En spritt, språngande … vallterrier!

Tyvärr har jag ingen bild på spektaklet, men roligt hade han.

Innan jag går närmare in på dom detaljerna ska jag bara meddela att valpningen satt igång på allvar nu och en hane har levererats hittills. Så det är bara att fortsätta hållar tummarna. Fler hanar vill vi ha!

Eftersom husse nu är inne i en fas när han går upp mitt i natten för att köra saltbilen några timmar så blir han ledig några timmar på dagen. Detta innebar att vi idag kunde göra en gemensam promenad mitt på dagen. Djävulsrundan är nu (kors i taket) lagad och alltså framkomlig igen. Dock är det blankis under snön lite här och där vilket gör att jag går som en kråka med ischias, rädd för att halka som jag är. Jag har ju en gång halkat omkull under liknande omständigheter (is och stark schäfer) och slagit armbågen ur led (gips i två-tre veckor och jag har fortfarande men av det) så min rädsla är inte helt obefogad. Att en kompis bröt handleden i samband med hundverksamhet och halka förra veckan gör mig inte mindre nervös. Blir mer och mer övertygad om att jag ska investera i ett par Icebug-kängor. Kosta vad det kosta vill…

Nåväl, åter till vallterrier-temat från rubriken. Det är perfekt när vi går ut tillsammans. Då får Iza och husse ta täten och så släpper jag den lille terriern och håller mig en bit bakom. Då har han fullt sjå med att hålla ordning på oss allihop så han hinner inte hitta på något annat, som t ex yviga utflykter från stigen. Nu är det ju ett bra tag sen han drog iväg men jag känner mig ändå inte säker. Men som sagt, är vi två (eller snarare tre) så springer han som en skållad duracell-kanin mellan oss och har varken näsa eller ögon för något annat. 🙂

Igår kväll var det träning på klubben (och möte). Iza var virrig som vanligt och hennes huvudsakliga mål var att tömma planen på har-lortar! Oerhört frustrerande för mig och då blir det inte mycket vettigt gjort. Att det dessutom kastades bollar och andra saker hej vilt gjorde henne inte direkt mer koncentrerad.
Med risk för att bli tjatig så skötte sig K i stort sett exemplariskt. För första gången körde jag inkallning med läggande. Har ju lagt honom i alla möjliga och omöjliga situationer men inte i samband med en regelrätt inkallning så hur det skulle fungera hade jag ingen aning om. Förvisso var jag inte ute på fullt avstånd, men det var klockrent. Har svårt att se vad man skulle kunna dra poäng för? Sen när jag kommer ut på fullt avstånd och farten blir (ännu) högre så kanske det inte är helt klockrent längre? Vi får väl se. Något som däremot går lite segt är ställande under marsch, där tar han flera steg efter kommandot. Hoppas få hjälp med det på tävlingslydnadskursen om en dryg vecka. Handtecken fungerar bättre än kommando men jag är inte så pigg på att använda handtecken i det momentet. Däremot på inkallning med ställande kan jag tänka mig handtecken, men då dök en ny fundering upp. När det blir frågan om både ställande och läggande under inkallning i elitklass bruks och i lydnadsklass III (ni hör att jag siktar högt 😀 ), får jag då använda muntligt kommando på läggandet och handtecken på ställandet? Eller måste man bestämma sig? Står inget i reglerna om det. Eller, det som står kan man tolka som att det är valfritt att byta, men är det något jag lärt mig så är det att allt faktiskt inte står i reglerna… Om någon vet tar jag tacksamt emot information. Annars får jag väl fråga någon domare.

Nu ska jag försöka göra lite nytta under min hemmakväll, samtidigt som jag väntar på fler (positiva) valpbesked.

***************

Uppdatering
Stora existensiella frågor måste man ha svar på omgående så jag ringde en domare (hon med armen ovan) och svaret var: JA, man får byta från muntligt kommando till handtecken (eller tvärt om) under momentet bara man meddelar domarna innan. Så vet vi det!