Ja förmodligen är det så… *suck*

Kommer ni ihåg den där foten? Den där högra foten som jag stukade igår och som bara gick att stödja på med mycket möda och stort besvär. Den där foten som gjorde att jag hade tårar i ögonen när jag skulle förflytta mig? Den där foten som värkte oavbrutet, även utan belastning?

Det närmaste jag varit detta tidigare var i samband med en brännbollsmatch på Djurgården i mitten av 80-talet. Dagen efter var det fullständigt omöjligt att stödja på foten och det slutade med besök på akuten, kryckor och sjukskrivning i två veckor. Det var det jag relaterade till igår kväll…

En stund innan sängdags petade jag i mig en tablett som börjar på Volt… och slutar på …aren. Jag lindade foten och gick och la mig. Husse var förvarnad om att kliva upp och ta ut stornos och lillnos eftersom jag troligen skulle vara j*vligt enbent när jag vaknade.

Men si – under natten har ett mirakel inträffat!

Visst har jag fortfarande ont, jag går relativt sakta och försiktigt och med en viss hälta, men jag är inte längre blockhalt. Jag är inte längre gråtfärdig när jag förflyttar mig. Och jag har inte tagit några mer droger! Hundpromenader av längre format får nog vara i ett par dagar, men sen, kanske…

***

Och så över till något helt annat:

Igår kväll impulshandlade jag lite på nätet.

Jag köpte mig en alldeles, alldeles egen .se-domän. Det var ju rea! 🙂

I nuläget är det något oklart vad jag ska ha den till, men det löser sig kanske. Och om inte har jag förlorat den hisnande summan av 10 pengar för domän och webb-hotell i ett år. Det var Lena som tipsade mig. Ibland undrar jag… vad gjorde jag innan Lena kom in i mitt liv? Först Spotify, och nu detta?! Har vi tur och klockorna är med oss så kanske vi rent av träffas snart, på My Dog. 🙂

Och… nu är det exakt fyra timmar kvar till jullovet. Bara så att ni vet. 😉

(Vilken domän jag köpt? Det kan ni fundera på… 😉 )

Efter att den oerhört (o)viktiga omröstningen pågått i ca ett dygn kan jag nu redovisa det statistiskt helt (o)säkerställda resultatet.

Lussekatter MED saffran: 86%
Lussekatter UTAN saffran: 14%

Det är väl det jag alltid har hävdat: lussekatter utan saffran är inget annat än suspekt formade vetebullar. 😉 Och dessutom är det ett elakt västkustpåfund som spridit sig en bit inåt landet. Trodde faktiskt inte mina ögon när jag flyttade hit för 19 år sedan och upptäckte detta otyg… Sen hör det inte till saken att jag inte ätit en enda lussekatt, varken med eller utan saffran, på två år.

I den andra omröstningen utföll resultatet enligt följande:

Hela mandlar i glöggen: 68%
Trasiga mandlar i glöggen: 32%

Själv föredrar jag helt klart den hela varianten.

Sen är det lite trist att endast en liten del av mina besökare orkat rösta, men det är en helt annan historia.

För övrigt är läget: pepparkakor – check!

Världens godaste och enklaste. Inte så vackra men ack så goda. 🙂 Och det vore väl fantastiskt märkligt om inte detta skulle räcka både till lördagens kalas och till julafton? Och lite till…

Och så ett par bilder från i söndags som jag hittade i kameran.

Här kör vi inte med brandfarlig mossa och annat trams. 😉 Nä betong och rostfritt stål ska det va’. Brandsäkert som tusan, och jag gillar faktiskt den här (milt uttryckt) rustika ljusstaken.

Prognosen för foten känns inte särskilt god. Det värker fortfarande som f*n, och strålar långt upp i benet. Jag gruvar mig redan för hur det ska kännas i morgon bitti när den varit i stillhet en hel natt. Annars är jag inte mycket för att ta ut katastrofer i förskott, men ingen regel utan undantag. I morgon måste jag dessutom till jobbet…

Sedan debaclet i förra inlägget har jag haft klara problem att förflytta mig. Dock inledde jag raskt en behandling med Radital.

Bild från hooks.se

”Högeffektivt alkoholliniment för hästar i träning och vila”. Och för halta Lottor.

I bruksanvisningen står att man ska ”massera in det i hårremmen” så det är väl tur att det är ett tag sedan jag rakade benen. 😉 Man skall även vara försiktig vid bandagering står det så hittills har jag avstått från råden om att linda foten. Det bränner tillräckligt bra ändå…

Det vete katten om det inte gjort lite nytta för senast färden nedför trappan (från arbetsrummet) gick lite lättare tyckte jag.

Som sagt; detta är en suverän produkt som funkar lika bra på människor. 0,5 liter för 85:-! Jämfört med andra liniment, avsedda för människor, så vinner detta både i pris och effektivitet. Om ni ska prova någon gång så rekommenderar jag dock applicering via bomullstuss eftersom det är extremt lättflytande. 🙂 Tror att det säljs på apoteket också, om ni inte har någon hästsportbutik i närheten, men då till en något högre kostnad. Funkar även utmärkt på ömma nackar och andra muskelsmärtor.

Det var dagens tips från sjukstugan!

Morgonens andra kisserunda med Iza (ja, hon måste alltid kissa i två omgångar!) slutade inte alls bra.

P g a ett något för yvigt tallris på trappan var jag tvungen att ta ut svängen lite extra. Det har jag iofs gjort i flera dagar nu, men den här gången ville det sig inte riktigt. Jag trampade snett och landade på alla fyra med en rejält stukad och smärtande högervrist. Det gjorde så där ont att jag nästan tappade andan. Några stjärnor såg jag helt klart framför ögonen och det var inte SMHI:s förtjänst.

Iza visade sig tack och lov från sin mer förstående sida och stod snällt och väntade tills mattetanten kravlat sig upp på 2 ben, eller åtminstone 1,5… Sedan kissade hon inom koppelavstånd från trappan och lotsade mig tillbaks till dörren lugnt och fint. Hon kan bara hon vill, schäfertanten! 🙂

Nåväl, nu dunkar det på ett fascinerande sätt i vristen och värker rejält fast jag sitter still och inte belastar foten. Det känns inte alls bra. Inte alls.

Som grädde på moset har jag även ådragit mig ett mindre skrubbsår på vänster knä. Hur man nu lyckas med det på en blöt och mjuk gräsmatta?

Bad timing! På min ära – very bad timing!

Nu hoppas jag bara att det går över fort  med tanke på det stundande jullovet och all planerad hundträning. Det är ju även en hel annat ”pyssel” som står på den mentala att göra-listan och som helt klart underlättas av två fungerande ben/fötter. Just nu känns det dock som om hundpromenerandet blir en fråga för husse även idag, men av helt andra skäl än igår.

Kan jag månne skylla även detta på Murphy, eller måste jag ta på mig ansvaret själv den här gången? Och OM det är Murphys fel; exakt vilka av mina göromål kan han tänka sig att ta över som kompensation?

Och du; glöm inte den viktiga omröstningen i föregående inlägg. 🙂

Så här runt jul-, glögg- och strax efter luciatider.

Idag är det exakt en vecka kvar till julafton så egentligen borde jag vara lugn.

Det är jag inte!

Redan på lördag ska vi nämligen ha det årliga glögg- och julklappsracet här hos oss. Vart tredje-fjärde år är det vår tur, och det är alltså typ – nu. Vi blir ungefär 12 personer och innan dess ska jag:

• Städa huset hyfsat ordentligt. Började igår kväll, men det är mycket kvar.  Husse försökte hjälpa till men det blir ju som det blir… (say no more)
• Baka pepparkakor. Degen är klar men som den fullfjädrade pepparkaksknarkare jag är vågar jag inte baka riktigt än…
• Baka något annat, förhoppningsvis med saffran i
• Göra chokladtryfflar
• Bestämma vad vi ska ha för mat, jag har två alternativ
• Inhandla maten
• Tillaga maten
• Besöka systembolaget, eller det kanske jag kan skicka husse på?

Puh… nåja, det löser sig förmodligen. Den här gången också.

Jag får väl glädja mig åt att alla julklappar är klara och att det som ska skickas är skickat, inklusive julkorten.

Hundträningen går av förklarliga orsaker på sparlåga just nu, men det ska jag ta igen under ”jullovet” om bara vädrets makter är på min sida (läs: att det blir en grön jul och nyår). Idag har jag t o m skickat ut husse ensam på lunchpromenaden för att med gott samvete kunna sluta en timme tidigare i eftermiddag. Då ska vi åka och köpa julgran innan urvalet blir alltför begränsat. Förvisso ska den inte in förrän da’n före da’n, men ändå…

***

Agnetha har utmanat mig, och eftersom det var en ganska ”snabb” utmaning tar vi det här och nu:

Utmaningen går ut på att skiva en önskelista på tre hårda, tre mjuka och tre viktiga julklappar. Eftersom vi numera ligger lågt på julklappsfronten och mest köper små ”roliga” julklappar så får jag väl ta i ordentligt här istället. 🙂

Tre hårda klappar

• Ett telezoomobjektiv till kameran. T ex Nikon AF-S VR 70-300/4,5-5,6 G IF-ED
• En extern blixt till kameran
• En I-phone

Tre mjuka klappar

• En ny vinterjacka, gärna nougatbrun (Obs, EJ hundjacka! 😉 )
• Tid, dvs mindre arbetstid mer fritid, och fritid är väl mjukt? Visst?
• En hustomte som fixar snickeri och trädgård. (Hustomtar är också mjuka, så det så!)

Tre viktiga klappar (viktigast av allt)

• Hälsa åt alla min närhet
• Att världsekonomin gör en kovändning. Uppåt! Så att jag och alla andra får behålla våra jobb.
• Att alla krig upphör och att den globala uppvärmningen och allt annat som har med miljöförstöring att göra visar sig vara en bluff…

Och vilka stackare ska jag skicka detta vidare till då?

Det får bli: Marie, Ylva, Asta, Anna-Karin och Bibbi.

Känn inget tvång. 😉

Sa (skrev) jag att jag gillar Spotify? 😉

Detta är det roligaste som hänt mig och min dator på länge. Äntligen har jag kommit loss ur det komersiella radioträsket och kan lyssna på musik jag gillar. Mumma!

Just nu är det Oasis som spelas. På önskelistan (Hej pappa!) står nu externa högtalare till datorn för ljudkvalitén är inte den bästa även om jag inte är sååå nördig på det området.

Tack Lena för att du släppte in mig i den ”exklusiva” Spotify-världen. 🙂

Inlägget från i söndags var det många som gick igång på. Dock färre än jag väntat mig med tanke på att jag tror det stora flertalet av mina besökare är hundägare, och antalet besök har vida överstigt antalet kommentarer. Men det var ändå mycket roligt att höra folks tankar, och har du inte svarat än så är det inte för sent. 😉

När jag läser svaren/kommentarerna inser jag dock att mina egna ”samtalsämnen” var ganska fantasilösa. Min tanke var dock att ta upp det som kändes absolut mest väsentligt. 🙂 Men OK då, om man nu ska klämma in mer på de där fem minuterna kan jag tänka mig följande:

• Ett gruppsamtal där jag förklarar att vi faktiskt inte kommer fortare ut på promenaderna för att hundarna både låter och beter sig som om de ska döda varandra.
• Att man faktiskt inte kommer fortare fram för att man drar i kopplet, tvärtom går det långsammare
• Att hästar faktiskt inte är potentiella lekkamrater, trots  att de gör lekinviter
• Att kattskit (och annan skit) faktiskt inte är lämplig föda pga av den (i mattes ögon) höga äcklighetsfaktorn
• Att man inte byter spår när man spårar, varken till viltspår eller andra människospår och att pinnarna är jätteviktiga för matte
• Jag skulle fråga hundarna hur de mår, och om de har ont någonstans. Framför allt Iza eftersom hon är jättebra på att dölja saker och ting och börjar bli lite till åren.
• Utförandet av diverse lydnadsmoment skulle vi kunna diskutera i all oändlighet…

…och massor av andra saker för att vi ska få ett roligare och behagligare liv tillsammans.

Och nu var det helt plötsligt frågan om ett kvartssamtal, minst, eftersom jag förväntar mig vissa motargument från både stornos och lillnos. 😀

Idag har Murphy och hans assistenter (för sådana har han väl?) fått jobba ganska hårt. Och den här gången lyckades jag inte lura någon utav dem.

Eftersom husse varit hemma hos hundarna hela dagen skulle jag passa på att uträtta ett ärende i ”byn” (vars postadress vi har) på vägen hem från jobbet. Hur man än beter sig så blir det en omväg, och det finns tre vägar att välja på. Jag valde den ena och påbörjade färden. Efter en stund blev jag omkörd av en polisbil. Sedan kom en brandbil. Och en brandbil till. Och slutligen – en ambulans. Jag höll dock en tumme för att det som hänt inte hänt på den vägen jag avsåg att åka. Det finns några ”stickvägar” som mycket väl kunde varit målet för utryckningsstyrkan.

Men näädå, när jag var nästan framme vid målet var det tvärstopp. Enligt lokalblaskans webbsida var det tydligen en krock mellan två personbilar. Hade tvärstoppet varit ca 20 meter längre fram hade man kunnat ta en smitväg förbi, men nä! Vände (för tack och lov fanns det åtminstone möjlighet till det) och åkte en mil in till stan igen för att angripa ”byn” från ett annat håll. Resten av resan gick bra, men väl framme vid målet visade det sig att det jag skulle ha inte fanns hemma…

Tack Murphy!

***

Och så över till ett riktigt, äkta I-landsproblem!

Igår konstaterade jag med en suck att det är hög tid att röja i köksskåpen. Jag har ju en något odefinierbar (och ofattbar?) faiblesse för skålar i alla möjliga och omöjliga format och modeller. En hel del av dessa har jag inte använt på mycket länge och jag bestämde mig för att ägna några timmar av ”jullovet” åt en röjning. Det finns säkert även annat än skålar som skulle passa bättre på någon loppmarknad än i mina köksskåp. I samma veva skulle jag även ta ett röj bland kökshanddukarna eftersom den högen liksom lever sitt eget liv numera.

I dag fick jag min julklapp på jobbet, och vad tror du den bestod av?

Du får en gissning!

*

*

*

Rätt gissat! Skålar och kökshanddukar (och två köksknivar)… Inget fel på grejorna, de var jättefina. Men…

***

För en stund sedan tränade jag lite med K på VBK (=vardagsrummet). När han fått ”sova” på saken i några dagar så hade det där med klossträningen klarnat betydligt i den lilla terrierhjärnan. Först gjorde han några försök att gräva sig in under klossen men kom snabbt på vad det gick ut på. Sen var det jag som inte läst läxan ordentligt… När jag tog ett break och fräschade upp minnet via datorn visade det sig att vi gått direkt från steg 1 till 4. *rodnar*

Å andra sidan har vi inga större problem varken med ingångar eller utgångsposition så varför tränar jag detta då? Eftersom jag inte kunde komma på något bra svar på den frågan har jag nu förklarat klossträningen nedlagd. 🙂

Och ute är det ca 0° och regnar. Mys – eller inte?

En högst hypotetisk fråga till dig som har hund:

Om du fick fem minuter (per fyrfoting) då du kunde prata på alldeles vanlig svenska med din hund, föra ett logiskt resonemang och förklara saker och ting; hur skulle du disponera dessa fem minuter?

Själv skulle jag ägna de fem minuterna åt detta:

Iza
Jag skulle förklara att om hon bara kunde ge fullständigt f*n i att jaga vilt (och katter) skulle hon kunna vara lös på promenaderna och vi skulle få ett trevligare och roligare liv båda två, men i synnerhet hon.

Karlsson
För honom skulle jag förklara att kloklippning ytterst sällan leder till döden.

Sen skulle vi ha ett preventivt samtal om hur tråkigt livet blir om man börjar jaga vilt och katter.

Sedan har nog mina fem minuter gått. Att jag älskar dem förstår de nog ändå, så det behöver jag inte ta av den här tiden till.

Som sagt; vad skulle du prata om? Svara i kommentarerna!

(Det är helt OK om du ”stjäl” detta till dig egen blogg, men glöm inte att tala om var du hittade det, och skriv dina svar här först. 😉 )

När Karlsson var färdigtrimmad (nåja, men ganska mycket tog jag) gav vi oss ut på en lek- och buspromenad, bara han och jag. Det är alltför sällan vi gör det, men nu passade vi på medan husse och Iza gick på annat håll. För ovanlighetens skull fick jag även med mig kameran!

Tyvärr var det mulet och därmed inget vidare fotoljus, men några bilder blev det iaf.

Pipande tennisboll uppskattas!

Den blicken…

Full fart. Hit och dit. Fram och tillbaka. Och hit och dit igen!

Lite snö i skägget är aldrig fel. 🙂

Här kan man träna framåtsändande!

😉

J*la matte som slänger in korven i granen!

Visst är det vacker med snön, det kan ju inte ens jag förneka. Men den sätter onekligen lite käppar i träningshjulet.

***

Dagens sökord (för att hamna på min blogg):

ekorre vilopuls

Hm…? Jodå, jag har skrivit både om ekorrar och vilopuls, men inte samtidigt.  Den som sökte hittade nog inget matnyttigt här.

Tro det eller ej, men på något mirakulöst sätt löste det sig igår. Jag var lite kreativ i logistikplaneringen och sedan kunde jag unna mig både snaps & julöl utan att det gick någon nöd på hundarna. Detta tack vare att utmattad husse körde bil till sitt julbord, och bil hem, direkt när maten var uppäten. På så sätt fick hundarna det dom behövde i form av rastning och kvällsmat, och jag kunde koppla av på ett helt annat sätt. Det enda problemet är att min bil nu befinner sig på annan ort, dvs i stan, men den får jag hämta senare idag, med husses hjälp.

Kvällen började som sagt med ”idrott”, i form av dart, biljard och … golf! I riktig golfsimulator! Slutsatserna av detta är;

1. Om jag tröttnar på hundträning så är INTE golf ett alternativ som fritidsaktivitet.
2. Biljard kanske man bör spela oftare än vart 30:e år om man ska nå framgång?
3. Ny utgångsställning i dart/pilkastning hade oväntat positiv effekt.

Hur som helst ingick jag INTE i det vinnande laget, men vi hade rätt roligt ändå.

Sedan bar det iväg till julbordet. Maten var i stort sett helt OK, vissa toppar och en del dalar men snittet var faktiskt mer än OK. Kvällen höjdpunkt (för vissa, inte för mig) var när ett nypåfyllt fat med hjortstek beslutade sig för att testa om Newtons teori om gravitationskraften fortfarande ägde giltighet. När jag plockade något från fatet bredvid (!) gled det i golvet med buller och brak, vilket föranledde applåder från sällskapet som satt närmast och uppenbarligen trodde att jag förorsakat det hela. Det finns dock ögonvittnen på att så inte var fallet. Att man läser skylten, om vad som finns på fatet, borde det väl tåla?

Kvällen var trevlig och vid 23-snåret var vi rätt nöjda. Vi drog ju igång redan kl 16 så… Då fick jag skjuts hem av en jobbarkompis man som hämtade henne, så det hela löste sig väldigt smidigt till sist.

Kl 00.00 *pip* kröp jag i säng, och kl 08.00 *pip* tyckte terriern (av alla fyrbenta varelser!) att det var nog och började öva galoppombyten på min mage. Man får väl bara vara tacksam att det inte var Iza som kom på DEN idén.

Nu funderar jag på att ställa Karlsson på trimbordet. Undrar vad han tycker om det? Tre veckor kvar till My Dog så det är nog hög tid för en grovtrimning iaf.

Om man nu ska försöka hitta något positivt med det här ymniga snöfallet så är det väl att dagens lunchpromenad blev förhållandevis lugn och städad. Vi såg inte till en enda levande varelse, förutom russhingsten, på hela djävulsrundan. Och eftersom han skiter i oss så skiter vi (läs Iza) i honom. Så rent mentalt var promenaden rätt begaglig. 🙂

Ikväll är det julfest med jobbet. Det börjar redan vid 16.15 med diverse ”idrott” (typ bowling, biljard, dart?) för att sedan fortsätta med julbord på ett annat ställe.

Murphy började lägga sig i det hela på ett tidigt stadium; redan när husse fick inbjudan till julfest med sitt jobb, samma kväll. Naturligtvis. Varför blev jag inte ens förvånad?

Nåja, det skulle väl gå att trassla ihop. Jag planerade att jobba hemma idag (vilket jag också gör och där snuvade jag Murphy på konfekten) och husses fest börjar senare så det skulle ändå inte bli så många ensamma timmar för de vilda djuren.

Men Murhpy gav sig inte med det minsann! Näädå!

Nu snöar det rejält och har så gjort i några timmar. Detta innebär att husse förmodligen inte går på någon julfest alls. Han jobbar istället, och naturligtvis är det mest synd om honom.

Men snöfallet innebär också att jag inte vågar chansa på att få tag på en taxi som kan ta mig hem när det passar mig och uppför (de sannolikt oplogade) backarna. Om jag ska vara med får jag alltså hålla mig nykter och köra egen (fyrhjulsdriven) bil så att jag vet att jag kommer hem till hundarna ”i tid”. Och känner jag mig rätt så infaller ”i tid” vid 21-snåret… Kul typ man är va’?!

Och visst, jag dör väl inte av att hoppa över snapsen och ölen, men just på julbord med jobbet så underlättas det hela av att man har en viss promillehalt i kroppen. Men nääädå, inte om Murphy får bestämma.