Katt-attack!?

Djävulsrundan har fått ett nytt ”pittoreskt” inslag, förutom sommarens alla tjurar i entrecôte-fabriken. Ett ställe där det brukar vara ganska lugnt, trots att både jag och hundarna VET att det finns katt/katter ändrade idag plötsligt karaktär. Iza fick syn på en springande katt, ca 15 meter framför oss och blev självklart skogstokig. Karlsson gav henne sitt fulla stöd, även om jag tvivlar på att han visste varför…? Helt plötsligt kommer en annan katt stormande rakt mot oss! På ca 1,5 meters håll tvärnitar den, vänder bredsidan till, skjuter rygg som den värsta serietidningskatt och … morrar! Och där stod den. Och där stod vi. Ingen var uppenbarligen beredd att backa så vi blev stående så i kanske ett par minuter. Hundarna var ju kopplade, tack och lov. Iza är ju varken flytt- eller kontaktbar i sådana lägen. Karlsson däremot samlade poäng genom att, när jag kallade på honom, komma och sätta sig vid min sida?! Van vid Iza som jag är upphör jag inte att imponeras över att hans hörsel faktiskt fungerar i sådana situationer.

Nåväl, efter ett par minuter hade kattf*n räknat klart och kommit fram till att vi var tre och den var en, så det kanske var lika så gott att slå till reträtt. I tredecimetersintervaller lämnade den platsen, och vid varje stopp vände den bredsidan till och talade om vad den tyckte om oss. Hoppas vi slipper stöta på den fler gånger, åtminstone när den vaknat på samma sida som idag.