Kapitulation?

Kanske, kanske har den lille terriern kapitulerat och insett att matte faktiskt har mer terriertemperament (=envishet) än vad han har?

Igår åkte vi till Elfsborg där vi inledde med en enskild platsliggning, och det gick kanon! Han låg i 10 minuter utan en tendens till att resa sig. Han skällde inte heller, och jag tror inte ens han gnällde? Med riksväg 27 och rusningstrafiken 20 meter bakom hans rygg uppfattade åtminstone jag ingenting. Det värsta som hände var att han tittade sig omkring lite, och vid ett tillfälle nosade men när jag sa: ”nej – ligg!” så la han ner huvudet och låg jättefint resten av tiden. Det kanske finns hopp?

Priset jag fick betala var att han, senare under passet, vägrade krypa. ”Har matte sagt ligg så ligger jag” typ… Så jag fick återuppliva ner-kommandot, och då låste han sig inte i ligget. Framförgående fixade han också riktigt bra. Körde mellan ”gubbarna” som finns på plan, som förberedelse till framåtsändandet.

Tja, på det stora hela var han ganska dyr igår. 🙂