Viljornas kamp!

Igår kväll utspelade sig viljornas kamp på klubbens appellplan. Jag tror jag vann?!

Träningspasset inleddes med singel-platsliggning för den lilla terriern. Han låg alltså inte på singel, utan ensam. 😉

Målsättningen var 10 minuter. Efter 30 sekunder började han pipa, efter 1 minut visade han prov på lite terrier-temperament och började gläfsa irriterat, och efter ca 1,5 minut ställde han sig upp. Jag fjärrdirigerade ner honom igen, alltså utan att gå tillbaks, och sen låg han faktiskt jättefint. Något enstaka pipande hördes väl, men han var nästan helt tyst. Efter åtta minuter låg han jättefint och då gick jag tillbaks och bjöd på en god tuggis, medan han fortfarande låg, och en massa mys.

Framtiden lär utvisa vem som vann, men jag hoppas det var jag.

Efter ett kort lydnadspass med storasyster var det dags för hennes simning. En av djursjukvårdarna kom in och pratade en stund. Hon frågade lite försynt; ”Vem är det här?” och syftade naturligtvis på simmerskan. ”Det är Iza” svarade jag. ”Säger det dig nåt?”. ”Ja det var väl henne vi Opererade för några år sedan?”

Hon sa verkligen Opererade, med versalt O! Den operationen, när Iza höll på att stryka med i samband med kastreringen, har tydligen satt sig i minnet på de flesta i personalen. Och det är fem år sedan! Snacka om att det måste ha varit dramatiskt…