I morse var det dags för kantarellsafari igen. Min guide hade dock garderat sig mot eventuella misslyckanden genom att fånga dessa igår, och överlämnade en påse med ca fem liter (?) innan vi gav oss iväg.
Observera klickern som agerar måttstock i förgrunden. Som vanligt ser det mindre ut på bild än vad det är i verkligheten (varför gäller det bara kantareller och inte när någon tar kort på mig?) men nu har jag sorterat, rensat, förvällt och lagt på tork i drygt två timmar, och det är inte klart än, så det var en ansenlig hög. Men det är kärt besvär som jag gärna tar. Fådda kantareller är bra! Skörden på morgonens promenad blev dock mager. Kantarellguiden påstår att det är mitt fel?! Att de gömmer sig när jag kommer? Med tanke på hur lite (gula) kantareller jag fångat på egen tass under mitt liv är det nog en ganska sannolik teori… 😉
Idag har mina vader fått sig en omgång välbehövlig massage av ett proffs. Det var vansinnigt skönt. Ja faktiskt så skönt att jag somnade. På riktigt! Dock blev jag lite sårad när han påstod sig både känna och se viss skillnad på mina vader och på de vader som presenterades av portugisiska fotbollslandslaget som han masserade för ett par veckor sedan. Vafalls? Kan jag väl aldrig tro…? 🙂 Hur som helst känns det mycket bättre nu, och den onda muskeln, som troligen är inflammerad, fick sig en intensivbehandling med värme dessutom.
Nej, åter mot trattkantarellrensningen! 🙂
vallterrier.com 