Sjunde månadssammanfattningen! Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv och ser fram emot att slippa årsresumén i december. 😁
Månaden började med ett tvådagarsläger hos Jenny Wibäck. Vi fokuserade på lydnadsmomenten. Pyssel vet ju fortfarande inte vad han ska bli när han blir stor (eller är det matte som inte vet?) så vi blandar grenar hej vilt. Smart eller inte? Det får framtiden utvisa men vi har roligt på vägen. ☺️
Temat på det lägret var apportering vilket passade oss utmärkt. Pyssel fick träna på att gripa främmande apporter men vi hann med en del annat också och han skötte sig jättefint. Det känns verkligen som om den kemiska kastreringen har haft avsedd effekt och mer därtill. Bland annat har han fått mycket lättare att fokusera och kontrollera sina impulser och det underlättar ju rejält för oss båda. 🥰 I september blir det kirurgisk kastrering men det har jag inte berättat för honom än. 😬
Första dagen på minilägret var ganska regnig och den andra var extremt blåsig men vi hade det ändå helt ok. Vi övernattade på vårt vanliga B&B, i vårt vanliga rum. Det kändes tryggt, utom när jag blev attackerade av gårdens tama kaja som jag inte ens visste fanns förrän den satt på min axel. 😱 Nåja, vi överlevde båda två även om jag fick ett rejält pulspåslag och kajan blev kränkt av mitt ohyfsade beteende. 😆
(Bilderna, utom den på apporten och den från rummet, är tagna av Helena Robertsson.)






Stärkta av kursen tog vi ett träningspass mitt i stan veckan efter, vid en busshållplats på stans största genomfartsgata. Det löste han fint den lilla jycken. Det ska vi göra om så ofta vi kan men pga extrem värme, tidsbrist och annat har vi inte hunnit med det än.
När vi kom hem var det dags att förbereda för nästa läger – Kindslägret. När man är med i lägerkommittén är det ju inte bara att packa husvagnen och åka. Det är lite annat att göra också. 😆 Förutom det hann vi med lite ”vanlig” hundträning, något spår och så steppade vi upp kongsöket. Eller rättare sagt; Pyssel steppade upp och började visa lite förståelse och riktigt intresse. Kul! Dessutom bjuder han spontant på jättefina markeringar. Det kanske kan bli något, åtminstone på hobbynivå. Det är bara att jobba vidare. 😍
Något vi också steppade upp var rallyträningen. Ett ganska rejält ”step” faktiskt. När vi en dag tränade med min rallycoach, som är i avancerad klass med sin hund, tänkte jag att en avancerad-bana har vi aldrig gått så det kan vi nog. 🤣 Faktum är att vi knappt kört en nybörjarbana! Pyssel löste det alldeles lysande, med sidbyten och allt. 🥰 Det var lite värre med hans ringrostiga matte som inte kört rally med någon ordning på tre år, drygt … 🙈 Hade jag bara gjort vad jag skulle så hade det gått riktigt, riktigt bra och det gav mersmak. Han gillar ju när det händer saker hela tiden och det gör det onekligen i rallyn.
Som sagt; vi får se vad han ska bli när han blir stor. Han kanske blir multisportare. 😁
Förutom hunderiet handlade det mesta om att vattna blommor i värmen. Jag har ju lite fler ”ickepelargoner” i år än normalt och de är rätt krävande när det gäller vatten.
Veckan innan lägret var jättevarm. Det blev till att packa husvagn i små portioner, tidigt på dagarna, och äta glass. Så mycket mer orkade man inte. 🥵







Så var det då dags för Kinds-lägret som officiellt började 18 juli men vi var på plats redan den 16:e och gjorde vad vi kunde och orkade i värmen. Eller vi och vi … Pyssel behövde inte göra så mycket mer än rasta sig, mingla lite och bada.
Tack och lov försvann extremvärmen lagom till lägerstart och sen var det ”lagom” träningsväder hela veckan. Vi körde brukslydnad på förmiddagarna och uppletande på eftermiddagarna för en superduktig instruktör. Vårt huvudfokus låg på ordning och reda (även mellan ”momenten”) och att växla upp apporteringen, både när det gällde vanliga, men för Pyssel nya, apporter. I skogen handlade det om att kunna ta andras föremål och att fokusera på föremålen även om det var vallat av både hundar och människor. Han faller ju gärna in i att spåra men vi gjorde framsteg även där.
Det blev en riktigt bra vecka med endast ett privat smolk i glädjebägaren. När vi var på väg från platsliggningen, som äger rum varje morgon, blev Pyssel påflugen av en schäfer. Hade inte jag lyckats dra undan honom i rätt tiondels sekund vet jag inte hur det gått. Han hade blöta bitmärken på ryggen så det kunde ha blivit riktigt illa. 😢 Pyssel gick och slickade på sin mjukosttub när det hände så det finns inte en chans att han provocerat fram det. Jag tror dock inte att han förstod riktigt vad som hände, tack och lov. Kalabaliken uppfattade han såklart men om han kopplade det till den andra hunden är oklart. Men … förutom den händelsen var det en bra vecka. Arrangörsmässigt uppstod såklart en del saker. Konstigt annars när en anläggning som normalt bara huserar klubbmedlemmar, väl utspridda under veckorna, samt tävlingar då och då, plötsligt ska hysa över 60 personer i en hel vecka. Allt löste sig dock med gemensamma krafter.









När lägret var slut så var det dags för after läger-administration, lite träning (!) och … trasig bil. När detta skrivs står den där den står men på tisdag ska vi förhoppningsvis lyckas ta oss till verkstad.
Månaden avslutades med att husse fyllde år och önskade sig födelsedagsmiddag i Fotskäl på ett mysig ställe, mitt ute i ingenstans, som vi inte ens visste fanns förrän för någon vecka sedan.
Pelargonsommaren har varit nådig och de blommar som aldrig förr. Det relativt torra vädret passar dem utmärkt. 🥰 Lite kantareller har jag också hittat, på hemmaplan! Faktiskt fler än jag någonsin hittat här och Maro fick posera med fångsten. Det där med att leta efter dem har han inte kommit på, det får jag göra själv. 😆
Nu har jag höstångest de luxe. Jag hatar när kvällarna snabbt blir mörkare och mörkare och man måste tända lamporna. Då kör min hjärna igång hela scenariot med kolmörker, snö, kyla och elände. Där har jag lite svårt att hantera katastroferna när de kommer, som jag annars gärna förespråkar, men vinterkatastrofen är ju så extremt förutsägbar. 😝 Men jag får väl ändå försöka njuta av den sommar, och tidiga höst, som återstår.






