Lägersummering!

Då ska jag försöka att sammanfatta lägret lite kort. Att vara kortfattad är ju inte min bästa gren, men jag försöker i alla fall.

Lägerstarten var alltså förra lördagen. Vi var sju deltagare + instruktör Mia Umaerus, förra årets SM-vinnare i sök. Det visade sig snart att de flesta var fokuserade på söket. Bara jag och Martin, med lite krasslig hund, som ville spåra, men det skulle väl lösa sig.

På söndagen drog vi igång träningen. Troligen hade jag missuppfattat något i inbjudan till lägret, men jag hade nog trott att det skulle vara lite större fokus på själva brukslydnaden och att passen i skogen skulle komma som ett trevligt avbrott för hundarna typ varannan dag. Så blev det dock inte. Vi tillbringade förmiddagarna, och oftast lite till, i skogen och körde lydnad på eftermiddagarna.

På måndag morgon blev Karlsson plötsligt sjuk. När jag tog ut honom ur bilen innan vi skulle åka var han jättelåg, ville knappt gå, bakbenen var stela och han bara skakade. Trots att det stod massor med folk och tittade på honom så la han sig bara ner, helt apatisk. Veterinären vi hade i gruppen kände igenom honom och tempade honom. 37,9. På tok för lågt! Hon tyckte jag skulle åka till en veterinär som kunde gå igenom honom ordentligt. Jag valde dock att avvakta en liten stund för att se vad som hände. Vi gick ut och promenerade en liten sväng och han gjorde ”nummer 2” för andra gången den morgonen, och sen gick det uppåt igen. Förmodligen var ett rejält magknip som drabbat honom. Sen var han pigg och fräsch hela veckan, tack och lov, men det var riktigt otäckt när det hände.

Karlssons spår har väl inte varit riktigt så bra som jag vill ha dem. Lite mycket ”annat”, som t ex blåbär, har stört honom. Vi har kört en del riktigt trixiga spår utan pinnar men med synretning i början och kanonbelöningar i slutet. Hoppas det är rätt väg gå? Veckans sista spår fick dock ett, i Karlsson ögon, mycket oväntat slut. Instruktör Mia hade lagt spåret genom sökrutan där x antal hundar och människor rört sig. Själva spåret hade han inga större problem med, trots alla förledningar. I slutet skulle roliga Åsa ligga med kanonbelöning i form av ”dött marsvin” (tvättbjörnssvans), latexpipmedsvans och köttbulleburk. När vi var ca 0.75 meter från slutet valde Karlsson fel sida av trädet och kom på så vis bakom Åsa, istället för framför. För att försöka lösa det bra ändå slängde Åsa iväg pipen mot Karlsson till. Och han blev livrädd! Uppenbarligen hade han INTE väntat sig en människa och en flygande pip i skogen. Han flydde för allt han var värd i hela linans längd, och vi som var med höll på att skratta ihjäl oss. Han sansade sig dock snabbt och släppte hela överraskningsmomentet och all rädsla. Sen var det bara lek, mat och gos för hela slanten. Jag tror inte han har fått några men för framtiden. 🙂

090726B

Våra lydnadspass har vi till största delen ägnat åt – framåtsändande, och det känns som om vi gjort bra framsteg. Lite annat har vi också hunnit med och på det stora hela har han skött sig fint.

Kvällarna har varit hyfsat lugna för min del. Vid relativt tidiga tidpunkter har lille Lennart Å. Karlsson via telepati meddelat mig att det var dags för ”hångel” (läs: sömn) i husvagnen istället, och som den lydiga matte jag är har vi ägnat oss åt detta. 😉 Men visst har det blivit en stund i baren varje kväll, med trevligt umgänge och mycket ”tjôt”.

Över huvud taget har det varit ett jättetrevligt läger med bra stämning. En härligt grupp har vi varit och vi har verkligen haft jätteroligt. Dessutom har jag fått lära mig en del om sök på kuppen. Även om jag sannolikt aldrig kommer ägna mig åt denna gren (det tar för mycket tid) så skadar det väl aldrig med kunskap.

Veckan största tabbar var när jag (under samma dag) lyckades gå vilse i sökrutan samt, lite senare, gå till duschen (och bli jätteblöt) utan att ha handduken med mig… Båda problemen löste sig dock. Och OK, jag var inte vilse i sökrutan på så sätt att jag kommit bort, men jag låg definitivt inte där jag blivit tillsagd… Det är inte lätt att orientera sig när man blir utskickade genom en granvägg. 🙂

Bilder från lägret hittar man här:

http://picasaweb.google.com/bruksterrier/Kindslagret2009#

När vi kom hem igår var det en nöjd schäfertant som mötte oss. Hon har varit lite deppig under veckan enligt husse, men för min del var det riktigt skönt att bara ha en hund att tänka på. En vecka i bilen hade inte heller varit roligt för henne, men visst har jag haft dåligt samvete, det går inte att komma ifrån.

Dagen idag har ägnats åt tvätt och shopping. Husse fyller år i veckan så det var huvudskälet. På vägen hem skulle jag fylla på förrådet av latexpiparmedsvans eftersom samtliga i det befintliga lagret har blivit stumma under veckan?! Inne på hundaffären snubblade jag helt plötsligt över ett halsband som perfekt matchar det jag köpte åt Iza på bruks-SM förra året. Eftersom Karlsson inte har haft ett likadant har hon dock inte fått använda det ännu. (Nej då, jag är inte ett dugg tramsig utan fullt normal, eller…? 😉 ) Nåväl, nu har de varsitt likadant och då…!

090727A

Observera frolicarna som ligger på marken framför för att hundarna ska titta framåt, och observera även Izas öronvinkling. Det gäller ju att inte missa det magiska ordet när det uttalas. 🙂

Nu återstår en veckas semester och den stora frågan är; åka eller inte åka? Beslutet är husses eftersom de tre första semesterveckorna i stort sett ägnats åt det jag måste/vill. Själv skulle jag gärna stanna hemma efter allt flackande och farande, men jag har bestämt mig för att lägga mig platt och låta honom bestämma, så vi får se vad som händer?

(Tja, så kortfattat kanske det inte blev, men det kunde ha varit betyyydligt längre. 😉 )