Årets Border…

…blev inte Karlsson. I år heller?! Jag förstår inte att domarna inte begriper att han är den vackraste BT:n i hela världen…? 😉

Nä, skämt åsido hade jag inga förväntningar på att han skulle kapa åt sig den titeln, men jag tyckte det var liiites taskigt att skicka ut oss (och hans bror samt halvbror) i första gallringen. Och jag konstaterade ännu en gång att utställningar verkligen är ett lotteri. Hans bror kapade idag åt sig en 1:a med CK och blev placerade 2:a i öppenklass på en officiell utställning?! Det går upp och ner i den världen, och den ÄR inget för oss. Konstaterade jag ännu en gång…

Om en månad ska jag ställa K på hemmaplan i Borås. Var tvungen att anmäla förra veckan, men annars vete sjutton om jag inte hoppat över det. Men, nu är han anmäld och så får det väl bli då.

För övrigt har helgen varit trevlig. Och varm. För varm. I synnerhet igår under själva utställningen som gick av stapeln på en fotbollsplan i en ”gryta”. Oj vad hett det var. Hundarna hade det väl hyfsat bra i sina burar i utställningstältet men för människorna var det en ständig jakt på skugga. Och visst märktes det på hundarna också att det var jobbigt med värmen. Framför allt var det (ovanligt) mycket gruff mellan hundar, i och utanför ringarna. Vet inte om det var värmen som gjorde stubinen extra kort eller om det var de som höll i snörena som tappade lite i uppmärksamhet p g a temperaturen?

Vi har umgåtts med pappa och A, K:s uppfödare och en massa andra människor. Vi har pussat på Gino och – svettats. I fredags kväll hade vi grillparty med en massa människor och det var trevligt. Igår kväll var det grillbuffé i BTS regi. Sällskapet var trevligt, men maten hade säkert varit bättre om vi ordnat den själva vid husvagnarna, vilket vi bestämde oss för att göra nästa år.

Dagen har ägnats åt hemfärd i ännu värre värme, tack och lov för klimatanläggningen säger jag.

Nu är jag rätt trött efter att ha ägnat nätterna åt att försöka hitta ett fungerande sovsystem tillsammans med terriern. Vi har inte riktigt samma uppfattning om var han ska ligga. Och hur. Eller var och hur jag ska ligga. När sängen är 70 cm bred är det inte så kul att ha en 60 cm (+ svans) lång terrier som ligger på tvären mellan min mage och husvagnsväggen och med vilt spretande klor försöker knuffa mig ur sängen… Han lyckades inte, men det var inte långt borta. 🙂

Här följer lite bilder från helgens eskapader.

Iza hade fri tillgång till skugga bakom husvagnen men envisades med att ligga och sola sig?! Den lille var, åtminstone ibland, så smart att han valde en plats i skuggan vid den riggade parasollen.

Karlsson uppfödare kom med en liten present, för uppflyttningen till lägre klass spår. En pipande älg som efter 7,5 minuter slutat pipa, begåvats med ett stort hål i rumpan och tömts på sitt luddiga innehåll… Men den var söt så länge det varade. 🙂

Gino flirtade vilt med halvsyrran Mercedes. 🙂 Man kan undra om de gottar sig åt att deras mamma kapade åt sig Årets Border-titeln för två år sedan?

Gino på bordet med stolt matte som ”handlade”.

Det slutade med en fjärdeplacering (av fem) för lille Gino som var yngst i klassen och har en del att växa i. Men nästa år… 🙂

Det var meningen att uppfödaren skulle visa K, men hon hann bara med första ”varvet”. Han var dock inte helt bekväm i situationen så jag hade redan bestämt mig för att ta den individuella bedömningen själv när det visade sig att det kolliderade med championklass tikar där uppfödaren hade fullt upp, så jag hade fått ta honom själv i vilket fall som helst. Men jag hann iaf fota lite under första ”vändan”.

Detta var så nära han kom prisrosetterna… 🙂

Karlssons bror ”Morgan”, Karlsson själv och slutligen halvbror ”Tage”.

Och till sist, helgens kritik:

Lightly boned dog. Shoulders OK. Good length of ribs. Coat good quality. Good dept (?). Moved confidently but not strongly. Would prefer more strength in head.

Och ändå är han världens vackraste. Märkligt…? 😉