Läste en intervju med Jan Guillou där han säger följande om sin hustru/sambo:
”Ann-Marie fick nytillkomna killar som inte kunde någonting om jobbet som chefer på Norstedts. De misshandlade Ann-Marie så att hon såg ut som hönan Agda till slut. Hon fick inte använda en tiondel av sin kompetens.”
Ungefär så känner jag mig nu; som hönan Agda. Från att ha haft eget ansvar och ett förtroende från min chef om att jag faktiskt vet vad jag håller på med så håller den nye ”chefen” på att trycka ner mig i skoskaften totalt. Nej, jag betackar mig för besserwissrar i 35-årsåldern, i synnerhet när de varit i branschen i knappt två år och kan ALLT (och lite till)!
Jan Guillous fru startade ett eget bokförlag. Vi får väl se vad jag kan hitta på?
De nya ”cheferna” har alltså varit på plats i tre dagar samtidigt som jag är inne i slutfasen med katalogen, samtidigt som husse jobbat (nästan) dygnet runt, samtidigt som…
Tja, tiden att blogga har varit begränsad för att uttrycka det milt.
Eftersom mitt minne är bra, men kort, har jag oerhört svårt för sådana där sammanfattningsbloggar som täcker en vecka i taget. Det är inget fel i att skriva sådana. Det är jag som inte klarar av att göra det.
Jag har dock ett tydligt minne av jag, Iza, Tytti och Tarrak promenerade en rejäl sväng runt ett av stadens upplysta motionsspår i tisdags kväll. Det var trevligt men jobbigt. Konstaterade att min kropp inte är van vid raska promenader på asfalt, och att skovalet förmodligen var fel för underlaget. Det kändes i kroppen efteråt.
När vi kom tillbaks från promenaden gick jag husesyn i tegelhuset. Kul att äntligen få se det på riktigt.
Igår kväll var det träning på klubben som stod på programmet. För Izas del blev det mest lite sightseeing i verkligheten. Det jag verkligen behöver träna med henne kan jag inte göra när det är så mycket hundar på plan. Då behöver vi hyfsad lugn och ro.
Kvällens highlight för Karlssons del var rutan. Jag hade med mig 0,25 musmatta som jag la i rutan. Tanken var att han skulle springa ut, trampa på musmattan, få ett klick och godiset kastat till sig. Detta skulle innebära att jag kunde vara ”lat” och bara kalla in honom och skicka igen, eventuellt efter att ha bytt sida på rutan. Den lille pysslingen var dock inte av samma uppfattning utan körde följande upplägg:
• Springa in i rutan och trampa på musmattan
• Ta emot det kastade godiset och…
…ta med musmattan tillbaks till matte. 🙂
vallterrier.com 
*skrattar* Jag visste att jag inte borde ha åkt så tidigt från klubben. Hade velat se apportering av liten musmatta i kombo med rutan.
//T
Hahaha – säga vad man vill om träsktrollet, men nog har han en dragning till matte och will-to-please, för hur mycket har du inte jobbat med att han ska hämta saker i spåret och nog gick du rakt ut till ruta och la musmattan? 😉 Jo jo, det är bra med kvicktänkta hundar – ibland.
Jag har också haft det bekymret med Bucks, att han apporterar de target jag lagt ut, men det har släppt numera, åtminstone till 90 %. Dock kan jag fortfarande inte tappa en enda pryl utan att han ska plocka upp det; en bra egenskap när jag tappar smutstvätt och liknande, mindre bra när jag tappar t ex tabletter *suck*.
Men, som sagt – jag tror nog att även ett litet träsktroll till slut förstår att matte gärna vill att musmattan ska ligga kvar! 🙂
Vad gäller jobbet: Stå på dig – annars gör nån annan det! 😉
Ha det gott – kram.
Vad det gäller jobbet; jag står på mig! Vi får väl se om det hjälper eller om jag blir arbetslös… Försöker dock hitta balansen mellan att stå på mig och bita mig i tungan och just nu är den (tungan alltså) ganska blodig…
Både Simba och Hampus har gått igenom de där faserna med ”apportering av target”. Igår körde vi med ”hel” musmatta i rutan, ikväll ska jag ta fram saxen innan avfärd till klubben. Nån som vet om Ikea fortfarande har kvar sina 5krs-musmattor, de är ju SÅ bra som targets…?!
Det är bra att du står på dej Agda!! Jag hoppas att chefen inser att han har fel,fel,fel eller att du kan göra förverkligandet att hitta på nåt på egen hand och därefter ge honom det långa fingret.
Apport av musmatta sker härhemma ibland också…när skäggisens iver blir för stor…
Bibbi; köpte sådana på Ikea för ett halvår sen iaf.
Haha…underbara K……
Men du…stå på dig och ta hand om dig själv oxå. 35 åriga besserweissers har vi gott om inom vården oxå. Den sista jag mötte fick sluta pga MASSIVT motstånd från oss. Så visst går det att sätta dom på plats. Mitt resonemang har alltid varit att ”dom har oxå en chef”
Så sant Ingrid. Åtminstone inom den offentliga sektorn. Problemet för mig är att höga vederbörande är delägare i skiten… *suck*