Dag: 1 juli, 2009

Idag började alltså den totala utförsäljningen hos stans bilstereospecialist. En butik av nördar. För nördar. Där stolpade alltså tanten som är innehavare av den här bloggen in, och kände sig onekligen lätt felplacerad.

Jag frågade försynt om de möjligen kunde tillhandahålla en alldeles vanlig, basic, icke svindyr bilstereo. Det kunde dom! För drygt sju hundralappar blev jag ägare till ett stycke bilstereo som kan spela CD-skivor och radio. Det räcker gott för mig.

Under tiden jag väntade på att man skulle hitta kartongen till demo-exemplaret, det enda som fanns kvar, var det en kille i butiken som handlade kablage till bilstereo – för ungefär samma belopp. Det kändes onekligen som om vi spelade i olika divisioner…

Sen ringde jag till vår husläk… nej, jag menar vår husbilstereomontör (läs: husses kusin) och frågade om han var dödligt sugen på att montera min nya bilstereo, i 29° värme. Det var han … kanske inte. Men han lovade att ställa upp ändå. Precis som jag misstänkte var inte den svåra biten sladdarna, utan att rent mekaniskt få ut den gamla och dit den nya. Men lite våld löser det mesta, och nu känner jag mig ganska trygg ett tag igen, åtminstone vad det gäller musiktillförseln i bilen.

Under dagen igår var det ju ingen tvekan om att det hela skulle kulminera i åska. Frågan var bara – när? Med tanke på att det igår kväll var dags för brukslydnadsmomentträningskväll på Kinds BK så var ju känslorna lite delade. Åska och lite svalare väder, helt OK. Men åska under träningen… nej tack!

Vid 16-tiden började det mullra i fjärran, men så mycket till regn blev det inte hemma trots att mullret kom närmare. Vi gav oss iväg, Karlsson och jag, och på vägen ner passerade vi genom några korta men intensiva skurar. När vi anlöpte Kinds BK hade dock himlens portar öppnat sig. Skyfall är bara förnamnet! Och det var bara intensivt, inte kort. Alls.

Starttiden passerades med råge innan det hela började lugna ner sig till ett normalt regn som efterhand gav vika för solsken. En luftfuktighet på i runda slängar 100%, solsken och ca 20°. Wow liksom… Och sen kom knotten!

Jag och Karlsson fick ”startnummer” 1, och vi fortsatte med framåtsändandet. Ändrade taktik lite, från förra gångens ”leksakvidgruppen”-taktik till att kommendera stå/stanna strax före gruppen. Med tanke på att han är en hund som ”kan själv”, dvs gärna förekommer kommandon så inbillar jag mig att detta kanske är rätt taktik, och att det så småningom ska kunna bli en snygg tempoväxling istället, när jag håller käft? Den som lever får se, men instruktörerna var väl åtminstone delvis inne på min linje. Risken finns väl att tempot fram till gruppen mattas av med tiden, men jag får väl variera med leksaker ibland. Nu gäller det ”bara” att få ordning på mattes koreografi och kombinera denna med utstötande av lämpliga (väl timade) gutturala läten så kanske det blir bra det här?

Idag är det ”endast” 23° ute, men luftfuktigheten är fortfarande hög så effekten blir ungefär densamma som vid 29° och torrt. Dvs trögt och jobbigt. Risken är nog dessutom överhängande för att kvällen blir en repris på gårdagens kväll vad det gäller vädret.