Uncategorized

Putta i blåbärsskogen

På sista tiden, när Iza insett att det vissa dagar är korta lunchrundan som gäller istället för djävulsrundan, har hon visat ett frenetiskt intresse för blåbärsriset (och det andra likartade riset) som växer utmed hemvägen. Jag har uppfattat det mest som ett försök att maska lite, för att vi inte ska komma hem så fort. Eftersom det, trots riset, inte växer några bär där så har hon ibland rafsat åt sig (och knaprat i sig) några blad.

Samma scenario upprepades idag, utan större framgång. När vi var nästan hemma fick jag dock se att det faktiskt fanns mogna blåbär på stenmuren och visade henne. Och DET skulle jag aldrig ha gjort. Om jag inte bogserat henne därifrån hade vi nog stått kvar än…  🙂

(Mobilbild)

Uncategorized

Äntligen – en diagnos!

Nu tror jag mig ha en aning om hur det känns för de som mår jättedåligt men inte lyckas få en diagnos av en läkare, de som har diffusa symptom och inte blir trodda. Och så när de äntligen får en diagnos – och får veta vad de lider av – så blir allt genast åtskilligt mycket lättare.

När jag åter ringde Telia för att kolla min felanmälan så fick jag höra att det var 10 kunder till som hade samma problem och – att man hittat felet! En trasig kabel som ska bytas under dagen. Yes!

Det var alltså inte jag som var tokig, vilket de onekligen verkade tro de första gångerna jag ringde…

Uncategorized

Gröna lampans förbannelse?

Den senaste (dryga) veckan har mitt liv till stor del kretsat kring den gröna lampan på modemet. Den som större delen av tiden har behagat vara släckt.

Igår gick Telias deadline ut. Igår kväll var det fortfarande lika instabilt. Uppkopplad 30 sekunder, nedkopplad 2 minuter, uppkopplad 93 sekunder, nedkopplad 14, osv… Rent privat är det ett irritationsmoment, inte mer. Arbetsmässigt däremot har paniken varit nära. Under veckan kommer jag att behöva sitta konstant uppkopplad mot servern på jobbet för att bli klar med det jag ska innan semestern.

Jag hade laddat upp rejält inför ytterligare ett samtal till Telia och se … nu har den lilla lampan lyst konstant i 45 minuter. Vågar man tro att det är sant?

(När den gröna lampan på skrivaren på jobbet också började krångla förra veckan trodde jag knappt det var sant…)

***********

Sen jag skrev sist har Karlsson hunnit med att bli jättehalt och att bli frisk igen. Och senaste inlägget var för 1,5 dygn sedan! I söndags eftermiddag busade han och Iza runt lite, precis som de brukar. Helt plötsligt hade jag en trebent hund som inte ville stödja på höger bak?! Han tar sig ju fram nästan lika bra på tre ben så han hoppade glatt fram ändå. Han stödde på benet ibland men såg inte överdrivet förtjust ut. Paniken var nära men samma sak har ju hänt en gång tidigare, för något år sedan, och då var han ”frisk” dagen efter och historien upprepade sig. Igår morse fanns inte ett spår av någon hälta och på den vägen är det?! Man blir ju onekligen fundersam men å andra sidan; jag kan ju inte gå till veterinären med en hund som ”var halt i söndags”? Skulle det inträffa oftare får jag naturligtvis göra något åt det, men en gång om året…?

***********

För övrigt är semesterstressen total. Massor av saker som måste vara klara på jobbet senast torsdag nästa vecka, men det löser sig förmodligen den här gången också. Det brukar det göra!

***********

Och lagom när jag publicerat ovanstående slocknade den gröna lampan – igen…