Idag har vi haft MH (mentalbeskrivning) på klubben. Jag skulle vara testledare på eftermiddagen. Och vilken eftermiddag. Helt klart en av de mer udda i min ”karriär” som testledare.
Det började med en lancashire heeler som (troligen) var dräktig, tre veckor gången. Hunden i sig var väl ingen större sensation, varken åt ena eller andra hållet, men jag ifrågasätter ju att man faktiskt får göra MH med en dräktig tik? Enligt reglerna är det OK fram till 30 dagar före planerad nedkomst. Tycker inte att det känns helt bra, men det kanske är jag som är tossig?
Därefter fick jag en beundrare, och han var inte ens speciellt hemlig av sig. Och inte ett dugg diskret. En bouvierhane som blev ”tok-kär” i mig, och framför allt i mitt vänstra ben! Under testen av samarbetet, där man som testledare tar hunden i kopplet och går iväg, där hängde han med ett fast grepp runt mitt ben, med sina båda framben. Situationen är ju lite känslig också. I det privata hade jag självklart sagt ifrån på skarpen åt en hund som betedde sig så men som testledare får man ligga lite lågt och försöka freda sig bäst det går. Det var flera tillfällen under testet där han försökte kasta sig över mig istället för att göra det som var meningen. Inte så roligt.
Därefter kom det en alldeles normal och riktigt trevlig tollare. Inte mycket att säga om den.
Avslutningsvis var det dags för den mest udda hunden i min MH-historia. En s*arloos wolfhound! Alltså en form av varghybrid. Tydligen får dessa registreras i SKK sedan maj månad i år vilket jag inte hade en aning om. Nåja, vi påbörjade testet som vanligt. Hunden såg ut att vara tämligen illa berörd av situationen. Och då pratar vi alltså bara om att det var en ny miljö och några nya människor på ganska rejält avstånd. I övrigt hade inget hänt eller gjorts. Den tog en mycket avvaktande kontakt med mig när jag bjöd till ordentligt. Sen skulle jag gå iväg med den och den hängde INTE i mitt ben, för att uttrycka det milt. Den höll sig undan så gott det gick i kopplet och var ganska illa berörd. Hanteringen, där jag skulle känna igenom hunden gick, konstigt nog, hyfsat. Sen började cirkusen. När ägarna kopplade loss inför leken så – vips – borta. Hunden bara tassade iväg och tänkte inte komma tillbaks frivilligt. Det tog väl ca 10 minuter en kvart innan de fått tag på hunden igen. Samma sak hände på förföljandet/lilla jakten och sen valde beskrivaren att bryta. Ett klokt beslut. Vågar inte tänka på hur denna hund reagerat på dumpe, skramel och spöken? Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den? Reserverad, skygg, rädd? Den visade inga som helst tecken på aggressivitet men den var helt klart väldigt obekväm i situationen. Det hör dessutom till saken att denna hund var ”bra” enligt ägarna. Deras andra hund var tydligen ännu mer otillgänglig…
Varför avlar man fram en sån ras? Och framför allt; varför skaffar man en sån ras? Det är ju att be om problem, och hundarna måste må ganska dåligt i vardagen så fort de sätts i en ny situation/miljö.
Och nu kommer vi till det mest skrämmande: denna hund har alltså ”känd mental status” och får därmed användas i avel och avkomman får registreras!!! Hur i hela friden tänkte experterna när de formulerade regeln? Det finns alltså typ 2-3 kryss i protokollet och inget mer. Hur kan detta räknas som ”känd mental status”? Man blir mörkrädd när man tänker på det…
vallterrier.com 
Usch, tänkte bara ”smyga runt” på lite roliga bloggar o hemsidor för att varva ner efter lägret(som var supertrevligt).
Men kan inte vara tyst…Blir tokarg när jag hör om det inträffade, liknande hundar inte bara få användas i avel, dom ANVÄNDS i avel, med allsköns bortförklaringar…
…Borde gå att hitta ett sätt för att stoppa uppfödare av dessa ”varghybrider” och andra inneraser!!!
Må gött nu ska jag vila, ska upp 04.00 imorgon.
Moahaha….skulle viljat se den store bouvierpöjken hänga i Lottas ben…vilt juckande?
Jösses….nu kan jag sova gott!
Man brukar säga att en del har karltycke du har tydligen hundtycke!!!
Vad sa ägarna? dom måste tyckt det var pinsamt.
Kl 04.00 ska man sova..
Ha en skön vecka.
Det är väl inget ”tyvärr” när kläderna är för STORA!?! 😀
Det är inte utan att man vill gråta när man hör om den sista hunden … Antaligen handlar det väl mest om att kunna ha en ”häftig” hund och sedan sälja ”häftiga” valpar till ”häftiga” grabbar (för det är garanterat muchomachotyper som skaffar en sån ras). Och om några år kommer vi ha en häftig debatt om hur i h*vete SKK kunde gå med på att regga den rasen …
Ja ja, man upphör aldrig att förvånas, tyvärr. 😦
Då var det betydligt roligare att vara korning i lördags – glada, pigga och trevliga aussies på rad. Kan det bli bättre? 😉
Ha det gott – kram.
Annette; matten var oerhört generad och hävdade att det aldrig hänt förr. Men han var 18-19 månader så det kan ju vara så att ”intresset” just vaknat till liv. Och så kom jag! Uppenbarligen det charmigaste han träffat på den här sidan midsommar…
Agnetha; Ja men om dom åtminstone var ”häftiga”?! Har svårt att se det häftiga med en hund som är så rädd att den nästan skakar, och smyger runt med svansen mellan benen, bara vid åsynen av vanliga människor…
*s* Bouvier som klänger på testledare..Vicken syn 😉
Blir också förbaskad ang sista hunden som nu anses ha känd mental status. Hur snett är inte det?! En sådan hund kan ju inte må speciellt bra i vårt sociala samhälle. Fast de kanske bor i skogen och hunden vistas där för jämnan, vad vet jag? Men det är inte roligt att se sånna hundar och det sorgligaste är att sånna hundar kan gå i avel med ett par, tre kryss…. GRR
Man upphör aldrig att förvånas, har jag märkt…
Jag blir otroligt ledsen över det som skrivs och den okunniighet du som testledare har, Som testledare och aktiv hundmänniska bör man väll för gudskull vara uppdaterad och aningen påläst om de aktuella raserna och därmed behandla dessa olika och se till var och ens rasstandard och inte behandla alla som om dom vore en schäfer eller labbe???
Har en belgare vilka skall vara aningen reserverade men inte aggresiva och absolut inte klängiga. S*arlos vad jag kan tolka genom rasbeskrivningen skall vara reserverade och tillbakadragna och vilja iaktaga situationen innan den beslutar sig för vad som skall göras.
Annica; vänligen läs instruktionerna för MH! Upplägget av beskrivningen och genomförandet av momenten skall INTE anpassas efter ras! Det kan man diskutera, men det är så det är idag och förmodligen kommer vara inom en överskådlig framtid. Jag har varit testledare för alla möjliga (och omöjliga) raser. Allt från små papillon och pudlar upp till … ja, gud vet vad. Och testet (beskrivningen) genomförs lika för ALLA hundar. Sen är det upp till rasklubbarna (de som bryr sig) att ta fram en önskvärd rasprofil och den behöver inte alls se likadan ut för alla hundar utan får innehålla många olikheter. Men jag står för vad jag skrev ovan.