29 minuter…

…platsliggning blev det igår. Dock inte i ett svep utan i tre ”perioder”.

Första perioden var 15 minuter. Festliga träningspass man har nu för tiden – stå rakt upp och ned på plan och glo på en hund som ligger still?! Jag kan inte ens röka om jag vill att det ska verka tävlingmässigt i hans ögon. Nåväl, de första 15 gick lysande. Han låg still, inget gnäll, bara något enstaka nosande som jag bröt. Störningarna var mycket begränsade. Några ekipage som passerade över plan, och en hund som ivrigt tuggande på en pipleksak gick förbi. Men som sagt, han låg alldeles strålande.

Sen var det dags för mig att fullgöra min plikt som instruktör på den gemensamma träningen. Första passet på säsongen brukar vara lugnt. Dvs inte så många hundar eftersom kurserna inte dragit igång ännu. Dessutom hade det regnat hela dagen så jag förväntade mig typ … tre hundar? Det kom 18… Nåja, jag räknade inte men någonstans i de krokarna var det. Roligt iofs, med mycket nytt folk och nya hundar, men inte så lätt att åstadkomma något vettigt för alla dessa – samtidigt.

Efter det passet fick jag tag på två gamla klubbkompisar, med rutinerade hundar, som ställde upp som statister på ytterligare platsliggning, dock en i taget. Först ut var den gamla briarden Zaphir som är pensionär. De låg i fem minuter och K låg även nu alldeles strålande.

Därefter blev det boxern Melker som fick vara sparringpartner. Tanken var att de skulle ligga tio minuter, men när det började regna kände jag mig lite elak och vi beslutade att bryta efter fem. Precis när vi skulle gå tillbaka ställde han sig upp! Det blev tydligen för mycket när det var fullt race på agilitybanan precis intill? Nåväl, med hjälp av tillförordnad ”tävlingsledare” lyckades jag få ner honom i liggande igen. Sen när vi skulle gå tillbaks efter ytterligare någon minut upprepade sig samma sak… Men OK, gör han inte fel får jag ju ingen chans att tala om vad som gäller. Fick ner honom i liggande igen, utan att gå tillbaks, och sedan bröt vi.

Totalt blev det 29 minuter platsliggning, med avbrott för ett par platsståenden då. Och störningen under det sista passet var ju förhoppningsvis betydligt värre än vad som normalt sett inträffar på en tävling. De första passen låg han riktigt stabilt, och faktiskt avslappnat, så det kändes bra. Jag tror dessutom att han förstod budskapet under det sista passet: det är INTE OK att ställa sig upp!

(Och ja, vi hann träna lite annat också. Och ja, husse och Iza hade nästan skickat ut en efterlysning när vi kom hem efter tre timmar.)

4 reaktioner på ”29 minuter…

  1. Kul att ses igen!!! Förstår att det inte är önskvärt av förare, men han (Karlsson) var för söt när han stod där och inte alls ville förlika sig med att ligga i detta väder…Särskilt när hundarna på grannplan hade såååå roligt:) Men Melker och tillfällig tävlingsledare tyckte bara det var kul att vara till hjälp.

  2. Asta; ja, jättekul att ses ”live” igen. Och än en gång; tack för hjälpen! 🙂

    Pernilla; uthållighet is the word! Eller… envishet. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s