg, släpper föremålet (precis innan jag skulle ta apporten)

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 7 (tror den låga poängen berodde på att han, mot min vilja, hoppade upp i famnen på mig vid ett tillfälle mellan momenten, för i övrigt kändes det faktiskt som om vi var värda lite mer…)

Summa: 150,5. Det innebär att med en 10:a på platsen hade vi haft 180,5!!! Och det hade räckt med en 5:a för ett förstapris och uppflyttning. Attans vad snopet den känns…

Just nu känner jag mig rätt deppig. Visst, vi hämtade igen oss och lyckades genomföra en klart godkänd lydnad även om det finns att putsa på även där. Hans ”scenskräck” märktes det inte mycket av, han var fint med mig även mellan momenten, men den där j**la platsen… Nä, det här tål att funderas på. Vi får se om vi kör något mer i höst, för trots allt har han legat väldigt bra sista tiden, och då har pipet var problemet. Men just nu känns det som om vi är tillbaks på ruta 1… *suckar avgrundsdjupt*

Kvällens enda tröst är att vi slog Göthe Lundgren (Silverpilens Arko) och hans nya hund, och då hade dom ändå en 6:a på platsen. *asg* Ja, man får glädja sig åt det lilla… och det sa jag även till Göthe som skrattade gott.

Djävulsrundan har fått ett nytt ”pittoreskt” inslag, förutom sommarens alla tjurar i entrecôte-fabriken. Ett ställe där det brukar vara ganska lugnt, trots att både jag och hundarna VET att det finns katt/katter ändrade idag plötsligt karaktär. Iza fick syn på en springande katt, ca 15 meter framför oss och blev självklart skogstokig. Karlsson gav henne sitt fulla stöd, även om jag tvivlar på att han visste varför…? Helt plötsligt kommer en annan katt stormande rakt mot oss! På ca 1,5 meters håll tvärnitar den, vänder bredsidan till, skjuter rygg som den värsta serietidningskatt och … morrar! Och där stod den. Och där stod vi. Ingen var uppenbarligen beredd att backa så vi blev stående så i kanske ett par minuter. Hundarna var ju kopplade, tack och lov. Iza är ju varken flytt- eller kontaktbar i sådana lägen. Karlsson däremot samlade poäng genom att, när jag kallade på honom, komma och sätta sig vid min sida?! Van vid Iza som jag är upphör jag inte att imponeras över att hans hörsel faktiskt fungerar i sådana situationer.

Nåväl, efter ett par minuter hade kattf*n räknat klart och kommit fram till att vi var tre och den var en, så det kanske var lika så gott att slå till reträtt. I tredecimetersintervaller lämnade den platsen, och vid varje stopp vände den bredsidan till och talade om vad den tyckte om oss. Hoppas vi slipper stöta på den fler gånger, åtminstone när den vaknat på samma sida som idag.

Just nu har jag en relativt lugn period på jobbet. Den kommer snart att gå över, med buller och bång, så igår passade jag på att unna mig några timmars ledigt på eftermiddagen för lite – hundträning. Tog K och åkte iväg till en av grannklubbarna och tränade lite tillsammans med några klubbkompisar. DET kallar jag lyx! 🙂

Efter förmiddagens ösregn och kulingvindar så hade vi dessutom en sanslös tur med vädret. Solsken?! Vet inte hur det gick till men jag ifrågasatte inte alltför mycket.

När jag kom hem gick jag en rejäl promenad med Iza. Kände mig lite wild and crazy och traskade iväg UTAN regnkläder. Husse tittade konstigt på mig, med tanke på alla mörka moln på himlen, men jag konstaterade att jag tål vatten, och hittills har jag (tyvärr) inte krympt av lite regn… Men vi klarade oss, och fem minuter efter hemkomsten började det regna… DET kallar jag lyx! 😉

Detta måste vara så nära Liseberg en Borås-ekorre kan komma. Ytterst på en tallgren i kulingvindar! Det verkade dock inte bekymra Kurre det minsta…

Kameran hade tyvärr lite svårt att fokusera på det avståndet och med den vindstyrkan, så suddigt blev det.

-Var är nästa delikatesskotte?

-Där kanske?

-Attans vad det kliar…

-Mmmm, vad gott!

…är inte speciellt svårt. Tycker Karlsson. Även om jag var delaktig i projektet så hade jag gärna sluppit. Piphönan jag investerade i på utställningen i somras tog ca 12 sekunder att nacka, om ens det.  Och här snackar vi inte om sprattla och ”leva” utan huvud. Den stendog!

I övrigt förflöt träningspasset ganska väl. La honom plats lääänge (nåja), med hakan i backen. Jag har ändrat taktik nu nämligen. Med lite lagom storm, gärna en riksväg i närheten och en lomhörd domare så borde vi kunna få en 10:a. 😉

Att det är min födelsedag idag har gått förhållandevis spårlöst förbi. Jobb som vanligt, på jobbet dessutom, och sedan ett träningspass med K som sagt. Som vilken onsdag som helst alltså. Förvisso stod det en blombukett på köksbordet i morse, och som den fantasilösa karl han är hade han trasslat in en del pengar i den. För en gångs skull hade jag uttryckligen meddelat vad jag önskade mig. En hammock!!! En alldeles särskild hammock som det dessutom var REA på! Men eftersom han aldrig varit snabb i starten så hann de naturligtvis ta slut… Jag har drömt om en hammock i 40 år, och nu trodde jag faktiskt det skulle bli verklighet. 😦 I övrigt gratulationer från de närmast sörjande, jobbarkompisarna och ett par gamla kompisar. Dessutom ringde Karin, K:s uppfödare och gratulerade, och DET var roligt. 🙂 Ett bidrag till mitt nya kameraobjektiv har jag också fått, från pappa med fru. På söndag ska vi ha ”kalas” för Björns familj eftersom vi befann oss i Båstad när han fyllde år. Njae, att fylla år börjar tappa sin charm. Vet inte om det har något med siffrorna att göra?

(Ja just det, jag åkte förbi Sagaform på vägen hem och investerade i ytterligare tre skålar/krukor och ytterligare några saker. Två proppfulla, stooora kassar hade jag med mig därifrån. 135:- kostade kalaset idag. 🙂 )

Här om dagen blev jag kallad ”nörd” av MrArboc. Närmare bestämt pelargonnörd. 🙂 Tja, jag vet inte jag? Än så länge är jag betydligt mer hundnörd än legitimerad pelargonnörd, men ge mig ett år eller två så…? Blev dock lite tveksam till min ev. nördstatus när jag ratade jorden jag köpte på ICA igår och investerade i Hasselfors pelargonjord istället?! Tja, ska man göra det ska man göra det ordentligt. 😉

Hur som helst, kvällen har ägnats åt att ta sticklingar på mina pellisar efter order från min pelargon-mentor Ingrid. Hon har helt rätt, det skär i hjärtat att klippa av de kraftigaste toppskotten, som självklart har finaste blommorna och massor av knopp. Och sen ta bort blommorna och knopparna. It’s a hard world…

Trimbord är bra att ha till mycket. 🙂 De ska dock inte ”bo” där permanent. Det var bara under fotningen. (Observera schäferörat i bakgrunden.)

16 sticklingar blev det, närmare bestämt. Åtta ”bond-” (främst för att jag har flest sådana att ta sticklingar från), fyra mårbacka-, en äggskals-, en stjärn-, en pac. ice crystal- och en mörkröd hängpelargon. Dessutom har jag de fyra jag fick under Båstad-trippen. Var alla dessa ska husera under vintern är i nuläget något oklart… Och sen slog det mig som en blixt från klar himmel att jag, till våren, på något sätt måste ha plats för de övervintrade (och förhoppningsvis överlevande) när de ska väckas… Nåja, det är ett halvår till dess så jag kanske kommer på något. Jag har väl nämnt tidigare att vårt hus inte är särskilt stort?

Kvällens planerade hundträning regnade inne. När jag åkte in till stan för ett välbehövligt besök hos frisören öppnade sig himlen och bjöd på ett gammaldags hederligt skyfall. Fortare än 70 gick det inte att köra på motorvägen… Skyfallet lugnade ner sig och sen har det ”bara” spöregnat. Med tanke på att jag planerat träning både i morgon och på torsdag också, så unnade jag mig (oss) en kväll hemma. Dock kunde jag inte låta bli att ägna mig åt lite terrier-tortyr. Gick ut och körde en platsliggning med lill-hunden i regnet, och han låg. Han gnällde inte mer än vanligt, men tyckte nog det var ett sällsynt fånigt påhitt.

Och alltid retar det nå’n om jag berättar om mina fynd på hemvägen från stan. Sagaform har ju sitt huvudkontor och sitt lager här i stan. Tidigare körde man lagerutförsäljningar ett par gånger om året, men nu har man en lagershop under sommaren. Jag har blivit lite ”mätt” på deras saker och det är därför länge sedan jag var där. Idag åkte jag dock förbi, på väg hem från stan. Sommarshopen skulle stänga och hade ytterligare 25% på utförsäljningspriserna. Eftersom det var ett högst spontant besök var kontantförrådet begränsat, och man tog inte kort. Men för de 105:- som plånboken lyckades uppbringa fick jag med mig två läckra träskålar som ska få fungera som pelargonkrukor (nu var vi där igen!) nästa sommar, och två läckra ljuslampetter i vitt och rostfritt. Allt för 105:-!!! Och jag kanske retar någon mer om jag berättar att Cult Design brukar ha liknande utförsäljningar någon gång om året, och Mique, och… Det är inte BARA textil i Borås. 😉

(Min skiva med John Mellencamp är nu skickad från Ginza och borde alltså landa här i morgon. 🙂 )

På lunchpromenaden idag lyckades Karlsson glufsa i sig lite koskit. Inte första gången, så jag tänkte inte mer på det. 200 meter senare tog jag av koppel och halsband för att han skulle får rusa av sig, men han bara stannade och stod still. Strax började han se lite konstig ut, och första tanken var att han skulle kräkas. Sen började han skaka och då blev jag rädd. EP-anfall? Sen kräktes han lite, och lite till, och till sist kommer det upp några omgångar slemmigt kobajs… Han såg riktigt bedrövlig ut en stund, och till och med la sig ner och spydde. Men så fort han var klar var han som ett kvicksilver igen.

Människor har ju en förmåga att få avsmak för saker man spytt upp i osmält tillstånd. Men tror vi att han lärde sig något av detta? Näää… Förvisso åt han inget mer kobajs under den här promenaden, men det berodde nog snarare på bristande tillgång.

Ytterligare några hundra meter senare landade vi alla tre i ett hallonsnår, som även lillebror nådde upp till. Där blev vi kvar en stund. Izas min, när hon såg mig plocka ett hallon och stoppa det i munnen, var obetalbar: -Äter DU hundgodis? typ. 🙂

Runt 1987 väcktes mitt intresse för John (Cougar) Mellencamp. Då var skivan The Lonesome Jubilee nyss utgiven. För övrigt den enda skiva jag äger som både vinyl och CD! Jag investerade i allt tidigare utgivet och fortsatte sedan troget fram till 1996. Såg t o m en konsert med honom i Stockholm. En suverän konsert för övrigt. Sen har jag inte hört ett ljud om denna artist och tog för givet att han lagt av.

Fel, fel, fel!

När jag rotade runt på Youtube här om dagen fick jag ett infall och sökte på namnet, och googlade sedan vidare. Så sent som i fjol kom han tydligen ut med en ny skiva, och denna beställdes omgående från CDON, men nu visade det sig att den inte fanns i lager. Så nu har jag lagt en ny order hos Ginza. Vill ha. NU!

I väntan på detta har jag hämtat upp alla mina existerande CD till arbetsrummet för en genomlyssning.

På Youtube var utbudet begränsat, så ni får hålla till godo med denna så länge. Inte bäst, men bra. 🙂

Kommer ni förresten ihåg debatten i tidningarna när cd:n kom; att skivorna skulle vittra sönder och vara ospelbara efter ca 10 år? Just nu spelar jag en cd från 1987, och den är varken söndervittrad eller ospelbar. 🙂 Efter 21 år?

Idag kom mobilräkningen för juli månad. Den juli månad när jag, medelst mobiltelefon, försökte reda ut min mammas liv och ekonomi. Eftersom hon missat att betala telefonräkningen var nämligen hennes telefon avstängd. Stundtals kändes det som om jag tillbringade hela dagar med att, via mobiltelefon, prata med myndigheter och fordringsägare. Såg med viss bävan fram emot räkningen som jag förväntade mig skulle vara på ett fyrsiffrigt belopp. Normalt är den på 150-200:-, inkl. månadsavgiften.

Men nu kom räkningen, och puh… 326:-?! Känns helt OK.

Undrar vad jag ska göra för alla pengar jag sparade där? 😉

http://www.bt.se/sport/bt_pa_os/carlerback-tvingas-bryta-i-peking-hasten-ar-skadad(788303).gm

Hästar har under en stor del av mitt liv, ända till för några år sedan, varit ett av mina stora intressen. Eller… intresset finns naturligtvis kvar, även om jag inte utövar det praktiskt. Mot slutet av min ”karriär” red jag ett halvblod som stod på gården som låg granne med denna kanontjej och hennes ridhus. Under en period red jag privatlektioner för henne, och vilken tjej! Duktig, ambitiös och ödmjuk. Även om det var tämligen glasklart att vi (jag och hästen) inte hade några som helst tävlingsambitioner la hon ändå ner hela sin själ i projektet. Jag unnade henne verkligen detta OS-deltagande, fullt ut. Gud så snopet att släpa iväg sin häst över halva jordklotet och sedan inte få slutföra tävlingen?! Vågar knappt tänka på hur eländigt det måste kännas. Visst, fälttävlan är en tuff sport som sliter på hästarna och någonstans är man naturligtvis förberedd på att det kan gå så här, men varför just nu?

Och inte nog med det. Förra gången det begav sig, Aten 2004, blev hon kallad i sista stund och hann (bokstavligen) halvvägs innan det blev nya direktiv och hon fick vända hem igen. Nej, det här var hon verkligen värd och så slutar det så här…?

**************

Gårdagskvällen ägnades åt hund, hund och … hund. Först fick de varsitt lydnadspass på vår alldeles egen appellplan. Därefter ”trimmade” jag Iza, och sen fick hon ett simpass. Det var instruktörsträff på klubben igår, men jag avstod. Min lust att engagera mig är fortfarande på minus-sidan efter vårens ”blåsväder”, och jag kommer inte ha någon kurs i höst. Därför var motivationen att gå på träffen, milt uttryckt, minimal. Dessutom var simtiden bokad sedan innan semestern, så jag hade ändå bara hunnit delta på träffen i 20 minuter.

**************

Och, by the way… Det där med att vi svenskar ”älskar” att prata om vädret, det är uppenbarligen sant? Förra inlägget, som var hyfsat väderrelaterat, genererade 10 kommentarer (förutom mina egna)! Inte rekord, men betydligt mer än snittet. Tänk om man fick så många kommentarer lite oftare, vad roligt det vore. Men å andra sidan, hostmedicininläggen har också engagerat. 😉 Och på tal om hostmedicin; igår kväll, efter att jag svalt min dos, läste jag innehållsförteckningen och allra sist står det – ammoniak?! Ska nog försöka klara mig utan i natt…

Som om det inte var nog med regnet som kommit i strida strömmar från skyn idag så bestämde vi oss för att tvätta vår lilla (gamla) altan, där innertak, räcken, ja rubbet är vitmålat. Eftersom den dessutom ligger mot öster och är ganska skuggig så frodas alger och annat otyg. Så förutom regnet som SMHI levererat har det regnat från högtryckstvätt och vanlig vattenslang också. Men nu är den åtminstone mycket renare och finare än innan. Ett par veckors högsommarvärme nu skulle komma väl till pass, så att det hinner torka och vi hinner måla den innan hösten kommer. Det är väl inte särskilt troligt att det blir så, utan vi får troligen göra om proceduren till våren. Det finns, som jag tidigare nämnt, dagar när jag inser fördelen med tegelhus… Dom, dagarna alltså, är inte många, men dom finns.

Mitt i alltihop, och naturligtvis i hällande regn, blev det en rejäl promenad med hundarna. Iza kunde lika gärna ha klivit ur simbassängen, så blöt var hon  när vi kom hem. Och hon har fortfarande inte torkat. Karlsson har ju tack och lov en mer vattenavstötande och snabbtorkande päls. Själv var jag lika blöt invändigt som utvändigt. Vet inte om min gore-texjacka ”lagt av” eller om det började läcka in via nacken? Jag misstänker och hoppas på det senare.

Gårdagskvällen tillbringande vi hos M, T, T och T. En trevlig kväll med en massa god mat och trevligt umgänge. Detta ledde till ett, med våra mått mätt, ganska sent sänggående så det blev lite sovmorgon idag.

Har förresten fått mig ytterligare ett antal skräckhistorier till livs vad det gäller min hostmedicin. Det snedtänds tydligen till både höger och vänster så mitt beslut att bara ta den till natten känns klokt. Då hinner jag både snedtända och tända av utan att jag märker något. 😉