Nåja, ska jag vara helt ärligt har det väl inte varit så mycket rock ‘n roll idag, men hundar och droger (i form av smärtstillande till matte) har onekligen förekommit. Det var med viss bävan jag klev ur sängen i morse, men vadmuskeln kändes förvånansvärt bra? På med vadskyddet och i med lite invärtes droger (Voltaren), och så begav vi oss mot klubben för årets sista högretävling.
Så sent som i måndags var tävlingsledaren på väg att ställa in tävlingen eftersom det fattades domare, spårläggare, tävlingssekreterare och tävlingsledare men med gemensamma krafter och utnyttjande av kontakter så fick vi ihop det till sist.
Vi började med spåren, och för den som tror att jag hade någon fördel för att det var hemmatävling kan jag meddela att så var det inte! Idag hamnade jag i ett skogsområde som jag inte ens visste existerade och ännu mindre varit i tidigare. Eftersom jag är tävlingssekreterare så brukar jag göra min insats i sekretariatet när vi har tävlingar.
Nåväl, förutom en kisspaus i upptagsrutan så var upptaget rätt snyggt, och åt rätt håll – igen! (Betyg 9/8,5.) Även om några av våra tävlingar bjudit på rejält förvirrade upptag så har det alltid slutat med framspår, och det känns ju skönt. Jag försökte gå ”försiktigt” för att spara vaden och lyckades nästan fullt ut. Terrängen var till största delen ganska snäll. Vi hittade fyra pinnar men sen började det hela kännas lite osäkert. Helt plötsligt var vi framme vid samma väg där bilarna stod och jag bromsade i linan och tittade febrilt efter ett slut, utan framgång. Helt plötsligt drog den lilla hunden iväg snett bakåt, åt vänster, sju-åtta meter och stannade. Vid slutapporten! Jippi! Sluttiden löd på 20 minuter! Troligen har han hört att jag varit besviken på tiden på några tävlingar så han rationaliserade lite på slutet och hoppade över en ”sväng” som spårläggaren gått. Lite synd med tanke på att vi faktiskt hade tid på oss, och missade en eller två pinnar på den rationaliseringen… Nåja, jag var glad ändå, för vi var åtminstone kvar i tävlingen.
Tillbaks på klubben var det ganska omgående dags för lydnaden.
Betyg & mina kommentarer:
Fritt följ 6,5/7 (en ganska medioker föreställning, jag är helt överens med domarna)
Inkallning med ställande 0/0 (stannade åt h-vete för sent)
Framåtsändande 5/5 (en väldig skillnad mot i söndags, snett, för högt tempo och några extra kommandon)
Kryp: 7,5/8 (JA! Betyg på krypet för första gången. Det enda domarna kommenterat är mina extra kommandon, så själva krypet var tydligen helt OK.)
Skall 9/9
Tungt föremål 10/10 (!)
Hopp 10/10
Platsliggning med skott 10/10 (trots att kompisen Tarrak hade förflyttat sig en bra bit framåt under momentet så låg han prydligt kvar.)
Betygen i slutet av protokollet ser ju helt OK ut. 🙂
Uppletandet lämnade en hel del övrigt att önska. Två föremål plockade han in snabbt och snyggt. Sen kroknade den lilla terrierhjärnan ihop fullständigt. Han kissade, han drack vatten (en lång stund!) och tydligen sket han också (!) vilket jag missade eftersom jag då stod i andra hörnet av rutan. Ett föremål till fick han dock in; summa tre alltså, och betyg 5/5 men enligt domarna balanserande på gränsen mot noll…
Så nu är vi äntligen GODKÄNDA i högre klass spår, vilket onekligen känns som ett fall framåt/uppåt efter fyra brutna tävlingar. Lydnadspoängen slutade på 196 vilket är exakt vad som krävs för uppflyttning, och då nollade vi ändå ett moment. Specialdelen slutade på 224,25, och totalt fattades det 60 poäng för uppflyttning. Det saknade pinnarna i spåret (3 st.) var ju värda 57 poäng. Nåja det känns som om vi inte är helt ute och seglar utan har det inom räckhåll. Ja just det, placering tre blev det också, och en ”buckla”. 🙂
Stort grattis till Jessica och Kalle, som idag fixade uppflyttning till elit spår, och igår tog sitt första förstapris i elitlydnaden! Mycket starkt jobbat!
Nu ska vi börja med att ta det lugnt en vecka, och försöka laga min vad och vila upp terrierhjärnan. Nästa lördag ska vi på kurs hela dagen, men sen har vi inga mer planerade tävlingar i höst. Möjligen ett KM i bruks i oktober, och kanske även en lydnadstävling till, men vi får se. Just nu känner jag mig rätt ”tom”…
Karlsson sover rätt nöjt efter en hård dags arbete.
Som huvudkudde använder han priset från igår. 🙂
Iza funderar på om det inte går att ha lillebror till något vettigt – ska
han bara ligga där och skräpa?
Nu är han ju faktiskt uppe på syrrans nivå. Hon blev ju aldrig mer
än ”godkänd högre”, och då var hon dessutom 2,5 år äldre!
Funderar nu på att följa Karlsson exempel och sova en stund, men kanske på ett något bekvämare ställe än fotpallen?
För den yngre läsekretsen kanske rubriken kräver en förklaring? Den är en lätt modifiering av denna låttitel, från -77. 😉
vallterrier.com 