Dag: 1 januari, 2022

Som traditionen bjuder får jag väl, för min egen skull, försöka göra en sammanfattning även av detta, ganska märkliga, år. Utan mitt bildbibliotek hade jag inte fått ihop mycket men det friskar onekligen upp minnet en hel del. Corona låg ju som en blöt filt även över detta år, i alla fall under vinter/vår och sen gick rullgardinen ner lagom till jul igen …

Januari
😐 Karlsson på återbesök hos veterinären för provtagning. Frågan var om värdet för hjärtproteiner i blodet blivit bättre efter en ”extra” antibiotikakur. Det hade det inte. Tid bokades för ultraljud av hjärtat. Ett litet läckage hittades och några andra små defekter men egentligen inget anmärkningsvärt för en hund i den åldern och inget som behövde medicineras, åtminstone inte då.
🙂 Månaden bjöd på både snö och en hel del barmark så jag och Maro varvade spår, uppletande, specialsök och lydnad – beroende på väglag.
🙂 Karlsson tilldelades utmärkelsen Kånjakskransen (ja, det stavas så) från rasklubben för lång och trogen tjänst, typ. Något man som matte (eller husse) får ansöka om och så utses mottagaren av styrelsen.
🙂 Januari var för övrigt den av årets månader när jag åstadkom flest vanliga blogginlägg, sen svimmade bloggen igen …

Februari
🙂 En månad fri från veterinärbesök och mediciner. ❤
😐 Började med kallt och snö men slutade med barmark.
🙂 Ganska mycket träning, utomhus när vädret medgav och annars i diverse inomhushallar.
😦 Pelargonväckning, som vanligt, men det var inte många som överlevt mössens härjningar.

Mars
😦 2 mars var det dags igen. Hängig Karlsson med hög feber, hög sänka mm. Han fick tillbringa ytterligare en natt på Blå Stjärnan med dropp och antibiotika + 10 dagar antibiotika hemma. Samma snabba förbättring som tidigare och vid återbesök med provtagning var allt ok.
🙂 Att döma av bildarkivet en snöfri månad, eller har jag bara raderat snöbilderna?
🙂 Mycket hundträning – ”tjänstebefriad med full lön” hade onekligen vissa fördelar.
🙂 Som vanligt regelbundna besök hos terraputten i Vårgårda för Karlsson. Något mer oregelbundna besök för Maro men han började tycka att det var helt ok efter att ha varit mycket skeptisk i början.

April
🙂 Vårkänslor och mycket hundträning, framför allt specialsök i många olika och roliga miljöer att döma av bildarkivet.
🙂 Spår, uppletande och brukslydnad blev det självklart också mycket av.
🙂 Karlsson höll sig frisk och fräsch och firade påsk på hemmaplan, precis som resten av familjen.
🙂 Vi avrundade månaden med en heldag på GMBK tillsammans med Maros syster Yra & Co.

Maj
🙂 Vår på riktigt!
😦 I mitten på månaden blev jag officiellt arbetslös och övergick i Arbetsförmedlingen ”vård”. En märklig känsla och hoppet om ett nytt jobb var inte stort. Det var dessutom en hel del ”tråcklande” innan all administration var klar.
🙂 Massor av hundträning, som vanligt.
🙂 Kristi Himmelfärdshelgen tillbringade vi på Björkängs camping och det var inte bara havet som var blött…
🙂 Covid-vaccin nr 1 – man började känna hopp om ett normalt liv igen.

Juni
🙂 Finkameran var framme flera gånger – både för att fota egna och andras hundar. Tillbringade bland annat några timmar med att fota goldens i olika storlekar.
🙂 Covid-vaccin nr 2 och lagom till midsommar var vi ”good to go”.
🙂 Midsommaren tillbringades med goda vänner som som vi inte träffat sedan ”pre corona” – mycket trevligt.

Juli
🙂 Karlsson fick vara på kollo hos en kompis när jag och Maro skulle på läger. Han hade en rejäl packning.
🙂 Jag och Maro åkte till Slöinge tillsammans med Lotta & Kakan. Vi bodde på B & B och tillbringade två kanondagar på kurs hos Jenny Wibäck tillsammans med goa klubbkompisar från Borås. Mycket framåtsändande blev det.
🙂 Sen drog vi till Rättvik med husvagnen. Det blev några olidligt varma dagar på Siljansbadets camping så vi orkade inte göra så mycket som vi tänkt. Jag och Maro fick i alla fall till lite spårträning tillsammans med hans uppfödare. Vi avrundade med ett par, lika varma, dagar i Falun hos Anna och Gino.
🙂 Nästa punkt på schemat var Kindslägret som äntligen blev av efter ett års corona-paus. Spår, med fokus på spårupptag, för favoritinstruktören Geir ägnade vi veckan åt. Lika givande och trevligt som vanligt men det blev dåligt med bilder.
🙂 Vi avbröt vår lägervistelse två dagar innan det var slut för att åka iväg och fira husses jämna födelsedag på Tanumstrand i Bohuslän. Maro var med, Karlsson var på kollo igen. Maro hade mycket att titta på och skötte sig fint. Vi åt gott, inspekterade Grebbestad och vädret gick inte heller att klaga på.

Augusti
🙂 Jag och Maro låg i hårdträning inför årets brukstävling.
🙂 Karlsson började få mer och mer svårt att sitta still och bli fotograferad, det har man ju inte tid med när man snart fyller 16 år, så det finns nästan bara film på honom – eller stillbilder när han sover… ❤
🙂 Maro fick åka på SPA eftersom han skulle iväg på utställning
🙂 I slutet av månaden skjutsade jag honom till Bjuvs BK för att springa några vänstervarv och vara snygg. Han skötte sig fint med inlånad handler. SE UCH kunde han titulera sig när jag körde hem honom. Mer utförlig beskrivning av detta finns här.

September
🙂 Karlsson tassade, och pusslade, på.
🙂 Jag och Maro startade på årets spårtävling (högre klass) på hemmaklubben. Ett mycket minnesvärt spår som jag nog aldrig kommer glömma. Uppletandet var katastrof och lydnaden medioker men vi förbättrade iaf vårt ”personbästa” från 2020. En fylligare beskrivning av spårtävlingen finns här.
😦 Vi startade i rally fortsättningsklass efter ett längre uppehåll. Det gick inte vägen den här gången heller. Lusten att ge upp för gott var stor…
🙂 Efter den officiella tävlingen övergick vi från skogsspår till fältspår för att ladda inför KM.
🙂 Karlsson fick spåra en bit av Maros begagnade spår. Det gjorde han jättefint och han uppfann ett nytt sätt att markera apporterna – skall! Mycket fyndigt sätt att kombinera spår och sök. ❤
🙂 I slutet av september tränade jag och lånehunden Ki tillsammans för första gången. ❤
En utförligare beskrivning av det projektet finns här!

Oktober
🙂 Räddade förhoppningsvis livet på en liten bergfink som flugit in i ett fönster. Häftig upplevelse
att ha en livs levande, vild fågel i handen. Den försvann från busken jag satte den i så jag tror den klarade sig. ❤
😦 Vi upptäckte att Karlssons ena testikel var större än den borde. Veterinärbesök där veterinären konstaterade att han inte visade några tecken på att ha ont och att det inte går att avgöra om den är godartad eller malign utan att ta bort den genom kastrering. Att utsätta en nästan 16-årig hund för narkos – ingen bra idé. Vi bestämde att det får gå så länge det går. Så länge han inte har ont eller är besvärad av den så får det vara som det är. När/om det ändrar sig är det dags att ta farväl. 😢
🙂 Tränade vidare med Ki.
🙂 Med Maro var det fokus på förberedelser för bruks-KM.
🙂 KM i bruks och rally – vi kom på plac 4 i brukset. Höjdpunkten var uppletandet som var åtskilligt mycket bättre än på den officiella tävlingen i september. I rallyn bröt vi, helt enligt min plan, när han som vanligt stack näsan i backen.
🙂 Debut med Ki på rally-KM, 2,5 vecka efter vår första träning. Superkänsla, och hade inte jag klantat till det hade vi haft 100 p men det räckte ändå till en tredjeplacering. ❤
🙂 Jag och Maro var på endagkurs för Karin Haglund på Borås BK. Fokus: framåtsändande. En bra dag!
🙂 Ki kom på övernattning för första, men inte sista, gången. ❤
🙂 Påbörjade en studiecirkel i mental träning för Eva Marie Wergård. Spännande, intressant och nyttigt!

November
🙂 Månaden var … novembrig, dvs rätt blöt men ingen snö förrän i slutet – gott så.
🙂 Tränade med Ki så fort det fanns möjlighet och hon sov även över ett par nätter.
😦 Var snubblande nära att få ett jobb, som jag inte ens sökt, men det stupade på målsnöret.
🙂 Karlsson tuffade på och hade synpunkter och åsikter om det mesta – precis som vanligt.
🙂 Åkte till Värnamo för den officiella debuten med Ki. Två kvalificerande resultat (och två rosetter) blev facit av dagen. Hon är så rolig att träna (och tävla med). ❤ Ser fram emot fortsättningen men utbudet av tävlingar under vintern är tyvärr minimalt.
😐 Efter att ha funderat och ältat i fem år – kastrera Maro eller inte – så bestämde jag mig. Jag är definitivt inte för att kastrera ”bara för att” men nu har vi brottats så mycket med hans överaktiva hormoner att det inte kändes som om vi hade något att förlora. Vi avslutade alltså månaden med en resa till veterinären – i vinterns första riktiga snöoväder. Operationen gick bra och jag åkte hem med en trött hund.

December
😦 Snö större delen av månaden. Lite barmark strax före jul sen kom det igen men töade bort lagom till nyår.
🙂 Karlsson fyllde 16 år och firades med en pepparkaksgris. Pigg och glad för sin ålder. ❤
🙂 Maro läkte fint efter kastreringen och vi kunde börja träna igen, mest inomhus.
🙂 Dejtade Ki så fort det fanns möjlighet. I mellandagarna bodde hon hos oss i tre nätter och det blev massor av träning.
🙂 Påfyllnadsdos av covidvaccinet veckan före jul.
🙂 Söndagen före jul började jag få förkylningssymptom. Bokade tid för covid-test dagen för julafton. Provsvar efter jul – negativt! Detta ledde ändå till att vi fick fira en mycket lugn jul hemma, bara jag, husse och hundarna.
🙂 På julafton hade hundarna en liten diskussion om något vilket resulterade i en skada, med inflammation, på Karlssons ena öga. Tack och lov inte själva ögat utan ögonlocket men det blev veterinärbesök på annandagen. Där var det inte mellandagsrea… Vi avslutar alltså året med att ge honom ögondroppar (två olika sorter) sju gånger om dagen i 10 dagar men det ser redan mycket bättre ut och det är huvudsaken. ❤

För övrigt kan jag konstatera att det inte är helt problemfritt att stå till arbetsmarknadens förfogande. Jag har sökt många jobb hittills, och en hel del av dem har jag varit antingen under- eller överkvalificerad för men har AF bestämt att man ska söka ett visst antal så är det bara att lyda. Tyvärr är ett stort antal av de potentiella arbetsgivarna extremt dåliga på återkoppling men det är bara att gilla läget.

Jag är oerhört glad att vi har Karlsson kvar. Det som spökat, med feber, hög sänka osv har inte återkommit sen i mars. Ingen vet vad det beror på och det känns mycket märkligt men nu har det varit lugnt så länge att man kanske kan andas ut, åtminstone vad det gäller det mysteriet.
Han har viljan och humöret i behåll och styr och ställer här hemma. Hörseln är det inte mycket med men vad kan man begära? Vi hoppas att han hänger med ett tag till men jag tvivlar tyvärr på att han fortfarande är med när det är dags för nästa årskrönika men vem vet? Så länge svansen går, stämbanden är aktiva och han hänger med på promenaderna så… ❤

När det gäller Maro så väntar jag spänt på att se fulla effekten av kastreringen. Hittills märker jag ingen större skillnad, mer än att han inte ska kissa på varenda buske längre, men det kan väl ta någon månad till, eller mer, innan vi vet hur det blev. Huruvida vi fortsätter med rallyn hänger mycket på det men brukset ger vi inte upp än. Specialsöket fortsätter vi med som hobby, jag tror inte han har vad som krävs för tävling.

Projekt Ki fortsätter och det är en riktig energigivare. Jag är så glad att jag fått den här möjligheten och jag är oerhört nyfiken på framtiden. Bara utomhussäsongen kommer igång, och inte corona sätter käppar i hjulet, ska vi tävla så mycket vi kan och hinner. 🙂 Jag ska även försöka lära mig läsa rallyskyltar. 😉

Nu hoppas vi på ett bättre 2022 där alla får vara friska och krya och coronaviruset äntligen släpper taget om världen. Det är väl inte troligt men man måste ju hoppas.