Eller åtminstone … anti-det-mesta.
Just nu är jag inne i en rejäl svacka. Det brukar jag vara en vecka eller två efter övergången till vintertid. Det där med hundträning på kvällstid känns inte det minsta lockande. Det enda som känns som ett vettigt alternativ är att; kura ihop sig i soffan framför TV:n, nogsamt invirad i en stooor fleecepläd. Inte speciellt produktivt, men väldigt lockande.
I måndags blev det ingen hundträning. Då planerade jag att åka till grannklubben på tisdagen, men nä … det blev inget med det heller. Däremot blev det faktiskt lite träning med K hemma på tomten. Det är inte hundträningen i sig som tar emot utan det är att åka iväg hemifrån i mörkret.
Igår var det fint väder på förmiddagen och det kändes rätt OK med kvällens planerade aktivitet – hundträning. Ungefär när jag slutade jobba så började det självklart regna.
+5°, regn och blåst kändes inte särskilt lockande. Just som jag nästan utverkat ett byte med husse (han skulle gå med hundarna när jag åkte och handlade) erinrade jag mig det gamla djungelordspråket; Allt som inte dödar härdar!
Sagt och gjort, bytte tillbaks mathandlingen mot hundarna och åkte till klubben och se – det var inte så farligt. 🙂 Med Iza gick det som vanligt – sådär. Eller snarare; allt eller inget. Stundtals kanonbra och stundtals inte alls. Inte mycket mer att orda om det.
Fördelen med vädret var att det var förhållandevis gott om plats på planerna. Mot slutet var jag och K ensamma på den övre planen. Bestämde mig för en platsliggning, på en man hand (eller heter det ”en man hund”?). Efter ett par minuter reste han sig, förmodligen av allmän leda. Han stod dock kvar på platsen och blev snabbt omlagd på samma fläck. Efter ytterligare ett par minuter ser jag något som rör sig i skogsbacken bakom Karlsson.
En hare! Som i sakta mak studsar fram, bara några meter bakom K! Haren var betydligt närmare honom än vad jag var. Hårt skolad av Iza som jag är så sa jag ”NEJ – LIGG KVAR!” och gick sakta mot K.
Och terriern låg! Han tittade nyfiket på haren men bestämde sig förmodligen för att det var en fälla som matte arrangerat och DET tänkte han minsann inte gå på. 🙂 När jag kom tillbaks serverade jag en halv näve hemlagade kycklingkex samtidigt som jag andades ut. Sen fick han en hel drös guldstjärnor i kanten och … favorit-pipdraken. Haren fanns ju kvar någonstans i buskarna men han hade redan släppt den!
Motsvarande scenario med Iza hade INTE sett likadant ut. Hon hade garanterat upptäckt haren långt innan jag gjorde det. Hon hade INTE legat kvar utan försvunnit som en avlöning. Och hon hade inte släppt det på flera månader utan förväntat sig att det skulle dyka upp en hare just där varje gång vi befann oss på platsen.
Jämför man dessa båda så kan det ju förklara min lyckorus-känslor över den lilla terrierns agerande. Naturligtvis ska hunden ligga kvar i stort sett oavsett vad som händer på en platsliggning men med en Iza i bagaget blir man obegripligt lycklig över det som hände igår.
vallterrier.com 
Min plan att åka upp till klubben igår blev inte av som planerat. Jag tog en promenad i regnet, lagade lite mat och kurade sen ihop under pläd i soffan. Helt underbart det med :P.
Skönt att Trollet låg kvar…
Höres!
//Tytti
Duktiga Karlsson! 😀
Jadu, den här tiden på årstiden är hemsk: mörkt och grått och blä. När klockan är 18 så är man ju nästan redo för bingen och tittar förvånat på klockan och ser att det inte är läggdags riktigt än…
Nåja, bara att härda ut-snart vänder mörkret mot ljusare tider igen! Och…idag bör tävlingskalenderna komma och bara det piggar ju upp 😉
Åh, vad skönt att finns fler än jag som är anti just nu! 😉 Fast, du hade ju självdisciplin nog för att åka och träna ändå i går.
Förstår precis den där känslan, när man bokstavlig vräker belöningar när hund nummer 2 klarar sånt som hund nummer 1 ALDRIG klarat. Jag har ju, precis som du, en viltgalen tik och en fullt viltkontrollerad hane. Och ja, Bucks har också fått ENORMA belöningar mellan varven, när han struntat i allsköns ”odjur” i skog och mark. 😀 Och för min egen del är den euforiska känslan som infinner sig en fantastisk gödning för självkänsla och hundträningsintresset för lång tid framöver. 😉
Ha det gott – kram.
Att kalla Karlsson för ”fullt viltkontrollerad” vill jag nog inte göra. Detta var nog den värsta synretningen han utsatts för i okopplat skick. Men han har uppenbarligen betydligt sämre syn än Iza… 😉 Dessutom är jag ganska övertygad om att han faktiskt, på fullt allvar, trodde att det var en fälla som jag gillrat. Har ju kört väldigt mycket störningsträning mellan varven, med bollar och pipar och gud vet vad, och då ligger han jättefint, Det är när det inte händer något som det kryper i den lilla kroppen.
Här är en till ”anti-allt”. De är gött med fleeseplädar!
Men va dutti han är ”vår” käre K…med hare och allt. DET hade inte Soya fixat ska du veta.
Förresten så börjar han bli ”vår” Karlsson nu…iaf om man tillhör fan-cluben hihi.Du bara förvaltar honom åt oss Lotta! Bara så du vet *blink blink*
Ingrid; jag bara väntar på lite bidrag till hans uppehälle från fan-cluben. Om jag bara ”förvaltar” honom är det inte rättvist att jag själv ska betala för alla pip-djuren t ex. 😉
Väntar bara på att ni ska ansöka om att den ska bli officiell, att ni ska starta en hemsida och börja utfärda medlemskort. 😀