Har man villiga träningskompisar i Trollhättan så kostar det tre timmar och 20 mil på (mestadels) asfalterade kostigar. Men nu har vi i alla fall landat efter en trevlig och nyttig dag på Trollhättans BK tillsammans med Agnetha och en del annat folk. Agnetha hade haft vänligheten att ragga upp den tåliga flaten Olga med matte för att agera ”statist” på vår platsliggning, tillsammans med hennes egen Bucks.
Eftersom platsliggningen var huvudsyftet med resan, och tävlingar i regel börjar med detta moment, så startade även vi i den änden. Första passet blev 10 minuter och han låg så pass bra att jag aldrig behövde ta till den riktiga basrösten. Han pysslade lite med den personliga hygienen en kort stund, och tittade sig omkring en hel del, men inga tendenser till att resa sig. Och tyst var han också! Lite senare körde vi ytterligare en platsliggning på fem minuter. Då låg han och tittade sig omkring ännu mer, men när han tittade bort backade jag några steg, nästan varje gång, och till sist tror jag han insåg att det var bäst att hålla lite koll på den virriga matten som inte kunde stå still… 🙂
Jag och Agnetha körde sedan igenom lägreklass-lydnaden med våra respektive hundar och tävlingsmässig kommendering. På det stora hela skötte sig Karlsson jättebra. Problemet är väl krypet där det fortfarande krävs lite för mycket hjälp för att komma igång. Och för att hålla igång hela vägen. Bara att jobba vidare på det. Men själva krypet var det som vanligt inget större fel på.
Ett uppletande körde vi också, med två korridorer. Det var ju länge sedan nu och visst märktes det att han var ringrostig. Det krävdes synretning i båda korridorerna för att han skulle erinra sig vad det gick ut på. Note to self: kör uppletande oftare än en gång varannan månad!!!
Iza fick ett agilitypass bara på skoj, och roligt hade hon. Både när hon var med mig och när hon inspekterade resten av den inhägnade planen. 🙂 Agnetha fotade febrilt (och bra) med min kamera, och höll på att få en schäfer rakt i linsen några gånger. 🙂
Allt som allt höll vi på i fem timmar, inkl. en del fika och prat. Tiden går fort när man har roligt. Himla synd att det är så långt emellan, och så dålig väg. Det är ju inget äventyr man ger sig iväg på en gång i veckan direkt.
Här kommer bilder från dagen. Karlsson har inte fastnat på en enda bild i min kamera, men kanske i Agnethas? Vi får se vad som dyker upp senare.
vallterrier.com 