Fjärr

Har jag nämnt att jag älskar min terrier?

(Utrymme för läsare att sucka trött och mumla: mmmm…)

Jaha, det hade jag tydligen… 🙂

Nåja, eftersom min vadmuskel ska ta det lugnt har det blivit inomhusträning igår och idag, under den stunden husse ”vallat” Iza. Ett av momenten som lämpar sig väl för detta är ju fjärrdirigeringen. För tillfället intensivtränar vi ligg-stå, och det gör vi på trimbordet för att undvika förflytting framåt. Jag vill att han ska få in själva rörelsemönstret i ryggmärgen. Idag var han superladdad, och efter varje ”stå” och klick-godis slängde han sig platt ner igen (med ivrigt viftande svans) för att snabbt kunna göra om det. Inga tjuvstarter dock, utan han väntade snällt på kommando/handtecken. Åter igen verkar det som om enbart handtecken funkar bättre. Dessutom blir det bättre om jag står lite längre ifrån. Med bättre menar jag lugnare och stabilare. Men eftersom man får använda både handtecken och muntligt kommando måste han lära sig att tåla det. En vacker dag (!) får han solen rakt i ögonen på tävling och då underlättar det säkert om jag ger lite ljud ifrån mig också.

Något jag bävar för är dock stå-sitt-stå som jag tror blir en svårare nöt att knäcka, utan att han flyttar sig framåt. Men, men … nå’t ska vi ju göra i vår träningslokal i vinter. 🙂 En annan nöt är vittringsapporteringen som vi inte ens har påbörjat. Väntar ivrigt på att vår pt ska friskna till så vi kan få lite råd och dåd, för där har jag fastnat i fällan ”om man inte vet hur man ska göra så är det bättre att göra ingenting”. I övrigt känns det som om de flesta lydnadsklass III-momenten är inom räckhåll, så till våren – kanske…?