På mornarna har Iza järnkoll på varje steg jag tar.
Ska matte vara hemma, eller ska matte iväg?
Minsta lilla felsteg, med izaögonmått mätt, tolkas som att jag faktiskt ska vara hemma, och hon förvinner som en avlöning upp för trappan mot arbetsrummet.
I morse tog jag några felsteg, med izaögonmått mätt, och besvikelsen var stor när hon insåg att hon läst fel. Karlsson njuter oberört sin skönhetssömn, i trygg förvissning om att vi kommer meddela honom om det händer något extraordinärt.
Nu är det inte så synd om Iza, för husse kommer hem om någon timme. Dock lär han väl inte sätta sig vid datorn… 😉
vallterrier.com 
Ett par sådana ögon finns här också, fast de tolkar helst åt andra hållet och tror att vi(henne inbegripen) ska iväg. Hon studsar vid dörren vid minsta ”felsteg”, det är ibland ganska enerverande, särskilt när hon öppnar den själv…
Den där punktmarkeringen kan vara bitvis jobbig, men åh vad man saknar den när den inte finns.
Här har hundarna fått ett bryskt uppvaknande kring livets allvar, sedan jag började jobba igen. Ja, för Xsita var det ju ”back to usual”, men för den ”lille”… Herrejösses, att en hund kan se så bedrövad och tillintetgjord ut! Man skulle nästan kunna tro att det är synd om honom. 😛
Tänk vad bra de är på att läsa oss … och så förvirrade de blir när vi bryter mönster och rutiner.
Iza är ALDRIG förvirrad, om man frågar henne. Hon lägger all förvirring på mig. 😉