Igår fick jag en bean-bag levererad. Alltså en ”säck” fylld med frigolitkulor, i Iza-storlek. Tänkt som en (tidigt) julklapp till schäfertanten. Men… det är uppenbarligen svårt att lära gamla schäfertanter att ligga. Åtminstone på en bean-bag…
Hon var misstänksam igår kväll. Hon nosade, satte tassarna på den, och efter många om och men så la hon sig. Dock såg hon ut som om hon trodde den skulle explodera. Sängar ska vara stilla och tysta, inte röra sig och ”prassla” verkar vara hennes bestämda uppfattning.
Idag flyttade jag upp den i arbetsrummet och la den där hon brukar ligga, men nej. Hon blängde misstänksamt på den och tittade sedan längtansfullt efter den undanstuvade IKEA-bädden. Vi får väl se om hon veknar.
Lillebror däremot har inga förutfattade meningar utan kan tänka sig att testa de flesta sovplatser, och när jag la dit en fäll så föll han i djup sömn. 🙂
vallterrier.com 
Hm, själv skulle jag inte ens komma på tanken att köpa beanbag till någon av mina. Jo, om jag ville ha golvet (och hund) täckt med frigolit! Har en bestämd känsla av att den inte skulle få ”leva” så särskilt länge; har fortfarande i färskt minne hur Xsita åt upp en biabädd på mindre än ett par dagar … 😛
Vilka fina hjärtan!!! Nåt du köpt eller skapat på egen hand?
Hahahahah… gjort själv?! Nähä du. De är köpta på Liseberg för 4-5 år sedan.
Prasslar dom inte fasligt mycket dom bäddarna?
Fasligt mycket? Hur långt är ett snöre? 🙂 Visst prasslar det lite, men jag tror jag kan leva med det. En bia-bädd är ju helt klart tystare.