Ja typ så skulle Karlsson kunna skriva på sitt visitkort om han hade något. Sph 2 (godkänd högre klass spår) och sökh 1 (godkänd lägre klass sök) är förvisso bara ”kompetensbeteckningar”, inga officiella titlar, som man kan rota fram djupt ner i regelverket för brukset (sid 19). Ingen vettig människa använder dem, men raden blir ju onekligen en smula mer imponerande, i synnerhet när den gäller 9 kilo terrier. 😀
Karlsson har alltså idag tagit sitt tredje kvalificerande resultat i rallylydnadens nybörjarklass, på 99 poäng av 100 möjliga, vilket resulterade i en 2:a-placering.
OK… jag var väl lite delaktig också, åtminstone när det gällde att skjutsa honom dit och att läsa skyltarna. Nog för att han är kompetent men körkort har han inte, och vissa lässvårigheter har han 😉
88-76-99 är alltså våra kvalificerande resultat. Den där med 76 stör ju ögat lite. 77 hade ju sett mer harmoniskt ut. 😛
Har man satt en gräns på fem mils radie för att tävla rally så är det glest mellan tävlingarna. Vi började i september -13 och idag, på vår tredje tävling, blev vi ”klara”. Om löften hålls så kommer vi att tävla i fortsättningsklassen om drygt två veckor. Hur svårt kan det va’? 😉 Det får väl bli ett par veckors intensivträning på åttans frestelse… 😀
Hittills har vårvintern varit rätt tuff på många plan och motivationen för att sitta vid datorn helt frivilligt har varit riktigt dålig. Bloggeriet blir ju därefter…
Ska man försöka sig på en liten sammanfattning så har vi klarat av fem gånger av sju på nosework-kursen. Eller rättare sagt fyra eftersom jag var sjuk en gång. Det har ju mest känts som om tiden har ägnats åt att lära Karlsson att INTE trampa på lådor (tasstarget) men förra gången lossnade det en smula. När det blev riktigt många lådor och burkar kopplade hjärnan om till någon sorts vittringsapporteringsläge och det kändes som om näsan började jobba på ett helt annat sätt än tidigare. Det kanske finns hopp? Nu har vi ju inga tävlingsambitioner så något vi kan använda som aktivering ska vi säkert få med oss innan det är klart.
Maro går från klarhet till klarhet, omväxlande med att ge matte och terrier (och även husse) fler gråa hår. Ibland är han ruskigt duktig och ibland…? Förra helgens stora, positiva överraskning var detta.
Det var inte meningen att spåret skulle bli så långt – över en kilometer! Jag var helt inställd på att bryta om han blev trött, eller på att han själv skulle bryta genom att gå bort sig. Varken det ena eller andra inträffade. Appen ljuger dock en smula. Apport två och sju tog han men däremot missade han nr 3. Spåret gick (som framgår av bilden) både över åker och i skog. Dessutom hygge men det tillkom tydligen efter att satellitbilden togs. Bitvis var det också rena rama plockepinnet efter Egon. När vi var klara hade jag en liten chokladtomte som bara ville fortsätta och det kändes som om han hade kunnat spåra en km till?!
Lydnaden går väl också framåt, även om jag höll på att skratta ihjäl mig när jag insåg att han blev tävlingsmyndig, åtminstone för lydnad och rally, igår. 🙂 Han fyllde alltså 10 månader. Tävling känns en bra bit bort, främst pga gruppmomenten men det är mycket annat det ska slipas på också. Jag brukar ju inte stressa fram tävlingsdebuter och jag tror inte vi ska göra det den här gången heller.
Han är i alla fall en kul typ med mycket humor, eller nå’t. Han får mig att skratta många gånger varje dag, mellan de stunder jag sliter mitt hår… 😉
För ett par veckor sedan släpade jag ut finkameran när solen sken och kom som vanligt hem med 3-400 bilder. Här är ett litet urval av det som blev kvar efter rensningen.
Ibland ser han ut som en normal hund. 😉
Ibland ser han galen ut. 🙂
Ibland låtsas vi att åkern är en velodrom.
Ibland tränar vi på att flirta. Kan ju vara bra att kunna till vårens alla sociala evenemang med en massa snygga brudar. Jag tror i och för sig att han behöver öva ett tag till. 😉
Ibland ser vi bara allmänt knasiga ut…
…och understundom får vi ordning på anletsdragen och ser normala ut, en kort stund. 🙂
vallterrier.com 