Wild, wild west?

Ja i väster bor vi ju, och det senaste dygnet har det varit ovanligt vilt också.

Det började igår, mitt på blanka dan, med att det helt plötsligt stod en älgtjur snyggt uppställd ca 15 meter från huset, rakt nedanför sovrumsfönstret.  Som vanligt glömde jag att jag faktiskt numera har en OK kamera i mobilen, som låg i fickan, så någon bild blev det inte.

I morse när vi snubblade ut i mörkret för första morgonkissen (hundarna skulle kissa, inte jag) så hann vi inte mer än ut på vår infart förrän Iza började morra rakt ut i mörkret?! När Iza morrar lyssnar man, för det sker inte i onödan. Vi retirerade in på tomten, vilket Iza verkade mycket nöjd med, och de fick uträtta sina behov på gräsmattan, i strålkastarskenet. Kändes bäst så. Vad som dolde sig i mörkret lär jag aldrig få veta…

Idag när jag var ute och la ett spår till Karlsson i närskogen så studsade det först iväg en hare. Inte så anmärkningsvärt iofs, förutom att jag nog aldrig sett en hare i den skogen. När jag gått ytterligare 150 meter råkar jag lyfta blicken från mossan och får då syn på en älgko med två kalvar som lufsar iväg en bit bort, uppenbart inte helt tillfreds med mitt val av spårterräng.

Så, nu borde jag väl ha fyllt min viltkvot för den närmaste veckan i alla fall?

Ja Karlsson fick som sagt ett spår. Började med upptag på åkern utanför huset. Där försökte han först gå bakspår, men ”ångrade” sig ganska snabbt när han fick lite motstånd i linan. Sen gick spåret på åkern i ca 300 meter för att sedan gå över en stenmur, vinkla tvärt och över en djup bäck. Vinkeln efter stenmuren vållade vissa problem för där har jag alltid gått rakt fram tidigare. Vanans makt…

Nåväl, efter det skötte han sig fint förutom att han missade en apport i form av en skogspinne. Tempot var bra och han kom igång snabbt efter apporterna. Några tuggor bark fick han väl i sig, men det var inte så intressant idag. Totalt skulle jag tippa att spåret var 7-800 meter.

Efter det fortsatte vid med framåtsändandetransporterna från gårdagen, och idag hade hämningarna släppt lite. Han var inte alls lika blockerad som igår utan skötte sig bra. Tempot var också lägre. Kanske för att han hade ett spår i benen, men han var nog generellt mer balanserad idag.

Så var snart den här helgen till ända. Vill inte att det ska gå så sabla fort! Tycker inte jag hinner med någonting med de här korta dagarna, för mörkret gör mig mer eller mindre handlingsförlamad. En yrkesskada från mitt liv som skiftarbetare när man inte behövde städa eller göra andra nyttigheter när det var mörkt…

En bild från i morse får avsluta dagens inlägg. Det gäller att ha support när man sover så att man inte ramlar av … golvet. 😉