Många bokstavskombinationer på 10 minuter

Jag är ju inte jätteintresserad av det där med utställning och efter Maros skräckupplevelse på My Dog, som valp, har jag tänkt att vi skiter i det, tills vi eventuellt behöver utställningsmerit för ett brukschampionat (om vi skulle råka komma dit).
Dessutom är jag inte kapabel att löpa runt i en utställningsring i den takt som krävs för att han ska bli korrekt visad och i övrigt är jag inte heller någon klippa på att visa hund.

Han är dock rätt snygg och de av hans syskon som har ställts ut har gjort bra ifrån sig.  När en kompis, som kan det här med utställning, i vintras erbjöd sig att visa honom så såddes ett litet frö. När jag sen såg att det skulle vara en kvinnlig australiensisk domare på SKK-utställningen här i stan började fröet att växa. Kvinnlig domare = trevligt ur Maros synvinkel (domaren på My Dog var en stor, rätt brutal man). Australiensisk = kul, ur min synvinkel. Alltid roligt med en domare från rasens hemland. Jag vet inte om det stämmer men jag inbillar mig att man då borde kunna rasen extra bra.

Nåja, jag kollade med den tilltänkta handlern som gick igång på idén och jag skickade in en anmälan. Det höll dock på att få ett snöpligt slut när det visade sig att kompisen/handlern hade missuppfattat datumet och därför var dubbelbokad. Första tanken var ”ok, då skiter vi i det”. Sen började jag scanna av bekantskapskretsen och hittade rätt snart en annan duktig kompis som kunde tänka sig att visa honom.

Igår var det alltså dags för vildhunden att för första gången i vuxen ålder äntra en utställningsring. Utställningen började kl 10 och han var nr 1 i ringen. Eftersom han heter A-Amaroo så blir han automatiskt nr 1 i rätt många sammanhang, åtminstone när man sorterar i bokstavsordning. 😛 OK, hade det funnits valpar, unghundar och juniorer anmälda hade det ju inte funkat men den här gången gjorde det inte det.

Veronica baxade runt det något motsträviga djuret efter bästa förmåga och se det dög bra. Det viftades med ett rött kort (som i det här sammanhanget är bra). Sen var det dags för dagens andra (och sista) kelpie; en tik. Eftersom den inte fick rött kort fick Maro och V gå in i ringen igen och hämta en röd-gul rosett.

Facit av den korta och effektiva tillställningen blev alltså ett antal bokstavskombinationer (och två rosetter):
EXC (excellent)
CK (certkvalité)
BIR (bäst i rasen)

Den där sista bokstavskombinationen lägger jag inte alltför stor vikt vid eftersom konkurrensen inte var särskilt stor (dagens underdrift). Exc och ck däremot känns ju lite kul. 🙂 Det är ju en ren kvalitetsbedömning och har inget med befintlig eller obefintlig konkurrensen att göra. 🙂 Att han inte fick cert beror på att han (vi) saknar bruksmeriten som krävs; uppflyttad till högre klass. Nu ligger vi alltså lågt med utställningar åtminstone tills vi har fixat det. 😉

Inte helt korrekt uppställd men vi orkade inte ”bråka” mer med honom. Han fick göra lite som han ville för nu har han ju papper på att han är ett snyggo. 😉

Nu återgår vi till ordinarie program; dvs bruks och lydnad. Vi har hämtat oss lite efter den pinsamma lydnadstävlingen och matte har en plan för hur vi ska hantera problemet som uppstod då. Det är bra att ha en plan – har jag hört. 😛

Närmast på det riktigt seriösa programmet står Kindslägret v 30 och tyvärr har jag haft alldeles för mycket administration och fix med det sista tiden vilket har gått ut över träningen, men det får vi försöka ta igen under den veckan om inte förr.

För övrigt var han lite högfärdig när jag försökte skåla med honom igår kväll. ”Jag har papper på att jag är snygg, det har inte du” tror jag att han tänkte. 😀