Target-träning och spår

Även dagen har gått i klubbtidningens tecken. Det tog ju inte direkt mindre tid när jag helt plötsligt fick för mig att jag skulle fylla en tom sida med en egen artikel. 😉

Dock har jag hunnit med lite aktiviteter med Karlsson. Iza fick gå på en riktigt rejäl långpromenad med husse i det soliga men kyliga höstvädret.

Jag började med ett skogsspår till K. Det var ju ett tag sen, vi har ju mest kört på åker sista tiden. Eller, ärligt talat har vi inte kört så mycket alls sista tiden. Med tanke på frekvensen kan jag inte förvänta mig någon utveckling, men kanske ett bibehållande av kunskaperna?

Precis när vi skulle ge oss iväg för att ta spåret kommer grannarna gående med sin hund. Med tanke på deras färdriktning och klockslaget var jag 97% säker på att de gått stigen som går genom området där spåret gick, och det efter att jag lagt spåret. Spännande!

Släppte på Karlsson och han startade bra. Vinden låg dock på från stigen och flera gånger stannade han upp och sniffade nyfiket i luften. Vid ett tillfälle funkade det dock så finurligt att när han väl bestämt sig för att faktiskt fortsätta spåra, med nosen i backen, så fick han en apport efter två meter. Dagens belöning bestod av kalvsylta (!) och eftersom kalvsylta uppenbarligen är jättegott så prioriterade han spåret och pinnarna mer och mer efterhand. Jag var nyfiken på vad som skulle hända när spåret gick över stigen. Men – en snabb kontroll bara, det var ju ”fel” spår som korsade, sen fortsatte han på det korrekta. Och när vi kom på läsidan av stigen spårade han hur fint och koncentrerat som helst.

Det ligger nog en hel del i det instruktören, Geir, sa på Kindslägret i somras; att han skulle bli en utmärkt sökhund med tanke på hans fallenhet att jobba med ”overvær” (eller hur det nu stavas). Synd bara att matte lider akut brist både på sökgäng och tid.

Efter spåret tog vi en promenad på tu man hand och när vi kom hem vidtog target-träning med musmatta och klicker. Dvs K förväntades trampa på musmattan för att få klick/belöning. Tror jag har testat detta någon gång innan men det var i så fall jättelänge sedan och därmed preskriberat.

Sin vana trogen så testade han först att apportera den till mig. När inte det gav någon utdelning provade han lite annat och när han väl satte tassen på den – BINGO! Han fattar ruskigt snabbt den lilla. Vi har kört totalt tre pass under eftermiddagen och sista försöket nu på eftermiddagen blev så bra, och jag fick mig ett rejält garv! Ca 2 meter från musmattan tog han sats och studsade på raka ben i tre språng och landade med båda framtassarna mitt på musmattan. 😀 Lite svårt att beskriva i text, det bör ses! Jackpot blev det i alla fall för hans del.
Vid några tillfällen drabbades han av återfall och testade om det inte var apportering det handlade om – trots allt? Med ett grepp i kanten av musmattan körde han klockren ingång. Då var det lite svårt att hålla klickern i styr…

Har varit och investerat i fyra ”riktiga” koner idag också. Har dock inte introducerat dom för honom ännu. Men lyckas han apportera dom så blir jag förvånad. 🙂

Till sist lite nostalgi, eller vad man ska kalla det. Har snott nedanstående bild från gammelmattes hemsida.

När denna bild togs var dom två veckor gamla. Jag är tämligen säker på att det är Karlsson till vänster eftersom han var den mörkare av de två bruna hanarna när vi hälsade på första gången, och även vid leveransen. Vid den här tidpunkten visste jag inte ens att jag skulle ha en borderterrier. Jag var bra sugen men hade ju bokat en cairnterrier. När den tiken gick tom såg jag dock min chans att byta ras och sen gick det fort som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg. När valparna var ca fem veckor pratade jag med Karin (uppfödaren) första gången, när de var sex veckor hälsade vi på och sen var det ”kört”. Och jag måste säga att det är ett av mina mer lyckade impulsköp. Ja jag tror t o m att det är det mest lyckade någonsin!