Idag började alltså den totala utförsäljningen hos stans bilstereospecialist. En butik av nördar. För nördar. Där stolpade alltså tanten som är innehavare av den här bloggen in, och kände sig onekligen lätt felplacerad.
Jag frågade försynt om de möjligen kunde tillhandahålla en alldeles vanlig, basic, icke svindyr bilstereo. Det kunde dom! För drygt sju hundralappar blev jag ägare till ett stycke bilstereo som kan spela CD-skivor och radio. Det räcker gott för mig.
Under tiden jag väntade på att man skulle hitta kartongen till demo-exemplaret, det enda som fanns kvar, var det en kille i butiken som handlade kablage till bilstereo – för ungefär samma belopp. Det kändes onekligen som om vi spelade i olika divisioner…
Sen ringde jag till vår husläk… nej, jag menar vår husbilstereomontör (läs: husses kusin) och frågade om han var dödligt sugen på att montera min nya bilstereo, i 29° värme. Det var han … kanske inte. Men han lovade att ställa upp ändå. Precis som jag misstänkte var inte den svåra biten sladdarna, utan att rent mekaniskt få ut den gamla och dit den nya. Men lite våld löser det mesta, och nu känner jag mig ganska trygg ett tag igen, åtminstone vad det gäller musiktillförseln i bilen.
vallterrier.com 
Jag vill också ha en husbilstereo! 🙂
Du får börja med att skaffa ett hus, eller en bil, eller… en husbil?