Snacka om fastkörning i hemsidesnickrandet!
Jag hade en startsida som fungerade men jag var inte helt nöjd med designen. Nu har jag gjort om den, lyckats slarva bort den första, och får inte den nya att fungera som jag vill. Och ändå gör jag precis som på den förra när jag ska fixa länkar osv. Tycker jag i alla fall. Men uppenbarligen gör jag något fel. Nu ser jag i kors, tårarna är nära (ja sån blir jag när jag kör fast) och … jag blir galen!
Klart slut!
Kvällen igår blev ett stort fiasko pga av att matte fick ett fullständigt hjärnsläpp.
När jag packat in mig och Iza, samt ryggsäcken med tillbehör, i bilen och ska köra iväg så slår det mig; var det verkligen simning 19.40 idag? Vi simmar ”alltid” 19.40, men jag fick onda aningar. Och mycket riktigt; när jag gick in och kollade almanackan stod det 18:50… *suck* Vid det laget var klockan ungefär 19.05 och det tar minst 15 minuter att ta sig dit så det var liksom kört.
Nåja, jag ringer väl och kollar om det är ledigt senare tänkte jag. Men tji fick jag. ”På grund av stor patienttillströmning hinner vi inte svara i telefon…”
Jag blev så där irrationellt superirriterad, till ingen nytta. Just det faktum att det var Izas födelsedag gjorde av någon underlig anledning att jag blev extra frustrerad; jag hade ju liksom ”lovat”. Misstänker dock att Iza var minst lika lycklig för att slippa tillbringa födelsedagen i simbassängen. Som kompensation tog jag med mig hund och pannlampa ut på en promenad istället. Inte ens det blev lyckat eftersom jag inte orkade byta om utan var klädd för att sitta i bilen/vara inomhus i en varm simhall och DET var ingen optimal klädsel för -2° och kalla vindar…
Det som retade mig mest av allt var att jag ”aldrig” glömmer en bokad tid. Nej det är faktiskt sant. Det är extremt sällsynt att jag glömmer något som ska göras typ tandläkartider, möten på jobbet osv. Sist det hände var nog år 2000 när jag missade en frisörtid… Ibland får jag kolla exakt tidpunkt i kalendern, men jag glömmer inte. OK, det gjorde jag ju inte igår heller, men det var det där med tiden.
Och vad lärde vi oss av detta?
Jo, ändra aldrig ett vinnande koncept, dvs simma alltid måndagar 19.40!
Det är mycket med siffran nio idag!
GRATTIS till min lilla schäfertant som idag, 09-02-09, fyller nio år! Och som vanligt undrar jag; var tog dom åren vägen?
Hur som helst är hon väldigt fräsch för sin ålder, och jag håller tummarna att det förblir så länge till.
Som vanligt firar vi med vaniljglass. Present är liksom ingen idé för eventuella leksaker konfiskerar Karlsson omedelbart och dödar innan någon ens hunnit säga ”grattis”.
För att undvika kvävningsincidenter fick de idag äta glass en i taget, med den andra fyrfotingen i annat rum. Senast blev ju Karlsson så stressad att han satte allt i halsen. Idag gick det lite mer ”städat” till, åtminstone för K:s del, men nu lär han väl lukta gammaldags vanilj i skägget en vecka igen. 🙂
Iza bryr sig inte om att hon inte har någon konkurrens. Och kolla blicken…
Va’, är det redan slut?
Mmmm, så gott att kunna äta lugnt och njuuuta…
Och Karlsson fortsätter att försöka slå rekord i konstiga sovställningar. 🙂
Gårdagen förflöt i ett hemsidetöcken. Efter några timmar upptäckte jag två hundar som stod och stirrade på mig och lät konstigt. Första tanken som slog mig var ungefär; vem har köpt dom? Jag började nämligen tro att jag bara hade digitala hundar. Sen kom jag på att det var mina, släppte tangentbordet för ett par timmar och gav mig ut på promenad. Jag fick i alla fall mycket gjort med hemsidan, men idag har jag fått tips om hur man kan göra på ett annat sätt, så nu kanske jag gör om alltihop…? Eller inte?
Kvällen ska jag och födelsedagsbarnet tillbringa i (och vid) simbassängen. Det får bli hennes present; egen tid med matte.
Att Karlsson är BÄST i mattes extremt partiska ögon kan ju inte komma som nå’n överraskning för någon. Men nu är han även MEST – på Borås BK. 🙂
Vid årsmötet (som gick av stapeln igår) delas det alltid ut en massa utmärkelser för årets si och årets så. Någon sådan lyckades vi inte bärga, men när det blev dags för uppflyttningsdiplomen blev det storslam. 🙂
Hela tre uppflyttningar under året var det ingen som lyckats med – mer än mitt lilla träsktroll! Till nästa årsmöte siktar vi på två…
Festen på kvällen var väl trevlig, men för min del … stillsam. Dvs jag hade bilen med mig och drack inget starkare än Loka, i motsats till de flesta andra. Vid 23-tiden åkte jag hem till hundarna, eftersom husse fått ge sig iväg och jobba, men jag misstänker att det hölls igång en bra stund efter det.
Sen kan man ju undra vad detta skulle vara bra för?
Redan igår när vi var ute och sladdade runt med hundarna i snömodden blev jag arg, frustrerad och så ledsen (nästan så att tårarna kom) på den här j*vla snön och isen som sätter käppar i hjulet för hundträningen. Och så har detta ramlat ner under natten!? Jag vill spåra, jag vill träna lydnad, jag VILL!
Sen insåg jag att det inte är någon idé att ödsla den typen av energi på nå’t jag inte kan göra något åt, mer än att möjligen flytta till Skåne. Just det är dock något som inte lär ske just den här vintern. Just nu känns det som om hela vår(tävlings)säsongen är på väg att spolieras… Vi har inte spårat på minst en månad, och innan dess var det inte heller så mycket pga av mina skador. *suckar jättedjupt*
Ja ja, man kanske kan pigga upp sig med veckans tulpan? Bilden är tagen för ett par dagar sedan och nu börjar de se lite luggslitna ut, men so what?
Nu har jag flyt! Arbetet med den (eventuellt) blivande hemsidan har lossnat. Men eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat så … lär ni få vänta ett tag på premiären. Hur långt är ett tag? Tja, hur långt är ett snöre?
Mitt största problem just nu är: om jag har en bild som är 700 pixlar bred, och under den en tabell som är 700 pixlar bred – varför i he*te blir de inte lika breda i webbläsaren?
Mitt näst största problem är hur jag ska få något annat gjort idag. Jag har nämligen en tendens att fastna…
Det var slut på både grönsaker och kryddor på ICA så jag blev tvungen att köpa frukt?! Jag som var sååå sugen på grönsaker… 😉
Trodde inte att hela stan läste min blogg, för det måste väl vara mina inlägg från igår som gjort slut på lagret, eller? Nähä, inte det nej…
Hur som helst, med eller utan grönsaker, är det underbart att det är fredag. I morgon kväll är det årsmöte och årsfest på klubben, och förhoppningsvis blir det väl någon form av gemensam hunträning på söndag om ”väglaget” tillåter. (Efter nattens snöfall, ca 1 dm, som med hjälp av plusgrader förvandlats till snömodd, slask och vatten så är det väl tveksamt.) I övrigt är helgen oplanerad. En del pill med den (eventuellt) blivande hemsidan blir det säkert. Det börjar faktiskt arta sig med såväl design som struktur. Nu ska bara ”strukturen” fyllas med innehåll också…
Periodvis drömmer jag intensivt, och kommer ihåg en hel del när jag vaknar.
I natt drömde jag att jag gjorde äggröra, men den fick stå på spisen för länge och blev … stekt potatis?!
Det vore något för en drömtydare att bita i…
Två centimeter snö gjorde susen! Nu har man inte ens en chans att se vilka 75% av promenadrundorna som täcks av blankis så att man kan välja var man kan sätta fötterna… Förvisso gör ju mina Icebug att jag går hyfsat säkert men den här flera veckor gamla och stenhårda isen biter knappt dom på och jag går som en (mycket) gammal tant. Husse gjorde en rejäl vurpa på lunchpromenaden, dock utan personskador.
Och förresten, när vi ändå är igång och möblerar om i livsmedelsbutikerna…
…så kan vi väl besluta att den till höger bör ligga på hyllan för färska kryddor och den vänstra bland frukten?…
Det gamla djungelordspråket Frukt är godis tycker jag vi gör om till Choklad är frukt (eller grönsaker, eller kryddor).
Någon emot?
Nä, jag misstänkte väl det. 😉
För det första kan man undra VEM som får idén att kombinera choklad och chili?
För det andra kan man konstatera att; det blev väldigt bra! Originellt men bra.
För det tredje kan man undra vad som fick mig att köpa den första gången? Jag tror det var något jag läste på en blogg någonstans (Lena?)
Och med tanke på smaksättningen borde den väl räknas som en grönsak. Visst är det så? Snälla…
Nu ska vi bara lösa mysteriet med varför den ligger på godishyllan i butiken när grönsaksdisken vore en mer korrekt placering?
Nej, det är inte så att husse står i köket och lagar indisk curry om nu någon trodde det. 😉
Ett sådant ”event” hade förvisso varit nog så exotiskt, och då menar jag inte bara doft- och smakmässigt…
Jag och Iza har just kommit hem från simmet, och idag var det dags för övervakning av simfröken. När Iza och fröken strålade samman stack Iza sin vana trogen nosen rakt in mellan simfrökens bröst. Så gör hon på all personal på djursjukhuset (även de manliga 😉 ) i hopp om att där ska lukta katt. Oftast luktar det mycket riktigt katt och då blir hon kvar ett tag.
Idag blev hon dock lite avvaktande samtidigt som hon var väldigt nyfiken, och det fick sin förklaring.
Vildhund.
Och då pratar vi inte vildhund à la Karlsson eller något i den stilen, utan vildhund på riktigt.
Närmare bestämt afrikansk vildhund.
Det visade sig att på övervåningen befann sig ett ”gäng” sådana från Borås Djurpark (där jag även snott bilden). De var nedsövda och skulle få tänder rotfyllda av tandläkaren! Håhå jaja, inte ens vildhundar klarar sig tydligen från sådana ”operationer”, men de lär väl slippa betala själva?
Simningen gick bra och Iza fick ”med beröm godkänt”. Idag gjordes även pulskoll före, direkt efter, och en stund senare.
Före var pulsen 88 men då var hon redan ganska speedad och hade hoppat, farit och flängt. Direkt efter 25 minuters tuff simning (med ca 15 i jetstreamen) var den 144 och efter ytterligare sex minuter hade den gått ner till 100. Detta är tydligen mycket bra enligt simfröken. Jag har ingen aning, men får väl tro på vad dom säger. Ska försöka ta en vilopuls på henne också, i riktig vila, och se vad den ligger på.
Några hekto hade hon gått ner också och har nu bara fyra hekto kvar till ”målvikten”. Inte utan att man blir lite avundsjuk. 😉
Jag har ännu inte talat om för schäfertanten att hon ska få fira sin födelsedag (på måndag) plaskandes i simbassängen. Hade inte en tanke på det när jag bokade tiden, men det får väl gå.
Nu ska jag fortsätta pilla med min (eventuellt) blivande hemsida. Det är väl tusan att man ska ha sådan prestationsångest? Och beslutsångest? Ett problem är att jag är gravt layoutskadad och blir superstörd av att inte kunna styra utseendet med järnhand och millimeterpassning. Jag måste försöka lär mig leva med att det kommer se ut lite ”hur som helst” beroende på folks web-läsare, fönsterstorlek, skärmupplösning etc. Bittert!
Sen får jag ideligen nya idéer om hur det ska se ut. I runda slängar fyra gånger om dagen! Hinner oftast inte ens prova mina alldeles lysande idéer innan de ersätts av nya, ännu mer lysande, idéer… *suck*
Oftast när jag lagt ut youtube-klipp med musik har nostalgifaktorn varit överväldigande. Nu ska jag bryta den ”trenden”!
Jag har nog skrivit om Mando Diao tidigare och jag är övertygad om att jag inte ingår i deras ”målgrupp” men det hjälps inte för jag tycker att de är sååå bra. Har ett flertal CD tidigare och nu upptäckte jag till min glädje (via Spotify) att det är en ny på G. På Spotify fanns denna låten som teaser och vips – så hade jag beställt CD:n som ännu inte är släppt! Ett par veckor får jag vänta, men det är det säkert värt. Men varför CD då, den kommer väl på Spotify? Jo, detta är perfekt bilåkarmusik! Många mil har avverkats till tonerna av Mando Diao och fler lär det bli. Att städa till slammerrocken går också lysande. 😉
Så, nu är det bevisat; det växer inte bara musikalisk mossa på kärringen. 🙂
Och här är ytterligare en pärla! Den låt som ursprungligen väckte mitt intresse för bandet från … Borlänge!
Åkte till jobbet 07.15 i morse, och det började ljusna!
Kom hem 17.00 och det var inte kolmörkt!
Det kanske finns hopp?
Nu ska jag träna rutan med Karlsson. I köket!
Visste ni att 2 – 1 = 0? Eller att 1 + 1 = 3,5?
I fredags kväll körde jag ju iväg Iza till hundvakten. Jag såg fram emot att umgås på tu man hand med Karlsson i TV-soffan men hej vad jag bedrog mig. Gissa vad det lilla krypet gjorde? Jo, han gick och la sig i arbetsrummet (på övervåningen) och tjurade hela kvällen.
Idag hämtade vi Karlsson på hemvägen och han var ensam hund i huset i ett par timmar. Allt var frid och fröjd och han var sååå lugn. Sen hämtade jag Iza och sen var det som att ha 3-4 hundar hemma istället för två! Det är tur att dom är söta…
De har i alla fall skött sig fint hos sina respektive hundvakter, som vanligt. De är välkomna tillbaka, och det är ju alltid skönt.
Själva har vi haft en bra helg i Stockholm. The Producers, som vi såg på lördagkvällen, var väl OK. Hade nog, ärligt talat, väntat mig lite mer. Kvällens riktigt positiva överraskning var Ola Forssmed som superduperfjolla! Jösses vilken talang, och vilket fysiskt agerande. Där fick jag mig några rejäla skratt!
Gårdagen ägnades åt att lulla runt på stan ett par timmar, träffa ett par kompisar på dagen och på kvällen var vi ute och åt middag med en gammal kompis till mig och henne familj. Jättetrevligt hade vi det, och god mat fick vi.
Shoppingen har varit av det mycket diskreta slaget. Dvs nästan ingenting. Lider dock av tvångstankar när jag är i Stockholm och bara måste gå på Muji på Åhléns och köpa några burkar/tuber/flaskor. Om jag börjar rensa i förrådet kan jag förmodligen öppna en egen filial snart… Men det är ett rätt billigt nöje, so why not? Och det är verkligen bra grejor att ha i neccessären när man reser bort. Frågan är bara hur många man verkligen behöver?
Boendet på Amaranten var också helt OK. Bra läge, bra frukost, trevlig bar. Men som vanligt var sängen och min kropp inte överens och jag har varit rätt mörbultad trots egen medhavd tempurkudde.
Skönt att vara hemma igen är det, även om jag har lite svårt att greppa att det är måndag? Det känns onekligen som söndag…
Den trevliga helgen fick dock ett tråkigt slut. När jag kom hem och läste mina mail fick jag veta att en vän råkat illa ut. Än en gång blev jag påmind om att man bör ta vara på dagen och nuet, för man vet inte hur länge man har det…
Förra veckan firade mitt körkort 30-årsjubileum, vilket jag snabbt försökte glömma när jag kom på det. (30 år liksom, var tog dom vägen?)
Under dessa 30 år har jag aldrig kört på ett djur.
Förrän idag.
Murphy har alltså inte flyttat härifrån om nu någon trodde det.
När jag var ca 2 km hemifrån, på gamla riksvägen, så händer det. Ett rådjur bestämmer sig för att begå harakiri med min bil som redskap!
Alla utom rådjuret klarade sig förhållandevis helskinnade från incidenten vilket inte alls var helt givet med tanke på att det var ganska halt. (Duggregn och nollgradigt ger inget optimalt väglag!) Jag hann precis se rådjuret och jag tror jag hann sätta foten på bromspedalen innan konfrontationen var ett faktum. Rådjuret gjorde en saltomortal ner i diket.
Innan jag ens klev ur bilen ringde jag jakträttsinnehavaren som är en granne. Rådjuret låg ”upprätt” i diket och var uppenbarligen inte dött. Jag höll mig på avstånd för att inte stressa mer än nödvändigt och efter några minuter ryckte det till och dog.
Medan jag väntade ringde jag polisen för att anmäla olyckan, vilket man ju är skyldig att göra. Att komma fram till rätt insans där var inte lätt! Efter att ha ringt 114 14, blivit felkopplad och bortkopplad ringde jag till sist 112.
Under mina år som civilanställd vid nämnda myndighet har jag tagit upp anmälningar om X antal viltolyckor, och för den som tog emot mitt samtal måste jag ha varit ”drömkunden”! Jag visste exakt var jag var (vilket faktiskt är ganska sällsynt att folk vet?!), och jakträttsinnehavaren var dessutom redan kontaktad och djuret omhändertaget!
Vid sådana här tillfällen är det rätt skönt att ha polisgenerna att plocka fram. Att kunna hålla sig cool, handla rationellt och göra vad som ska göras utan att bli hysterisk är värt rätt mycket. Husse, som tog bilen och kom dit mot min vilja, var nog mer hispig än vad jag var. Någon form av adrenalinchock fick jag nog för jag har varit rätt speedad en stund nu, men det kunde varit värre.
Bilen klarade sig också rätt helskinnad. Ett frongaller lossnade men det hittade vi och monterade tillbaks. Det enda kvarstående problemet är extraljusen som numera har en … hm … intressant vinkel. Med tanke på hastigheten kunde det ha blivit betydligt värre, och om jag på ren reflex börjat väja vet jag inte vad som hade hänt? Nej, jag skötte mig nog faktiskt ganska exemplariskt.
När jag en kort stund senare åkte in med Iza till hundvakten höll jag en betydligt lägre hastighet för att undvika en sammanstötning med det döda rådjurets bror/syster/mor/barn som virrade runt på vägen när jag stod och väntade. Det lyckades – inte ett rådjur i sikte.
***
Seminariedagen idag var riktigt, riktigt bra. Och om någon minns min lista för några veckor sedan så var en av punkterna detta:
Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
En av dagens föredragshållare var en tjej som pratade om kroppsspråk och kommunikation. I förbigående nämnde hon att hon även håller mingel-kurser!!! Har aldrig ens reflekterat över att det finns sådana kurser men så är tydligen fallet. Man kanske skulle gå en? 🙂
För övrigt är det väldigt skönt att ha en hundvakt som ”farbror” P. Iza fullständigt älskar honom och blev skogstokig redan på 20 meters håll när han mötte oss på gatan. Han har flyttat sedan sist så hon kunde ju inte koppla ihop platsen med honom. Att P tycker det är jätteroligt att låna Iza ibland, och inte gör det bara för att vara snäll, gör ju inte saken sämre.
Ja detta är det karriärval Karlsson måste göra nu!
Kvällens träningspass i vardagsrummet började med att jag försökte sortera alla två hundarna på varsin sida om tröskeln, och dörren. Det gick sådär, men till sist så…
Jag började med Iza som nu börjar greppa det där med omvänt lockande. Sen körde vi klossen. Har ingen aning om vad jag ska ha det till på henne, utan det var mest bara ”för att”. Hon greppade snabbt att det var framtassarna på klossen som gällde, men som med allt man gör med henne går det i 220 knyck. Dessutom lever hon i tron att korvbitar, likt rymdsonder och liknande, förintas vid inträdet i jordatmosfären och behandlar dem därefter. D v s – bråttom! Efter varje träningspass är jag positivt överraskad att jag inte sitter på akuten för återmontering av ett finger eller två. Men fingrarna har överlevt i snart nio år och de klarade även den här kvällen. 🙂
Under tiden vi körde försökte Karlsson kvala in till nationella insatsstyrkan genom att göra våldsamma inbrytningsförsök på vardagsrumsdörren, men trots intensiva tacklingar lyckades han inte bryta sig igenom den massiva trädörren.
När det var hans tur körde vi hopp-stå och han ser onekligen mer ut som om han försöker lära sig capriole och kvala in som lippizaner-hingst vid Spanska Ridskolan i Wien. Kolla på de första ”hoppsa-stegen” i filmen så får ni en uppfattning.
Han är onekligen ganska söt när han håller på men jag börjar tvivla på att detta är rätt väg att gå för att få ett kraftfullt och distinkt ställande?
Lite kryp i vinklar körde vi också. Högervinklarna ser riktigt bra ut men i vänstervinklarna lägger han sig gärna lite ner på höger ”skinka” så där får vi jobba vidare.
Nu ska jag åtminstone mentalt börja packa för Stockholmsresan. Fredagkvällen blir rätt körig med bl a leverans av Iza hos ”farbror” P som skall vara hundvakt.
vallterrier.com 