Kategori: Uncategorized

Nu hittade jag mina kommentarer. De hade fastnat i skräppostfiltret! Mysko…

…tycker Karlsson. Han som är van att sova sin skönhetssömn på förmiddagen står med tom blick i köket och bara tittar på när jag springer in och ut, upp och ner, fram och tillbaka och packar…

Nu kan jag inte ens kommentera i min egen blogg? Kommentarerna bara ”försvinner”…

Och när jag försöker skicka samma kommentar igen så får jag svaret ”Hittade en likadan kommentar; det verkar som om du redan hade sagt det här!”

Men den visas inte på sidan och finns inte bland kommentarerna när man är inloggad???

Idag hade jag lite is i magen och avvaktade med hundpromenaden i en fåfäng förhoppning om att det skulle sluta regna. Och, kors i taket, det slutade regna. När jag kom hem från stan och obevekligen var tvungen att ge mig ut så såg det nästan ut som om solen skulle komma fram!

Jag bestämde mig för att vara lite ”wild & crazy” och gick iväg utan regnkläder med telefonen inlindad i plastpåse. Jag tål ju vatten men om telefonen gör det är mer tveksamt. Med facit i hand kan jag konstatera att plastpåsen var en överloppsgärning. Hundpromenaden avverkades alltså till största delen i strålande solsken (och en luftfuktighet på typ 98%). Hade inte varit kul att promenera i regnkläder…

Efter regn kommer solsken skrev Annette i en kommentar till förra inlägget. Det stämmer uppenbarligen. Vad jag inte tänkt på var att Efter regn kommer katter… Vi har idag sett katter på ställen där vi aldrig ser några annars. Till hundarnas förtjusning och till min förskräckelse. Uppenbarligen hade de legat inne och tryckt hela dagen i avvaktan på bättre väder och så – blev det bättre väder. På ett ställe höll det på att gå riktigt åt skogen. När vi kommer över ett backkrön på grusvägen så sitter det en kattjä….. precis nedanför den lilla backen. Där skulle jag försöka parera en sjövild schäfer och en lika sjövild borderterrier i nedförsbacke, på löst grus… Nåja, vi överlevde. Blev nästan rädd att katten skulle kasta sig på hundarna för den såg INTE snäll ut när vi passerade, och den vägrade att flytta på sig. Men samtliga kom helskinnade ur detta drama.

Resten av kvällen skall ägnas åt fortsatta förberedelser inför semestern inklusive husvagnspackning. Om bara alla kläder behagar torka någon gång? Torkförhållandena är ju inte direkt idealiska…

Tja, hundarna kan man INTE lita på. Åtminstone inte vad det gäller deras funktion som väckarklocka. OK, Karlsson har väl aldrig haft några större talanger på det området men Iza brukar ju se till att matte kommer upp senast 07.00. Eftersom jag inte ville starta första semesterdagen till vrålandet från klockradion satte jag den alltså INTE på ringning. Och vad händer? Jo, Iza bestämmer sig för att matte är värd en sovmorgon och väcker mig inte. Kl 08.00 vaknade jag av egen ”kraft”. Har en hel del att pyssla med idag så det var inte så lyckat…

SMHI kan man lita på! Åtminstone om de förutspår regn. Då blir det regn. Om de däremot förutspår solsken ska man inte känna sig lika säker…

Telia, kan man lita på dom? Försökte ringa till den lokala butiken igår för att höra om min reklamerade telefon möjligen var på ingående. Att komma fram dit visade sig dock vara en omöjlighet eftersom jag hamnade hos en sån där talsvarsmaskin som vägrade förstå vad jag ville. När jag lämnade in telefonen sa de att det brukar ta 10 arbetsdagar. Den tiden är numera förfluten, med råge. Jag vill ha tillbaks min telefon innan vi åker. Och vi åker imorgon!

Internetbanksdosan kan man inte lita på. Den har bestämt sig för att bara visa delar av siffrorna. Förmodligen för att göra det hela lite mer spännande? Igår fick jag göra tre försök innan jag lyckades gissa rätt på vad den första siffran i koden skulle vara. Den bestod nämligen bara av en liten prick! Därmed måste jag bege mig till banken idag också. Jag hatar verkligen att gå till banken och köa…

Dock ligger banken och Teliabutiken strategiskt placerade på varsin sida om Apoteket så det passar bra med inköpet av Exspot som också måste göras idag.

Som jag tidigare konstaterat så genererar Iza många grå strån på mattes huvud även om man oftast har ganska roligt när man får dem och de i jämn takt täcks över av hårfärg. Idag fick jag åter detta bekräftat!

Bestämde mig för att fira semesterstarten genom ett träningspass på klubben. Först körde jag Iza lite men det var ganska rörigt på plan så det var noll koncentration. Gick då och bytte hund (se där, fördelen med att ha två hundar 😉 ) och körde Karlsson istället som skötte sig alldeles utmärkt trots att det fanns pipleksaker på andra ställen på plan.
Efter en andnings- och snackpaus  på altanen var det dags för tredje skiftet. In med K i bilen igen och upp med Iza på plan. Körde lite inkallning med stå och tja… det kanske finns hopp? Åtminstone om tävlingsledaren fullständigt saknar både måttband och ögonmått och kör inkallningen på 20 meter istället för 50? Efter det var det folktomt på agilitybanan. Gick ner och körde lite slalom och hoppkombinationer. Så fick jag för mig att jag skulle testa något vi inte gjort på ett par år, om vi någonsin gjort det? Jag kommer inte ihåg… Ställde tre hinder på linje, hinderstöd mot hinderstöd och så skulle hon hoppa slalom över dessa, fram och tillbaka liksom…

Nu hör det till historien att våra hinder ser ut så här ungefär:

Då kanske ni kan tänka er hur det blir när man ställer dem tätt ihop?

.

.

Har ni tänkt färdigt?
.

.

.

Då kanske ni också har räknat ut vad min schäfer gjorde?

Jo, hoppade naturligtvis bom – hinderstöd – bom – hinderstöd – bom… *fniss*
Får nog ta på mig det via taskig handling. Var tydligen för snabb för en gångs skull 😛

Men det är bara att konstatera att hon är oerhört kvick och smidig och säkert skulle kunna ha en lysande karriär på agilitybanan om bara matte hängde med i tempot och vågade lita på att hon inte hittade på något annat bus…

…loggar jag ut från jobbet och sen är det SEMESTER! 😀

Dock kommer jag ha dator i ett par dagar till så än blir ni inte av med mig. 😉

De som läser här regelbundet kanske minns historien med min bilförsäkring från mitten av juni? Annars går det att läsa här och här.

I korthet var det som följer; jag fick nytt försäkringsbrev från Folksam pga nytt försäkringsår. Ringde och meddelade att min lätta lastbil numera var transformerad till en personbil. Ett annat fel uppdagades vilket gjorde att jag började kolla andra försäkringsbolag och dagen efter bytte jag bolag. Ringde Folksam och meddelade detta vilket de även såg i sina register. Några dagar senare får jag ett nytt försäkringsbrev från Folksam på ”personbil”. Insåg dock att det förmodligen var skickat innan jag sa upp försäkringen så jag hetsade inte upp mig nämnvärt.

Idag, nästan tre veckor senare (!!!) får jag ytterligare ett försäkringsbrev från Folksam. På en lätt lastbil?!? Ringer och kollar och mycket riktigt är försäkringen på personbilen annullerad. Men inte försäkringen på den lätta lastbilen! Nu pratar vi alltså om ETT OCH SAMMA fordon, med samma registreringsnummer?! Det är inte undra på att man undrar hur dom har det i sina register…

Nu har dom lovat dyrt och heligt att inte ett enda av ”alla” mina fyrhjuliga fordon är försäkrade hos dom… Vi får väl se om jag tror dom?

Igår kväll, när Karlsson satt och uträttade nr 2 på gräsmattan bakom huset, så studsade det iväg ett rådjur på åkern i det höga ”gräset” (havren?). Rådjuret passade också på att ”skälla” rejält. K såg det nog inte på grund av den höga växtligheten men att han hörde var det ingen tvekan om. Vad gjorde han? Jo, han sa ”boff” och så gick han raka spåret till mig när han var klar med det han höll på med. Pussgurkan! Iza hade dragit som en avlöning…

För övrigt så brummar en stor skogsmaskin just nu runt i ”min” spår- och uppletandeskog och tar hand om stormfällda träd. Vågar inte tänka på hur det ska se ut när han är klar med tanke på hur blött det är? Djuupa spår blir det. Det handlar inte om speciellt många träd men dom är väl spridda och maskinen måste ju ta sig emellan dom. Sen ska väl en annan maskin transportera ut dom till vägen också… *suck*

För övrigt höll samma maskin på att skrämma mig av vägen i förrgår. När det stormade i vintras så rasade det en gran som hamnade med yttersta toppen ut över grusvägen. Där har den legat sedan dess. Ett tryggt inslag i miljön liksom, som man girat runt utan större besvär. I måndags, när jag åkte in till jobbet mitt på dagen, så fick granen helt plötsligt liv. När jag var 3-4 meter framför den så flyger den iväg i full fart, genom björkslyn och av vägen!!! Jag hoppade högt och att jag inte slutade i diket är ett under. Naturligtvis var det skogsmaskinen som åstadkom detta men den stod så till att den inte syntes från vägen. Ibland är man onekligen mer lättskrämd än vad som är hälsosamt. 😛

Undrar vilka obskyra besökare min blogg kommer att få nu? Med DEN rubriken…

Nåväl, detta ska uteslutande handla om terrierns perversioner, eller rättare sagt; en utav dom. Han har säkert fler. 😉

Senaste hobbyn han skaffat sig är lite udda. Vid ett par tillfällen senaste veckan har han rymt. Men inte långt. Rymningarna sträcker sig till 20 meter eller nå’t. Rätt vad det är sätter han av rakt ut i terrängen vid sidan av stigen där vi andra ”normala” promenerar lugnt och sansat. Första gången trodde jag att ”shit, nu har han fått syn på något vilt som både jag och Iza missat”. Men nä. 15-20 meter bort tvärnitar han och så springer han framochtillbakaframochtillbakaframoch… ja ni förstår, på en sträcka av 10 meter. Han fullkomligen studsar mellan stubbar, stenar och trädstammar. Öronen är försatta ur funktion. Där springer han under en minut eller två medan jag och Iza storögt tittar på. Sen börjar öronen fungera igen (eller hjärnan?) och så kommer han och ser ut som om inget hänt, frånsett att han har en något häftigare andhämtning.

Idag upprepade sig samma sak, men inte på samma ställe. Den här gången sprang han framochtillbakaruntruntruntframochtillbaka… Hela poängen med det hela är tydligen att det ska vara riktigt ”brôtig” terräng. Ju mer det finns att hoppa och studsa mot desto bättre. Nåja, blir han lycklig av det så kan vi väl unna honom det, bara han inte skadar sig. Det ser onekligen lite riskabelt ut ibland men jag tror han har hyfsad koll.

Varför?

Varför ska det vara så in i he***te svårt att göra en pdf för tryck? Varför kan det inte bara finnas ETT sätt? En pdf för skärmvisning är ju inga problem men till tryck finns det sjuttiarton olika varianter. När det krånglar och man ringer och frågar ”expertis” så får man till svar; har du provat det? Men du kan göra så? Eller så kan du göra så? Eller så kan du gå in där och välja… etc.

För att inte tala om att alla som ska ta emot dessa pdf:er har olika uppfattning om exakt på vilket sätt den ska skapas för att passa just deras system.

Jag trodde i min enfald att pdf skapades för att förenkla livet men det vete f*n…

Men nu är det gjort och snart (inom en timme) lämnas klubbtidningen till tryck. Sen kan jag ”slappna av” i ett par månader innan det är dags för nästa nummer.

Igår fyllde T den äldre 13 år! Ofattbart att det är 13 år sedan hans höggravida mamma galopperade hem från oss, över åkern. Allt för att få igång förlossningen. Och det lyckades, morgonen efter bar det iväg till BB. 🙂

I egenskap av heders-moster var man naturligtvis inbjuden på kalaset. Husse jobbade och kunde inte följa med men jag och Karlsson gav oss iväg. Redan utanför huset började K tjuta av lycka. Han kände igen sig och noterade snabbt att detta var huset med alla bollarna! Den här gången blev det dock inte så mycket bollar för Karlsson. Han fick mest hålla koll på när barnen spelade fotboll, utan honom, till hans stora förtret. Dock fick han möjlighet att (nästan) pussa ihjäl ett antal människor i varierande storlekar och att slicka rent några glass-assietter så jag tror han tyckte kvällen var ganska lyckad ändå. 😉

Någon han inte fick pussa på var 0,5-åringen på kalaset. Han var dock mycket nyfiken och han och barnet tittade på varandra – lääänge. Barnet tyckte nog att K var ganska fascinerande också, så länge han inte skällde… Då blev det lite gråt och tandagnisslan och jag kan ju hålla med om att ljudet inte är alltför angnämt.

Idag hällregnar det … igen! Börjar få onda aningar vad det gäller semestervädret… 😦

Som den hängivna mac-användare jag är så bara älskar jag denna! *fnissar hysteriskt*

…får man ha i benen brukar det ju heta. Idag löstes det dock med lite däckslitage och minskad nivå i bränsletanken på bilen (samt en del irritation).

När jag kom till hundutställningen och skulle parkera så … hade jag ingen plånbok. Den låg hemma. Bara att åka hem och hämta och åka tillbaks, en nätt resa på ca 2,4 mil, helt i onödan. Vaccinationsintyget för Karlsson (som var med) hade jag minsann kommit ihåg men plånboken. Nä!

Nåja, sent om sider var vi på plats och kunde se Bibbi plocka hem en 1:a med CK med husses wachtel. Roligt!

Själva slappnade vi av totalt idag och bara spankulerade omkring och kikade. Ytterligare några pipleksaker investerades det i och hade Karlsson fått sin vilja fram hade plånboken blivit mycket tunnare. Tycker att samma ”regler” borde gälla som i matbutikerna – inget godis vid kassorna. På hundutställning borde det vara ”inget hundgodis eller roliga leksaker i marknivå”… En tvåbent fyraårings ha-begär måste vara en västanfläkt jämfört med Karlssons?

Förmiddagen ägnades bl a åt ett spår med K. Nu har han fått upp tempot rejält det lilla träsktrollet. 🙂 Det är knappt så att matte hänger med i svängarna längre. Och ändå slarvar han inte. Det är klart att han tappar spåret ibland men han är oftast väldigt rationell när han ska tillbaks. Alla sju pinnarna tog han också utan problem. Riktigt snyggt var det. När han var framme vid slutapporten var frågetecknen betydligt färre (och mindre) än förut. När han sen fick bära pipleksaken som en trofé ända hem var lyckan fullständig. Och det är bara att konstatera; det är i skogen vi hör hemma, och möjligen på appellplan. Vi är rörande överens om att det är betyyydligt roligare än utställning, basta!

…så här trött blir man efter en dag på kapplöpningarna … nej förlåt, det var visst bröderna Marx. En dag på hundutställning menar jag. 😉

Det är mysigt med TV-kväll i soffan!